publicerad: 1898
AFÄTA a3v~ä2ta (a`fäta Weste), v. -er, -åt, -åto, -ätit, -äten. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abfressung)), -NING.
Etymologi
[fsv. afäta; jfr d. afæde, nnt. o. holl. afeten, t. abessen]
1) [fsv. afäta] gm ätande aflägsna l. frånskilja, äta bort, afbita (l. afgnaga) o. uppäta. Wollimhaus Syll. (1649). Bladen voro .. på buskarne afätne (af larverna). Linné Öl. 62 (1745). Geten .. (skadar) träden medelst .. knopparnes afätande. Zetterstedt 1: 51 (1822). Råttor .. anfalla .. trädens bark och afäta den ..(;) mullvador .. afäta rötterna. Lundström Trädg. 160 (1831, 1852). Larver, som .. afäta den unga sädesbrodden. Juhlin-Dannfelt 101 (1886). (Björnen) följer under det han afäter bären (på myren) en bestämd riktning. G. Schröder i Turistför. årsskr. 1891, s. 122.
2) gm ätande minska l. stympa l. skada (ngt) l. göra (det) ojämnt i kanten. Det är råttornas skuld, att kakan ser så afäten ut. — i bild. Tänk er detta haf plötsligt stelnadt, och de hvassa kammarna afätna af tiden. Lundell i Nord. tidskr. 1896, s. 314 (om ett berglandskap, som nyss förut jämförts med ett upprördt haf); jfr 1.
3) gm ätande göra (ngt) bart l. tomt, förtära det ätbara på l. i (ngt). (Kämparnas) tidsfördrif under måltiden (är) att kasta alla de afätna benen på (Hottur). Fryxell Ber. 1: 34 (1826). Då en (skogs-) trakt är afäten, gå .. (tallmaskarna) ned på marken. Ström 286 (1830, 1846). Är .. (met-)kroken afäten (utan agn), påbetas han. Ekström hos Wright Bih. 23 (1837). A(fäta) ett blomkålshufvud, så att endast stocken är qvar. A(fäta) en buske. Dalin (1850). SD (L) 1896, nr 162 A, s. 8. jfr: Bordet (hvarpå herrsexan serverats) såg afätet ut. Geijerstam Pastor H. 148 (1887). — särsk.: (mindre br.) afbeta. Pastus .. Afbett(,) affätin. Lex. Linc. (1640). Låta afäta eller afbeta en äng. Lind (1749).
4) äta l. skafva l. nöta af l. i tu. I storm .. ligger ett fartyg beqvämare för hamptåg .., men faran att få det afätet gör, att kettingen äfven vid detta tillfälle är säkrare. Uppf. b. 7: 349 (1875).
5) (ny bet.) med afs. på (gemensamt intagna) måltider: (vederbörligen l. högtidligen) intaga l. förtära. Nordensvan Figge 62 (1885). På klubben, der en namnsdagsfrukost som bäst afåts. O. Wetterhoff 2: 235 (1887). Lundell (1893). Middagen .. afåts under taffelmusik. SD (L) 1894, nr 350, s. 4.
6) [jfr d. afæde osv.] (föga br.; bl. i p. pf. o. sup.) intr.: sluta att äta. Möller (1745). Weste (1807). Cavallin (1875). — jfr AFSPISA 4.
Anm. I bet. 4 hellre (utom i part.) ÄTA AF, som användes äfv. i bet. 1—3.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content