SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKTÖR aktö4r l. 4r (actö´r Weste), m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af fr. acteur; se för öfr. AKTOR]
— jfr HUFVUD-, KOMPLIMANGS-, LANDSORTS-, PREMIER-AKTÖR m. fl.
1) skådespelare. Polstjernan 1888, s. 144 (cit. fr. 1744). P. Stenborg hos Flodmark Stenb. skådeb. 11 (1763). En acteur eller actrice bör ega en särdeles färdighet at lifligen föreställa den person (dvs. roll) som han åtagit sig. Schöldström Konstn. anda 64 (cit. fr. 1776). Acteuren vid Seuerlingska Comedie-Trouppen P. Lindahl från Västergöthland. Hvad Nytt? 1782, nr 59-60, s. 5. Dahlgren Theatr. 66 (1866; se under AKTRIS). Såsom student blef jag på dessa ställen den erkändt främste aktören. De Geer Minnen 1: 37 (1892; om sällskapsspektakel). Komisk aktör (dvs. aktör, som spelar komiska roller). Schöldström Konstn. anda 34 (1892). — i bild. I det drama, som bär namnet trettioåriga kriget, var Wallenstein en af de förnämsta aktörerna. Nordberg 1: 523 (1740). En svag aktör jag är, / Har glömt min roll, har kommit af mig platt. Hagberg Shaksp. 1: 249 (1847). Kindblad (1867). jfr Dalin (1850). Anm. Då ordets bet. för närvarande är i sjunkande, undvika många det numera (utom i de fall, då det förekommer ss. ett slags officiell titel, ss. i ssgen PREMIER-AKTÖR), när man vill beteckna en skådespelare af högre rang; jfr KOMEDIANT o. anm. under AKTRIS.
2) bildl.
a) (mindre br.) person, som visar sig annorlunda, än han är; hycklare. Almqvist (1842). Dalin (1850). Kindblad (1867). jfr: Han är en utmärkt aktör, min vän! Och jag tycker om sådana på teatern; men jag afskyr dem på tronen. Hedberg Glanskis 72 (1878).
b) (knappast br.) gyckelmakare; tillgjord, löjlig person, narr. Almqvist (1842). Dalin (1850).
Ssgr (1): AKTÖRS-ELEV03~02. DA 1825, nr 66, s. 4. Dahlgren Theatr. 480 (1866).
-KOMPLIMANG. (†) (Fr.) Annonce .. Actörs-compliment efteråt om hvad stycke gången derpå skal upföras. Holmberg (1795).
-STAT~2. Aktörsstaten hade sitt stamhåll på operakällaren. Lundin G. Sthm 502 (1882).
Spoiler title