SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSÄTTNING a3v~sät2niŋ (a`fsättning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt (1773)); best. -en; pl. -ar. vbalsbst. af AFSÄTTA. — särsk.
1) (numera knappast br.) motsv. AFSÄTTA 1. Själen (kan) icke betraktas såsom något extensivt qvantum, hvilket genom till- eller afsättning af rums-momenter skulle kunna till substansen ökas eller minskas. Trana Psyk. 1: 24 (1843).
2) motsv. AFSÄTTA 2 a. Chef eller myndighet får ej meddela afsked åt någon, som är ställd under tilltal för förbrytelse af beskaffenhet, att straff af afsättning .. därå kan följa. Tj.-regl. 1889, s. 260. jfr: Afsättning är af två slag; för alltid eller för viss tid, hvilket sednare kallas Suspension. Rabenius Kam. § 20 (1825, 1832). — (föga br.) Konseljens afsättning ifrån allt inflytande. Svedelius Statsr. ansv. 235 (1856).
3) motsv. AFSÄTTA 9: afgång, åtgång. Varorna hade en dålig, trög, god, liflig, rask, stark, strykande afsättning. Få afsättning för l. på sina varor. Jernet hade förträfflig afsättning. Geijer I. 3: 6 (1834). (Norska hästar) hafva .. funnit afsättning i England. Palmblad Norge 93 (1846). — jfr VARU-AFSÄTTNING.
4) motsv. AFSÄTTA 10. — särsk.
a) motsv. AFSÄTTA 10 a. Circul. 8 Mars 1781, § 5. Graniten (har) ej kunnat uppkomma genom någon mechanisk afsättning ur vattnet. P. S. Munck af Rosenschöld i SKN 1841, s. 259. — konkret: afsatt(a) ämne(n), aflagring, fällning, bottensats, precipitat, konkretion, sediment. Ödmann Åm. i VetA 1797, s. 8. Afsättning .. benämnes en på bottnen af hafvet eller mindre vattensamlingar uppstående bildning af kalksten, krita m. fl. ämnen. E. Erdmann i NF 1: 224 (1875). ”Giktknölar”, knöliga afsättningar af hård substans i närheten af ledgångar. J. E. Johansson Därs. 16: 495 (1892). A. Strindberg i Svea 1896, s. 174. — jfr SLAM-AFSÄTTNING m. fl. samt AFSATS 2.
b) (†) motsv. AFSÄTTA 10 b: sidoskott, sidolök, yngellök. Genom thesse Afsättnings-Lökar kan man föröka Tulipanerne och bijbehålla i sin rätta Art: Hvarföre then, som vill hafva tulipaner af samma Art, måste med .. aktsamhet förvahra och skiöta sådana Afsättningar och theras plantande. Ahlich 13 (1722). — jfr AFSATT II.
5) (†) motsv. AFSÄTTA 11. Amputatura. Afsättning. Linné Gen. morb. 25 (1763). Weste (1807).
6) (mindre br.) motsv. AFSÄTTA 13, sjöt. = AFBÄRNING. SFS 1848, nr 60, s. 6. Till fartygs och båtars afsättning i slussarne .. (bör) ej begagnas annat än (ett visst slags) bärlingar. FFS 1889, nr 15, s. 4.
7) motsv. AFSÄTTA 17 (jfr 18). — [fsv. afsätning] (numera föga br.) konkret: afsats (se d. o. 1), terrass, utsprång o. d. Rudbeck Bref 1: 68 (1670; i en trädgård). I stenen är af naturen såsom en inbögd Altarefot eller afsätning. Peringskiöld M. Upl. 306 (1710). Kalm 3: 196 (1761; på en åker). Den nedersta .. afsättningen (på Kinnekulle) är en Sandstens Klefva. Tuneld 1: 369 (1773). Parnassen har många afsättningar. Tegnér 5: 235 (1821). (Kyrkan) är byggd på gamla viset med två afsättningar. Holmberg Bohusl. 3: 179 (1845). Carlén Köpm. 1: 310 (1860). jfr: Bisp-berget .. har flera afsättningar. eller 2 stora och 4 mindre kullar. Hülphers Dal. 509 (1762); jfr AFSATS 1 a slutet. — särsk.
