[efter t. anmutig, eg. som man har lust till, som framkallar (känsla af) lust, af anmut, eg. lust, begär; jfr ANMODA]
(†) behaglig, intagande, täck, ljuflig. Qwinfolckens skapnat är vtaff Naturen vthi theras klagelighe Affecter fast anmodigare än som eliest. Schroderus Liv. 371(1626). Gifwa .. ifrå sigh en anmodigh och liufligh lucht. Grubb Föret. 5 a(1665). Fast ljuflig andas nu de friska Roosers Mund, / Dock så an-modigt ey, som heela Edens Lund. Columbus Bibl. v. A 2 a(1674, 1687). Siam 10(1675). Alt är anmodigt, alt i skönsta fägring står. U. Rudenschöld Vitt. 364(1727).
