SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRICKA prik3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(preck- 1732. prick- 1592 osv. prik- 1690)
I. [jfr d. prikke; av mlt. l. lt. pricken, motsv. holl. prikken, t. pricken, eng. prick; samhörigt med PRICK, sbst.1; rotbesläktat äv. med PREKA; möjl. ytterst av ljudmålande urspr. (jfr PICKA, v.). — Jfr PRICK, sbst.2, PRICKA, sbst.3, PRICKEL-, PRICKLA] sticka, peta o. d.
1) sticka (lätt, upprepade ggr) gm l. i (ngt) med ett spetsigt föremål, i sht en nål l. dyl.; äv. abs.; numera i sht: sticka hål i l. på ngt (särsk. korv l. bröd); jfr PICKA, v. 1. Linné Skr. 5: 129 (1732; med avs. på bröd). Pricka där och hvar, med udden af en knif, uti hvarje kaka. Warg Bih. 87 (1765). (Vid armbågen) kunna vi .. lätt palpera själva nerven och direkt ”pricka” den med nålspetsen. LbKir. 1: 460 (1920); jfr IV 4. Neander 70År 109 (1929; med avs. på korv). — jfr GENOM-PRICKA. — särsk.
a) (numera knappast br.) perforera (frimärke). SvFrankot. 1855—1905 43 (i handl. fr. 1855). 2NF 8: 1451 (1908).
b) (tillf.) sticka (ngn) med ett spetsigt vapen. Krypa skall han, annars blir han prickad / i vadorna. VLitt. 3: 832 (1902; eng. orig.: or pricke his guts).
2) [bildl. anv. av 1] med saksubj.: åstadkomma en förnimmelse som påminner om ett antal lätta, täta stick med en nål l. dyl., sticka; kittla; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om förnimmelsen; jfr PICKA, v. 1 d, PRICKLA 2. Angered-Strandberg NVärld. 309 (1898). Vår hårda vinter med .. luft, som prickar och nyper. Zilliacus Hågk. 11 (1899). Det stiger i näsan en prickning så ljuv. Söderberg Heine Tyskl. 20 (1919). Ett stort glas sodavatten, som prickade i halsen. Lidforss Strömgren Förgångn. 79 (1925).
3) (†) i uttr. pricka på ngt, lätt vidröra ngt med ett finger l. ett spetsigt föremål, peta på; jfr PREKA, v. Lind (1749).
4) (†) pika (ngn), ge (ngn) stickord, retas med l. plåga (ngn); jfr PICKA, v. 4. Backman Reuter Lifv. 1: 159 (1870). Andersson GrDram. 296 (1885, 1910).
II. [av lt. l. t. pricken; utvidgad anv. av I l. avledn. av PRICK, sbst.1 II] utmärka (ngt) med pinnar, stänger l. liknande föremål.
1) sjöt. utmärka (ett grund l. en farled o. d.) med prick(ar), utpricka. Klippors och Grundars prickande och utmärkande. PH 2: 1454 (1739). Skärgårdens prickade och oprickade farleder. VFl. 1937, s. 197. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om pricken l. prickarna. SFS 1883, nr 44, s. 10.
2) utmärka l. markera (ngt l. sträckningen av ngt) med märken av ngt slag, utpricka; särsk. idrott. om utmärkande av en tävlingsbana med t. ex. flaggor l. pappersremsor o. d., snitsla. TurÅ 1894, s. 278. Älven låg som en öde hed av snö med några sopade vägar över isen, prickade med granruskor. Koch Timmerd. 290 (1913). Längdlöpning å prickad bana. PåSkid. 1928, s. 429.
III. [jfr motsv. anv. av t. pricken; utvidgad anv. av II l. IV] (numera föga br.) (uppmäta o.) kartografiskt återge (ngt), sätta av (ngt) på en karta, pricka ut. Landswägarne böre (av lantmätarna) prickas i sitt rätte låpp, och effter som dhe krökia. CivInstr. 268 (1643). CFDahlgren 2: 81 (1838).
