1) teol. om skrift: af omtvistadt värde l. äkthet ss. biblisk urkund; icke kanonisk. Halenii Conc. t. G. T. Tit. (1742). G. Testamentets böcker (delas) i Canoniska, som hafva fullt anseende, och Apocryphiska, som icke hafva fullt anseende. Norbeck Teol. 20(1840, 1866). Vi finna redan vid Christendomens begynnelse hela Christna församlingen i besittning af en samling heliga skrifter, kallade de Apokryphiska (d. ä. de förborgade, de hemliga), utan att vi veta, huru de Christna erhållit dem. Agardh Teol. skr. 1: 35(1855). (De) Evangelier, som blifvit kallade apokryphiska, voro .. sagor och innehöllo .. myther om Jesus. Därs. 2: 28(1856).
2) [t. das kommt mir sehr apokryphisch vor, eng. an apocryphal story, fr. histoire, anecdote apocryphe] (i sht skämts.) hvars verklighet l. sanning är mycket tvifvelaktig; mytisk, otillförlitlig. Är .. händelsen updiktad, så förtjenar han äfven i det fallet, at såsom apocryphisk blifva noterad. SP 1779, s. 261. Om Karl XV har jag hört otaliga .. anekdoter, bildade fullkomligt i hans stil men likväl mer än apokryfiska. De Geer Minnen 1: 240(1892). — [jfr eng. an apocryphal author, fr. auteur apocryphe] om person: hvars verkliga tillvaro l. uppträdande i en l. annan egenskap är tvifvel underkastad(t). Oberömde, apokryphiske, yngre författare. Palmblad Fornk. 1: 249(1843). De älsta mer eller mindre apokryfiska påfvarna. Ljunggren Resa 70(1871).
