SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1893  
ADELRUNA, f.
Etymologi
[sannolikt ombildning af ALRUNA, hvari al- uppfattats ss. sammandragning af adel-; danska lärda på 1600-talet skrifva adelrune för alrune (i annan bem.); se Kalkar Ordb. 1, Till. s. 2]
(†, enst.) alruna, växten Mandragora officinarum Bertol. Ruben .. fan lilior på markenne (hvarvid förekommer följande randanmärkning:) Somlighe läsa her (i st. f. lilior) adhelrunor. 1 Mos. 30: 14 (Bib. 1541). — jfr ALRUNA, äfvensom ADALRUNA.
Spoiler title
Spoiler content