SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALARM alar4m (ala´rm Weste), n. ((†) m. (l. möjl. f.) Fosz 123 (1621), Sv. forns. 1: 73); best. -et; pl. (föga br.) = ((†) -er OSPT 1686, nr 32, s. 2, Höpken 2: 163 (1750), A. G. Silfverstolpe Skald. 157 (1801, 1814)).
Ordformer
(alarom G. I:s reg. 6: 37 (1529); alarum FH 2: 263 (1547; gm tryckfel: alarnm), Balett om hela verldens fröjd c 3 b (1645) m. fl. — alarmen Var. rer. 47 (1538). alarme Ber. om segern vid Frauenstadt A 3 a (1706); allarme Wrangel Tact. (1752); allarm Rudbeckius Kon. reg. 491 (1620) osv.)
Etymologi
[jfr d. alarm, mnt. allarm, t. alarm, m., ä. t. äfv. alarum o. alarmen, eng. alarm, äfv. alarum, af fr. alarme, f., af it. all' arme, till vapen! jfr äfv. LARM]
Anm. Uttrycket är urspr. mil., men har efter hand fått utvidgad anv.
1) (med trumma l. trumpet l. medelst rop osv. plötsligt gifven) signal l. kallelse (i sht till manskap, skara o. d.) att fatta vapen l. att rycka ut l. att hålla sig beredd l. att möta l. taga sig i akt för en öfverhängande fara; (a)larmsignal l. -rop. Then ther .. luppu (dvs. lupe, löpte) j skrub (dvs. smygvrå) thå alarm på komme och icke söckte sine fänicke (dvs. sin fana, sitt kompani). G. I:s reg. 9: 318 (1534). Alarm, Classicum. Lex. Linc. (1640). Hastigt i slottet nu hördes allarm: / ”Upp, tärnor och hurtige svenner!” Ingelgren 290 (c. 1810). — jfr BRAND-, ELD-, KRIGS-ALARM. — särsk. i förb.:
a) [jfr t. alarm blasen, schlagen, ä. eng. sound, blow, strike, beat alarm] blåsa l. slå alarm, med trumpet l. trumma osv. kalla till vapen l. till utryckning l. rikta uppmärksamheten på öfverhängande fara; blåsa l. slå larm. Slåå alarmen. Var. rer. 47 (1538). Stiernhielm Herc. 220 (1668). (Volumnius) lät .. blåsa alarm och anföll det fiendtliga tåget. Kolmodin Liv. 3: 292 (1832). Det blåstes, slogs .. a(larm). Cavallin (1875). Ett godt horn att blåsa allarm med (vid eldsvåda). Ahlström Eldsl. 28 (1879). jfr: (skämt.) När Trumpeter ha blåst alarm för rykande rätter. Stiernhielm Bröll. 179 (c. 1650). — bildl. En tidnings-nummer, der jag slog allarm / mot Kungamakten. A. G. Silfverstolpe Skald. 157 (1801, 1814). Ryssland (fick) tillfälle att .. slå allarm för Svenska friheten. Geijer II. 5: 130 (1838). — i utvidgad anv., om alarmering medelst särsk. apparat. Ahlström Eldsl. 172 (1879). Allarm hade .. (med anledning af eldsvådan) slagits till Maria (brand-)station, och inom kort var .. brandkårsafdelningen .. på platsen. SD (L) 1896, nr 399, s. 8.
b) [jfr ä. t. alarm(en) spielen] (†) spela alarm = a. Speler Alarm så wilie wij, / Gå .. vthi .. strijd. Brasck Ty. kr. E 2 a (1649).
c) [jfr ä. t. alarm(a) rufen, ä. eng. cry alarm] (mindre br.) ropa (l. skrika) alarm, gm rop o. d. kalla till vapen l. mana till vaksamhet. (Vakten) ropade Alarm. Nordberg 2: 148 (1740). I fören af ångfartyget står en egypter, som allt emellanåt .. ropar allarm, då grunden äro i närheten. Retzius Nil. 123 (1891). — bildl.: En lom skrek allarm högt uppe i luften. Tavaststjerna Hårda tider 262 (1891).