IV. [urspr. sannol. delvis utvidgad anv. av I; väsentligen dock att uppfatta (o. av språkkänslan numera uppfattat) ss. direkt avledn. av PRICK, sbst.1 I]
1) med en pänna l. dyl. sätta en prick l. prickar. Möller (1745). — särsk.
a) sätta prick(ar) över l. på (bokstav); numera bl. (tillf.) i p. pf.; jfr PRICKA ÖVER. Prickat y. Landsm. 1911, s. 302. Prickat i. Asplund Stud. 46 (1912). särsk. (†) i p. pf., om runa: stungen. Liljegren Runl. 44 (1832).
b) (†) sätta en prick l. ett annat märke för l. vid ngt (t. ex. en post l. ett namn på en lista, ett ställe i en bok l. en dag i en almanacka) för att utmärka att det bör ihågkommas l. observeras l. att det har behandlats l. beaktats o. d.; dels tr.: pricka av l. för, dels abs. l. intr.; jfr c. Alle desse p(rä)ster finnes icke hafue nogot bekom(m)it af kläde Cam(m)arenn i denne års R(äkenskap) vndantagandes här efterst (vissa poster) som finnes wara prickede. KlädkamRSthm 1592 C, s. 3 a. Lät si hvad i går / På listan jag pricka. Bellman (BellmS) 1: 153 (c. 1775, 1790). För den 22 Mars står prickat i min Almanack att jag ska resa. CAEhrensvärd Brev 1: 56 (1782). Hagberg Shaksp. 3: 319 (1848; ordlekande).
c) skogsv. vid taxering av ett skogsbestånd föra anteckning om trädens dimensioner o. antal gm att sätta en prick l. ett annat märke för varje träd i den kolumn i taxeringsprotokollet som representerar trädets dimensioner; dels tr., med obj. betecknande träd, dels abs. SkogsvT 1904, s. 384. Haller o. Julius 263 (1908).
d) (†) med prickar l. dyl. markera ngns poängställning vid spel. Weste (1807). Meurman (1847).
e) framställa l. bilda l. teckna (en figur) med hjälp av prickar; företrädesvis i p. pf., särsk. om linje: punkterad. Rålamb 4: 116 (1690). Hvarje däcksplan begränsas af två konturlinjer, den ena fulldragen, den andra prickad. Engström Skeppsb. 84 (1889).
f) (mera tillf.) markera (ett utelämnat ord l. dyl.) med prick(ar). 3Saml. 7: 100 (1670).
2) motsv. PRICK, sbst.1 I 2: åstadkomma en prick l. prickar på (ngt), förse (ngt) med prickar; ofta med saksubj. l. (i pass.) med bestämning (inledd av med l. av) betecknande det som bildar pricken (prickarna); i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. (närmande sig bet.: prickig), utan bestämd avgränsning från PRICKAD, p. adj. (se under PRICK, sbst.1 avledn.). Lind (1738). Flugorna hade prickat Gadolins kodex. Topelius Fält. 5: 457 (1867). Gravyren å sedelns baksida är tryckt ofvanpå en rödbrun, prickad botten. PT 1909, nr 181 A, s. 3. Ansiktet var gulblekt med stora kindknotor och prickat av koppärr. Väring Frost. 20 (1926). — jfr FULL-PRICKA. — särsk.
a) konst. utföra målning l. gravyr o. d. i pointillistisk teknik (varvid man använder punkter l. prickar i stället för linjer l. pänseldrag); i p. pf. äv. om tekniken. Lind (1749). BVT 1928, nr 10, s. 45.
b) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., koll., om prickarna l. den därav bildade teckningen. Cook 3Resa 22 (1787). Högfjällens jöklar äro (på kartan) betecknade med blå prickning på hvit botten. Ymer 1904, s. 401.
3) [jfr motsv. anv. av d. prikke] (†) om telegrafist: åstadkomma prickar o. streck med telegrafapparaten, telegrafera. Nyström Telegr. 151 (1869).
