SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFFEKTERA af1äkte4ra l. -e3ra2, l. -ekt- (affecte´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, AFFEKTATION -atʃω4n- l. -aʃ-, l. afäk1t-.
Etymologi
[af t. affectieren, fr. affecter, lat. affectare]
1) (nästan †) eftertrakta, eftersträfva. At Jag den ähran aldrig haf(ve)r affecterat, vthan snarare .. vndanbögt och undwijkedt. A. Oxenstierna Bref 4: 216 (1645). Jag har ej affekterat tjensten. Tegnér 5: 410 (1824).
2) utan naturligt anlag l. verklig känsla eftersträfva l. söka visa; låtsa, göra sig till med, gifva sig sken af, taga sig min af (ngt). Affectera, stå effter (jfr 1), sökia thet han ei äger, eller är fallen til. Swedberg Schibb. 248 (1716). Free .. otvungen, utan affecterande. Serenius (1734). (En ateist) affecterar visshet, och lefver doch .. vti .. ovisshet. Rydelius Förn. 420 (1737). (Svenskorna) affectera .. at vara Fransk-artade, och just derföre äro de hvarken Svenska eller Franska. SP 1779, s. 579. Man affecterar en gråt-ton. Man affecterar ett smekande löje. Thorild 2: 71 (1784). Affektera en lärd min. Heinrich (1814). Ett omyndigt och konfyst hufvud, som affekterar sjelfständighet. Tegnér 5: 237 (1821). — i sht i p. pf.: tillgjord, tillkonstlad, sökt, tvungen, samt vbalsbst. AFFEKTATION, tillgjordhet, förkonstling osv. Affecterat tal .. väsende. Serenius (1741). Affecterad. Tvungen i tal eller åthäfvor. Sahlstedt (1769). Utan all affectation så i sit öfriga väsende, som i sina predikningar. G. Rosén § 17 (1771). Affekterad .. sorg .. blygsamhet .. stil .. åtbörder. Lindfors (1815). (Han) talar affekteradt. Hagberg Shaksp. 1: 454 (1847).
3) (†) refl.: åbäka sig, göra sig till med öfverdrifna ord l. åtbörder. Afectera sig, bära sig ofatt och twungit åt. Swedberg Schibb. 248 (1716). Hörde jag en .. vng prest mechta högt trafwa och bongas och affectera sig i predikstolen, såsom hade han stått på en comedia. Därs. 466. Affectera sig. Häfva sig eller kasta sig med underliga åtbörder. Sahlstedt (1769). A. sig, Gesticuler. Weste (1807). jfr: Narrars lustighe .. affechterande, och biälre klingande. Schroderus J. M. kr. 16 (1620). — jfr ANFÄKTA SIG.
4) (föga br.) afficiera, (plågsamt) beröra l. inverka på (ngn l. ngt); uppröra. Sorgen öfver förlusten af .. min Guvernör .. affekterade mig så att jag föll i en sjukdom. Geijer Gust. pap. 1: 33 (efter yttrande af Gustaf iii c. 1760). (Vid sinnesrörelser) är det isynnerhet ansigtets och respirationsorganernas muskler, som affekteras. Thorell 1: 204 (1860). — jfr AFFEKT 1, AFFEKTION 1 o. AFFICIERA.
Spoiler title