d) [jfr holl. alarm geven, ä. eng. give alarm, fr. donner l'alarme] gifva l. göra alarm, gm (hörbar) signal, rop, buller o. d. kalla till vapen l. vaksamhet l. gifva till känna l. rikta uppmärksamheten på öfverhängande fara, göra larm. Giöra allarm. Möller (1745, under alarmer). Adlercreutz gaf straxt allarm. Trolle-Wachtmeister 1: 179 (1809). Genom rop och slag på portarne göra allarm, när eld utbrutit. Ahlström Eldsl. 41 (1879). bildl.: Auctor gör allarm liksom friheten stode i yttersta fara. Tilas i HSH 16: 324 (1769). — jfr: Skall ingen något alarm, eller fientlig anskrij göre, vtan then öffuerstis vitzskap och villie. G. I:s reg. 10: 48 (1535). Krigsart. 1683, s. 32. — jfr 4 a.
e) (†) hafva alarm, hafva fått (a)larmsignal, vara alarmerad, vara i gevär. Alla vachterne hade Alarm. Dahlberg Dagb. 254 (1679).
f) [jfr t. blinder alarm, holl. valsch alarm, eng. false alarm, fr. fausse alarme] blindt l. falskt alarm, alarm(-signal l. -rop) utan verklig fara. Blindt alarm, som den Commenderande någon gång sjelf gör, för at pröfva sit Manskap. Holmberg (1795, under alarme). Ansvarsbestämmelser för falskt allarm. Ahlström Eldsl. 175 (1879; om brandsignal). jfr Fosz 123 (1621). närmande sig 3: Benzelius (oroades) af falskt allarm om fiendens annalkande. Forssell i SAH 58: 192 (1882). — jfr 4 b, 5 slutet.
2) [eg. tautologiskt] (föga br.) med prep. till: fattande af vapen, utryckande l. anfall. Ty thet wore them (dvs. soldaterna) än nu intet tekn til alarm gifwit, at the vthfalla skulle. Schroderus Liv. 740 (1626). Kolmodin Qv.-sp. 1: 232 (1732). Blåser ovän till allarm. Strandberg 1: 33 (1845).
3) (numera föga br.) (varnande) bud l. underrättelse (om krigsfara). När man ther om (dvs. om polackernas infall) .. fick alarm. N. Av. 31 Juli 1656, nr 2 tillägg. Den 26 kom alarm som skulle fiendens hela Armée stå vid Pinneberg. Dahlberg Dagb. 131 (c. 1660).
4) (†) om oroande af en fiende (jfr 1 o. 5); i förb.:
a) gifva l. göra alarm, vålla oro; ställa till oro bland, oroa, alarmera. Göra alarnm (för alarum) Jn J theris (dvs. ryssarnas) leghre. FH 2: 263 (1547). (Man) måste .. sökia .. giöra them (dvs. danskarna) allestädes allarm. HSH 2: 125 (1657). (Generalen) afskickar .. några detachementer på åtskilliga ställen til at gifva fienden allarme. Wrangel Tact. 112 (1752). — jfr 1 d.
b) blindt alarm, låtsadt anfall, alarmering. (Fastän) iag thet (dvs. att storma porten) pröfede med blinde alarum .. wäll öfuer tio reeser. B. S. Justen i HSH 36: 178 (1579). Därs. 2: 125 (1657). Desse blinde allarmer giöres til den ända at Fienden dermed afmattas och icke merkia skal när stormen med alfware företages. OSPT 1686, nr 32, s. 2; jfr a. — jfr 1 f.
