SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFMARSCH a3v~mar2ʃ (a`fmarsch Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. afmarch, holl. afmarsch, t. abmarsch]
1) mil. (truppers) aftåg; uppbrott. Flygskrift 9 Nov. 1658, s. A 1 b. Trummorna begynte röras .. til af-marche. Nordberg 1: 132 (1740). Brådstörtad afmarsch .. Blåsa till afmarsch .. Betinga sig fri afmarsch. Lindfors (1815). Slå till a(fmarsch). Dalin (1850). Banér fördröjde sin afmarsch. Mankell Fältsl. 29 (1857). Vaktparadens afmarsch från kasernen. Tj.-regl. 1858, 2: 178. Franska arméns försenade afmarsch från Metz. C. O. Nordensvan i NF 9: 941 (1885).
2) (numera mest skämt.) i allm.: uppbrott, affärd, afresa, flyttning (i sht om en samling individer). Sjö-Fogel ses så ymnig .., at de under sin afmarsch höst-tiden täcka vattnet. Lagerbrings Hist. 1: 7 (1796). Hela sällskapet gör afmarsch till Paris. Leopold 1: 360 (1808).
3) mil. ss. taktisk term: början af en flankrörelse åt höger l. vänster. Höger (l. vänster) afmarsch. — jfr HÖGER-, VÄNSTER-AFMARSCH.
4) mil. (i sht kav.), konkret: afdelning, bestående af fyra, tre l. två rotar. Regl. f. kav. 1778, s. 121. Vid kavalleriet skola karlarne, så fort de utrycka, formera sig i afmarscher. Tj.-regl. 1858, 2: 288. Hel afmarsch (kav.), dubbel afmarsch (art.) kallas tre rotar, som dertill äro afdelte; afmarsch hvartdera ledet af en hel (dubbel) afmarsch. Uggla Krigsk. 99 (1878). File med afmarscher är kavaleriets normala marschformation. Därs. 192. (1879) Ex.-regl. f. kav. 1894, s. 3. — jfr FLYGEL-, MIDTEL-AFMARSCH.
Ssgr (till 4): AFMARSCH-LED30~ l. 31~2. ett af leden i en afmarsch; förr: två afmarscher, uppställda bredvid hvarandra så, att ett led på sex man uppkommer. Hazelius Förel. 243 (1839). Ex.-regl. f. kav. 1894, s. 3. —
-RÖRELSE~200. Hazelius Förel. 250 (1839). Ex.-regl. f. fältart. 1885, 1: 63. —
-VIS~2. adv. Uggla Krigsk. 188 (1879).
-VÄNDNING~20. Hazelius Förel. 250 (1839). Ex.-regl. f. fältart. 1885, 1: 50.
Spoiler title