4) (vard.) motsv. PRICK, sbst.1 I 3: träffa (ngt) med ett skott (eg. mitt i prick) l. med en projektil av ngt slag (t. ex. en sten), skjuta prick; äv. i oeg. anv.: skjuta l. kasta till måls mot (ngt), bombardera, beskjuta; äv. i fråga om målskott med boll o. d., särsk. abs.: skjuta i mål, göra mål. Att pricka / hans rygg med ruttna ägg. Heidenstam Vallf. 12 (1888). Så kom en svart noshörningshona. .. Även hon blev prickad och satte i väg för brinnande livet. Hedin Pol 2: 203 (1911). En skjutoduglig forwardskedja kunde endast pricka två gånger (i bandymatchen). IdrBl. 1924, nr 1, s. 12. Jag vill inte tro att man (vid skjutövningarna) med avsikt prickat dem (dvs. fönsterrutorna). GHT 1947, nr 240, s. 14.
5) [väsentligen avledn. av PRICK, sbst.1 I 1 a] (utom i a ngt vard.) offentligt anmärka mot l. påtala (ngt) ss. felaktigt l. förkastligt l. ge (ngn) en anmärkning l. i protokoll l. register o. d. införa en anmärkning mot (ngn) för begången felaktighet o. d.; uttala en offentlig förkastelsedom över (ngn) l. gm ngn åtgärd (i sht gm att rata l. utesluta ngn) ge uttryck åt dylik förkastelsedom över (ngn); offentligt utpeka (ngn) l. komma (ngn) att inför allmänheten framstå ss. felande l. misslyckad o. d.; stundom närmande sig bet.: brännmärka, märka; äv. med saksubj. Hellberg Samtida 2: 41 (1870). Det oordentliga lifvet (på sjukhusen) prickades .. blott i allmänna .. ordalag. Quennerstedt Torneå 2: 351 (1903). Åbergson åker också sina Eriksgator i provinsen. .. Det är en social prickning att då uteslutas från hans stora notvarp på gästgivargården. Dahlbäck Åb. 3 (1914). (Utrikesministern) erhöll .. en skarp prickning för sitt nonchalerande av utrikesnämnden. DN(A) 1930, nr 112, s. 1. — särsk.
a) (fullt br.) offentligt (vanl. gm annonsering) brännmärka (en person som uppträder ss. strejk- l. blockadbrytare l. vägrar att ansluta sig till en fackorganisation l. dyl.) ss. osolidarisk. (De) hava uppträtt som blockadbrytare .. och prickas härmed. Norrskensfl. 1927, nr 154, s. 2.
b) (mera tillf.) övergående i bet.: utpeka, sätta fast. En .. (larm-)apparat .. afsedd att ”pricka” velocipedtjufvar. GHT 1895, nr 250 A, s. 3.
V. i vissa anv. vilkas samhörighet med ordet i övrigt icke är fullt klar.
1) (†) spelt. (För de högsta gaskspelen o. för vira) gäller det att pricka spelaren, d. v. s. att få reda på en färg, som han ej har med sig, och hvilken motspelarne kunna kasta på spelarens många trumf. Wilson Spelb. 331 (1888).
2) (†) om utbringande l. tömmande av en skål l. dyl. Skålarne prickas, / Drickas, / Tömmas på värdarnes proposition. CFDahlgren 2: 68 (1829).
3) [ny anv., sannol. uppkommen gm kontamination med slå fast l. dyl.] i uttr. pricka fast, exakt fixera l. fastslå. SvD(A) 1931, nr 64, s. 3. Att kunna precis på kronan pricka fast värdet av varje säkerhet. Gustaf-Janson Stamp. 43 (1951).
Särsk. förb.: PRICKA AV10 4. till IV 1 b: sätta en prick l. ett annat märke för l. vid (ngt, t. ex. en post på en lista, ett namn i en förteckning) för att utmärka att det behandlats l. beaktats o. d. Sahlstedt (1773). GHT 1945, nr 82, s. 5. jfr avpricka.