5) (plötslig) oro, uppståndelse, brådskande o. orolig rörelse; eg. vid krigsfara, men äfv. af annan anledning. (Det) bleff .. alarm i bynn. C. Rensel i HSH 2: 44 (c. 1550). Om morgonen förorsakade en jordbäfning .. hos oss ett stort Alarm. Dahlberg Dagb. 254 (1679). G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 254 (1773, 1797). Hela huset var i allarm för att få all ting i ordning. Cederborgh OT 3: 61 (1814). Sätta både stad och land i allarm. Stiernstolpe DQ 2: 352 (1818). Det blef alarm i lägret. SAOB (1870; äfv. i bild, om plötslig oro bland flere personer). Cavallin (1875). jfr: (Titaner) mot Olympen i alarm (dvs. i vapen, i härnad). Wallin Vitt. 2: 218 (1806). — särsk. i förb. blindt l. falskt alarm, oro l. bestörtning osv. utan verklig anledning. Eurén Orth. 1: 42 (1793). Till värn han höjde re'n sin arm / Men blygdes snart för blindt allarm. Arnell Sjöfr. 26 (1829). SAOB (1870). jfr 1 f.
6) (†) upplopp, tumult. G. I:s reg. 6: 35 (1529). Ith hastigt wpror oc alarom. Därs. 37. Dett allarmet, som för nogon tijdh sedan syntes yppa sigh i Smålandh och Vestergöttlandh. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 159 (1628). Dhe Crakowiske Borgare .. hade i samme Staden ett Alarm giordt. N. Av. 31 Jan. 1656, nr 1, s. 4.
7) (†) strid l. stridsbuller, krigsoroligheter. Tå begyntes en stark allarm / Från Niira och intill Slie. Sv. forns. 1: 73. Om midnatz tidh the rychte op, .. / Ett allarm the ther giorde (dvs. ställde till). Hund 285 (c. 1605); jfr 1 d, 4 a. Dette alarm medh Danmark skall .. förorsaka månge discurser. A. Oxenstierna Bref 4: 109 (1644).
8) larm, buller, bång, (o)väsen; bråk. Rondeletius 68 (1614). Med thet samma giorde Bönderna ett stort buller och alarm på Tinget. Peringskiöld Hkr 1: 290 (1697); jfr 1 d. Iagh .. kom sent hem och giorde tåcke alarm, så at somma mente, att Rytzen var dher. Carl xii Bref 43 (1701); jfr 1 d. Stöt i valdthornen med grufligt alarm. Bellman 3: 44 (1790). Dalin (1850). NF (1875). jfr KRIGS-ALARM. — särsk.
a) (†) om bullersamt o. braskande uppträdande. Til min Fadher .. / Bör (dvs. tillkommer det) ehr (att) rijdha .. (med) stoort Alarm. Messenius Sign. 36 (1612).
b) (†) om högljudd klagan. Hon gråter nw i harm (dvs. sorg), / Wij wele stilla thet alarm. Messenius Swanh. 24 (1613).
Ssgr (till 1; jfr ssgrna till LARM): A: ALARM-APPARAT03~102. Allarm-apparater vid eldsvådor. Tekn. tidn. 1871, s. 198. Alarmapparat afsedd att signalera vid en viss temperatur. PT 1892, nr 250 B, s. 1. —
-BLÅSANDE~200, n. Lex. Linc. (1640, under classicum).
-BLÅSARE~200. Wikforss (1804, under allarmbläser).
-HVIRFVEL~20. trumhvirfvel ss. alarmsignal. Nyblom Hum. 72 (1874, 1883).
-KLOCKA~20. stormklocka. Schulthess (1885). Lundell (1893).
-SIGNAL~02. Ahlström Eldsl. 41 (1879). Tekn. tidskr. 1893, A. M. s. 93. —
-SKOTT~2. Hoppe (1892).
-SKRI~2. (-skry) Dict. Hamb. (1700).
-TERMOMETER ~1020. jfr under -APPARAT.
-TRUMMA~20. särsk. i bild: Strandberg 1: 338 (1862). Då slog en dag pressen på alarmtrumman. Sk. aftonbl. 1896, nr 222, s. 3. —
-VENTIL~02, på injektor. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1878, s. 160.
B: ALARMS-PLATS. (†) = LARMPLATS. Nordberg 1: 102 (1740).
Spoiler title