SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANREDA, v. -redde; se för öfr. REDA, v. vbalsbst. -NING (se d. o.); -ARE.
Etymologi
[af AN, adv. II 10, o. REDA, v., med anslutning till ANRÄTTA o. TILLREDA; jfr mnt. anreden]
(†) tillställa, tillreda. Anreedare. Wollimhaus Syll. (1649, under instructor). Till hans välkomst anreddes ett stort gästabud. Strinnholm Hist. 1: 253 (1834).
Spoiler title
Spoiler content