(mindre br.) rusa fram l. emot l. på, anstorma, framstorma. Nordberg 1: 687(1740). Han .. lyftade en Sten .. at slå sin anrusande Fiende för hufvudet. Mörk Ad. 1: 88(1742). Med trots anrusar nu Troernas hela / stat. Johansson Hom. Il. 16: 69(1848). Den akterifrån anrusande ”störtsjön”. Säve Hafv. sag. 61(1880). — Anm. Utom i p. pr. samt ss. vbalsbst. hellre RUSA AN.
SAOB
