SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALISARIN al1isari4n l. 0104, n. l. r.; best. -et l. -en.
Ordformer
(alsarin Heidenstam Dikter 172 (1895))
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. alizarin, fr. alizarine, af nygr. ἀλιζάρι, λιζάρι, (krapp-)rot, gm dissimilation uppkommet af ῥιζάρι, som är dimin. af gr. ῥίζα, rot]
1) kem. ett slags rödt färgämne (som finnes i l. beredes ur krapprot o. stenkolstjära). Berzelius Kemi 5: 602 (1828). Konstgjord alizarin. Keyser Kemien 3: 351 (1876). Blomstrand Org. kemi 237 (1877).
2) (mindre br.) = ALISARINBLÄCK. Jag .. fyller / mitt bläckhorn raskt med alsarin. Heidenstam Dikter 172 (1895).
Ssgr (till 1): ALISARIN-BLÅTT1003~ l. 0103~2. Cleve Handlex. 7 (1883).
-BLÄCK~2. Liedbeck Tekn. 792 (1868). Uppf. b. 5: 536 (1874).
-FABRIK~02. Cleve Handlex. 6 (1883).
-FÄRG~2. Cleve Handlex. (1883).
-HALTIG~20. AHB 56: 57 (1871).
-SVART~2. P. Klason i Tekn. tidskr. 1893, A. K. s. 52.
Spoiler title