PRICKA FÖR10 4. till IV 1 b: sätta en prick l. ett annat märke för l. vid (ngt, t. ex. ett ställe i en bok l. en post på en lista l. en dag i en almanacka) för att utmärka att det bör ihågkommas l. observeras l. dyl. Sahlstedt (1773). Sahlin SkånFärg. 207 (1928). jfr förpricka.
PRICKA IN10 4. jfr inpricka.
1) till III: utpricka o. införa l. avsätta (ngt på en karta); jfr 2 c slutet. Lewenhaupt Reddy 96 (1907). Pricka in stilleståndslinjen (i Korea) på sina kartor. SDS 1953, nr 158, s. 10.
2) till IV 1: införa prickar l. liknande märken i en bok l. på ett blad o. d.
a) till IV 1 b: på en lista markera (ngt) med hjälp av prickar l. märken som sättas för l. vid olika poster l. namn o. d. Nyström StridSår 107 (1915).
b) skogsv. = pricka, v. IV 1 c. SvSkog. 715 (1928).
c) sätta (ut) prick l. märke ss. beteckning för (ngt). Lewenhaupt Reddy 77 (1907). särsk.: utmärka l. beteckna (ngt på en karta l. ett diagram) gm att sätta ut prickar l. andra märken som representera det; jfr 1. SvFolket 1: 28 (1938). Han prickade in fornfynden på en specialkarta. GHT 1944, nr 224, s. 2.
d) (tillf.) åstadkomma (skrift) gm att sticka med ett spetsigt föremål (i ngt); jfr pricka, v. I 1. Lagerlöf Antikr. 130 (1897).
3) (vard.) till IV 4: skjuta (ett skott) så att det träffar sitt mål (eg. mitt i prick); vanl. oeg. (med avs. på slag l. bollskott o. d.) l. bildl.; i fråga om bollskott äv. med obj. betecknande mål(skott). Omedelbart härefter prickade .. ”Mulle” in ettan (dvs. det första målet i fotbollsmatchen). IdrBl. 1924, nr 73, s. 9. I slutet av (boxnings-)ronden prickade Hultgren in en god höger. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16.
4) (i sht ngt vard.) i bildl. anv. (väsentligen med anslutning till 3): med precision anbringa (ngt) på dess rätta plats. Varenda detalj kring rubati och fermater prickade .. (operadirigenten) in med osviklig teknik. SDS 1953, nr 62, s. 16.
PRICKA UT10 4. jfr utpricka.
1) till II.
a) sjöt. till II 1: utmärka (farled, grund o. d.) med prick(ar). Nordforss (1805). Smith (1917).
b) till II 2: markera utsträckningen l. läget av (ngt) l. utmärka (väg, bana o. d.) med märken av ngt slag; äv. med saksubj. betecknande märkena. Strindberg Skärk. 63 (1888; med saksubj.). IdrBl. 1924, nr 54, s. 9. Röda och vita fyrar prickade ut leden. Fogelström Somm. 92 (1951).
2) = pricka, v. III. Fast ön ej än på något kort med visshet prickats ut. Rydberg Dikt. 1: 131 (1876, 1882).
3) till IV 1: utmärka l. beteckna (ngt) med prick(ar). Berndtson (1880). Sundén (1888). särsk.
a) till IV 1 b: utmärka (en post på en lista, ett namn i en förteckning o. d.) med prick l. annat märke. SvD(A) 1933, nr 113, s. 7.
b) = pricka in 2 c. Janson FörstaMänn. 167 (1906). Tabellen kompletteras av en karta, på vilken bruken prickats ut. Fatab. 1925, s. 60.
