SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
APOKOPE apå3kope2 l. -kå-, l. 0400, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en. Anm. I ä. tid användes ordet med gr.-lat. böjning. Scherping Nyckelen 37 (1730, 1754).
Etymologi
[jfr t. apokope, f., eng. o. fr. apocope, af gr. ἀποκοπή, borthuggning, af ἀπό, bort, från, o. κόπτειν, hugga]
språkv. förlust af ljud l. stafvelse i ordslut. Rydqvist SSL 4: 420 (1868). Man kan (i arabiskan) .. bilda deminutiver genom .. apokope af alla .. ändelser. Lagus Arab. gr. 100 (1869). Apokope är vanlig i många eller alla mål i verbalformer .. t. ex. (i Österbotten) inf(initiv) .. drag, bygg (för draga, bygga). J. A. Lundell i Landsm. 1: 136 (1879). Noreen Urgerm. judl. 25 (1890). — jfr SYNKOPE.
Spoiler title