SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ADELSMAN a3dels~man2 l. 40~1 (a´delsman Weste), m.; best. -nen; pl. -män, ä. äfv. -männer.
Etymologi
[jfr d. adelsmand, ä. t. adelsmann]
1) man af adligt stånd. Sweriges Rijkes infödde Adelszmän. Tegel G. I:s hist. 2: 380 (cit. fr. 1560). Riddere och Adelsman. Adelspriv. 1617, s. A 4 a. Född eller gjord til adelsman. Lind (1749). Föra sig up som en adelsman. Dens. Hans Kongl. Majt .. täcktes .. utnämna honom till Adelsman. Rosenstein 1: 44 (1783). Geijer II. 3: 102 (1834). — oeg. Adam war förste adels man. Sv. ords. A 3 a (1604). Folket lät han (Augustus) veta, .. att den fattigaste romare genom sin medborgarerätt vore adelsman. Rydberg Rom. d. 28 (1877, 1882). — ordspr. När Adam grooff och Ewa spann, / Sägh, hwar war tå then Adelzmann? Girs Edelh. A 3 a (1627); jfr Schack-tafvels lek v. 1751—52 (i Sv. medeltids dikter o. rim); motsv. uttr. förekommer i lat. vers från 14:e årh. — Fråga, om kungen är adelsman, fråga om ngt, som år ställdt utom allt tvifvel.
2) man af adelns lägsta klass; äfv. Simpel adelsman. Grefvar, Fri-Herrar och Adelsmän. Dalin Hist. 1: 61 (1747). Bruket (är), att adelsmän föra en, friherrar två och grefvar tre hjelmar (i vapnet). Schlegel o. Klingspor Her. 73 (1874).
Jfr ÄDELMAN.
Ssgr (till 1): A: ADELSMANS-BARN301~2. barn af en adelsman. — (†) adlig yngling. Johannes Magni .. hade en hoop förnembliga Adelsmans Barn til Hoff-Junckare, Skäncker och Småswenner. Girs G. I:s hist. 64 (1630).
-GÅRD~2. (nästan †) Fremmande Köpswenner, strijka (dvs. stryka) .. ifrån den ena Adelsmansgården til then andre. Förklarings placat 1615, s. A 2 b. Hallenberg Hist. 3: 344 (1793).
B: ADELSMANNA-TRO3010~2. [jfr fr. foi de gentilhomme, användt vid bedyrande] Dalin (1850).
-ÄRA~20. Dalin (1850). Herr grefve! vid er adelsmannaära besvär jag er. Hedberg Glanskis 126 (1878). Anm. adelsmanna (eg. gammal gen. pl.) skrifves stundom särskildt o. är då snarast att fatta adjektivt.
Spoiler title