AFSTYCKA a3v~styk2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
1) afsöndra l. frånskilja (en del l. ett stycke från ett helt). En tilförne ifrån en annan bruten och afstyckad tompt. Resol. ang. naborätten 1721, s. 2. A(fstycka) en provins ifrån ett rike. Dalin (1850). Sedan svinet blifvit slagtadt, afstyckar man bogarna och skinkorna. Sv. reddejan enl. Kindblad (1867). (Ett område) som .. blifvit från jernvägen afstyckadt. PT 1892, nr 273 A, s. 4.
2) (föga br.) stycka i tu. Dalin (1850).
3) (mindre br.) vederbörligen stycka. Det slagtade fåret skall a(fstycka)s i fyra delar. Dalin (1850).