a) sluttning. På bergets nedersta afsättning eller sluttning. Linnerhjelm 1 Bref 51 (1787, 1797). jfr: Denna högd (som åtskiljer Medelpad o. Jämtland) har någon fast mindre afsättning mot Jämtland. Cronstedt i VetAH 24: 269 (1763). — jfr AFSATS 1 a α.
b) [jfr t. absatz] (†) bergv. Afsättningar .. kallas i Vandrings Schachter små Bijn (dvs. afsatser) vid hvarje Stegas slut, hvaruppå de vandrande kunna afstiga och hvila. Rinman (1788). Dens. 1: 205. Deleen (1836, under absatz).
c) i bildl. o. utvidgad bet.: trappsteg, grad. Ehrenheim Fys. 350 (1822). — jfr AFSATS 1 a γ.
d) (mindre br.) utsprång, ansvällning. Ärmarna hafva trenne afsättningar (dvs. puffar). Mag. f. konst 1835, s. 56.(†) På stammen (af rottingväxten) synes ej den minsta gren, utan allenast afsättningar (i) åtskillig distance ifrån hvarandra. Brelin Resa 14 (1758). — jfr AFSATS 1 b.
e) (†) klack. Ett paar goda Läder Skoor vthan affsättning. Sthms stadsordn. 1: 107 (1654). Swedberg Ordab. (c. 1730). — jfr AFSATS 1 c, AFSÄTT 2, AFSÄTTE.
f) [jfr t. absetzung] (†) Alinéa .. Afsättning i en bok eller skrift: inflyttning af raden, då en ny period eller et nytt tank-lopp börjar: ny rad. Holmberg (1795). — jfr AFSATS 1 e.
g) (†) väfn. om afdelning (i väf). Vppå ett stycke Kläde af Twå tusend fyra hundrade Tråder, bör den som wäfwer .. intet upkasta uprenningz Tråden, när han brister, längre än som fyra träck eller Affsättningar. Ordn. 22 Dec. 1688, mom. 17. — jfr TRÄCK, sbst.2
h) (numera föga br.) på kanoner. Grundell 91 (1705). De flesta kanoner (hafva) en afsättning något framom tapparna. Ehrenstam 34 (1839).
8) (†) motsv. AFSÄTTA 28 b, sjöt. = AFDRIFT 3 a. Skeppets afsättning utaf floderne (dvs. strömmen) ifrå dess retta kosa, Deflexion. Serenius 276 (1741).
9) (†) bergv. om fina, räta l. vågiga strimmor i berg l. sten; jfr BERGSKIFFRING. Rinman (1788).
Ssgr: (2) AFSÄTTNINGS-AKT310~2. A. Cronholm i SKN 1841, s. 44. De Geer i SAH 57: 313 (1881).
(4 a) -BASSÄNG~02. tekn. = AFLAGRINGSBASSÄNG. K. Sondén i Tekn. tidskr. 1893, A. K. s. 72.
(4 a) -BERG~2. (numera mindre br.) Afsättningsberg (Abgesezte Gebürge) .. som bestå af flera öfver hvarandra liggande Bergarter. Rinman 1: 112 (1788). J. M. Stiernstolpe enl. Kindblad (1867).
(4 a) -BRUNN~2. tekn. helt liten aflagringsbassäng (se d. o.); slambrunn. SD 1893, nr 41, s. 3.
(2) -DOM~2. Strinnholm Hist. 3: 435 (1848). Rydberg Gudas. 146 (1887).
(4 a) -KAR~2. tekn. Den till socker omvandlade stärkelsen får afgå till afsättningskaret för att neutraliseras med slammad krita. Tekn. tidn. 1871, s. 287.
(4 b) -LÖK. (†) Ahlich 13 (1722; se under AFSÄTTNING 4 b).
-ORT~2. särsk. till 3: SP 1779, s. 14. J. F. Nyström i Ny sv. tidskr. 1887, s. 293.
(7 h) -SIRAT. (†) prydnad å kanon i form af ett rundt om denna gående band af metall, anbragt nära bakänden. Grundell 86 (1705).
(motsv. AFSÄTTA 12 b) -SÅG~2. tekn. gradsåg. Schulthess (1885). jfr AFSATS-SÅG.
Spoiler title