SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
APOKOPERA ap1okope4ra l. ap1å-, l. -kå-, äfv. -kω-, äfv. -e3ra2, l. 01—, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. apokopieren, eng. apocopate; afl. af föreg.]
språkv. utelämna l. utesluta (ljud l. stafvelse) i ordslut; förkorta (ett ord) gm sådan utelämning. Hakataksi .. förlorade .. ändelsen si ... Att hakata' .. uppstått genom en sådan apokopering bestyrkes af flera analoga fall i språket. E. Lönnrot i Suomi 1842, h. 4, s. 39. Apocoperade imperat(iver i hebreiskan). Ahlberger Lindberg Hebr. gr. 60 (1845). Bland exempel på apokoperadt t (hade) kunnat upptagas pron. och artik. det, i högtidsspråket utsagdt dät, men hvardagligt alltid de. Rydqvist SSL 4: 550 (1868). — jfr SYNKOPERA.
Spoiler title