AFPRICKA a3v~prik2a (a`fpricka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
a) med prickar l. punkter afbilda l. återgifva. Afpricka ett mönster. På kartan afpricka råmärkena mellan egor. Kindblad (1867).
b) (numera mindre br.) med prickar l. liknande tecken (jfr Almqvist (1842)) utmärka; utpricka, pricka för. Afpricka poster i en räkenskapsbok. Afpricka, .. Rationes dispungere. Sahlstedt (1773). Jag företog mig att på bjudningslistan afpricka namnen på alla de personer, hvilka skickat återbud. C. J. L. Almqvist enl. Kindblad (1867).
2) (enst.) med skiljetecken afdela, kommatera. I akt tages, huru vårt Språk talas, skrifes, stafas och afprickas. Ljungberg 1 (1756). — jfr INTERPUNKTERA.
