1) gm skrapning aflägsna l. frånskilja; skrapa bort l. lös. Afskrapa håret på l. af en hud. Hwset skal man skrapa innan til alt omkring, och kasta thet aff skrapadhe stofftet vth för stadhen. 3 Mos. 14: 41 (Bib. 1541). Linné Ungd. 2: 124(1732; om skorpa på ost). (På liarna kvarsittande glödspån) afskrapas med ett .. hvasst verktyg. Almroth M. tekn. 575(1839). Efter hvitlimningens afskrapning. Brunius Sk. k. 610(1850). Gubbarne hade afskrapat skägget med täljknifven. Topelius Fält. 4: 490(1864). — (numera föga br.) bildl., i sht i religiös stil: afplana, utplåna. Så bätren idher nw och wenden idher om, på thet ath idhra synder motte affskrapadhe wardha. Apg. 3: 19 (NT 1526). Förspr. 2 b (Därs.). Ther medh begynte man .. then skam .., them Romarom händt war, afskrapa. Schroderus Liv. 763(1626). Då en mängd skuld i form af aktier .. blifvit afskrapad. SD (L) 1894, nr 30, s. 3. — (†) Således afskrapas alla galna skråck och præjudicier. C. W. Cederhielm Præs. i VetA 1740, s. 7.— jfr: Om Trädplantager kan jag intet svara nu .. det är ej hastverk .. det är ej afskrapadt (dvs. affärdadt, expedieradt) med ett rön, som kan skrifvas på en dag eller 8. Linné Sv. arb. 1: 183 (1747?).
2) skrapa (ngt) jämnt l. glatt l. bart; gm skrapning rengöra; renskrapa; skrapa. Afskrapa hudar. Afskrapa en häst, ein Pferd abstriegeln. Lind(1749). I förening (med baden) .. stod inoljningen och kroppens afskrapning. Palmblad Fornk. 1: 131(1843). Köttsidan (på den fläkta gäddan) afskrapas på ytan helt löst med en knif. Zetterstrand Kokb. 145(1863).
Anm. I båda bet. (utom i part. samt i bildl. anv.) hellre SKRAPA AF.