4) i vissa bildl. anv. med delvis oklar anslutning till huvudverbet.
a) (numera bl. tillf.) ange (ngt) gm utpekande; utse, utvälja; jfr pricka, v. I 3, IV 1 b. (Majoren sade, då han fått matsedeln:) nu skola vi skynda oss att pricka ut, hvad vi vilja hafva, ty annars kan maten taga slut. Knorring Skizz. II. 2: 57 (1845). Jag tyckte det var bra bittert, .. att jag, och endast jag, prickats ut för ett sådant rysligt olycksöde. Cavallin Kipling Wi 67 (1897).
b) (†) (i smädligt syfte) peka ut (ngn), göra narr av (ngn); jfr pricka, v. I 3, IV 5. I Westerwijk skrattade fältskären och prickar ut .. (läkaren), då han tog ett markatte-cranium för ett barnhufvud. Hjelt Medicinalv. 2: 138 (i handl. fr. 1762).
c) [jfr 1 b, 2] ange utsträckningen l. formen av (ngt), utstaka, kartlägga; fastställa konturerna av (ngt) o. d. Punkt för punkt kunna vi .. pricka ut primärströmmens magnetiska fält. TT 1895, M. s. 42. Belfrage Väg. 78 (1918).
d) (tillf.) markera o. utmäta (tid). (Klockan) prickade ut sekunder och minuter i deras liv. Krusenstjerna Fatt. 1: 258 (1935).
PRICKA ÖVER. (†) till IV 1 a: sätta prick(ar) över (bokstav). Björkegren 2118 (1786). Sundén (1888).
Ssgr (Anm. Vissa av de nedan under A behandlade ssgrna kunna äv. hänföras till prick, sbst.1): A: (IV 1) PRICK-BOK; pl. -böcker. (pricke-) (om ä. förh.) ett slags kontrajournal. Forsell SvPostvH 1: 244 (1936; om ä. förh.).
(IV 1 c) -BRÄDA, r. l. f., l. -BRÄDE, n. skogsv. bräde för användning vid prickning av virke. TurÅ 1917, s. 215.
(I 1) -HACKAD, p. adj. [möjl. anslutet till prick, sbst.1 I 1 l. 2] (i fackspr.) om sten: ytbehandlad med ngt spetsigt föremål (hacka l. dyl.); jfr pick-hackad. SFS 1847, nr 32, s. 29.
(I 1) -HUGGEN, p. adj. [jfr -hackad] (i fackspr.) om sten, = -hackad. TurÅ 1949, s. 165.
(IV 1 c) -LISTA, r. l. f. skogsv. lista varpå prickningen av virke införes. SvSkog. 705 (1928).
(II 1) -PÄNNINGAR, pl. (förr) sjöt. prickningsavgift. ASScF 18: 402 (1891; om förh. 1691). 2NF (1915).
(IV 2 a) -PÄNSEL. (i fackspr.) pänsel för användning vid målning i pointillistisk teknik. Lind (1749).
(IV 1) -TRISSA, r. l. f. (i fackspr.) trissa för uppdragande av punkterade linjer. ArbB 261 (1887).
B (†): PRICKE-BOK, se A.
C: (IV 5 a) PRICKNINGS-ANNONS. annons varigm prickning offentliggöres. SvD(A) 1932, nr 281, s. 4.
(II 1) -AVGIFT~02 l. ~20. (förr) sjöt. avgift som sjötrafikant hade att erlägga för prickhållningen. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 29, s. 8.
(II 1) -DISTRIKT. (†) sjöt. = prick-skifte (se prick, sbst.1 ssgr). SFS 1827, s. 1188.
(II 1) -ERSÄTTNING~020. sjöt. ersättning för prickhållning. SFS 1922, s. 891.
(II 1) -PÄNNINGAR, pl. (förr) sjöt. = -avgift. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 29, s. 8.
(IV 2 a) -PÄNSEL. (i fackspr.) = prick-pänsel. HantvB I. 1: 272 (1934).
(II 1) -SKYLDIGHET~102 l. ~200. sjöt. skyldighet att sköta prickhållningen inom ett område. SFS 1827, s. 1188.
Avledn.: PRICKARE, m.||(ig.). [jfr t. pricker] person som utför prickning; särsk. skogsv. till IV 1 c. SkogsvT 1906, s. 85. SFS 1939, s. 1946.
Spoiler title
Spoiler content