publicerad: 1898
AFSÄTTA a3v~sät2a (a`fsätta Weste), v. -er, -satte, -satt, -satt (se för öfr. SÄTTA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera föga br. Sjöl. Sjösk. 7 (1667); Geijer II. 3: 37 (1834); Crusenstolpe Mor. 1: 96 (1840)), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Etymologi
[fsv. afsätia; jfr got. afsatjan, d. afsætte, mnt. afsetten, holl. afzetten, t. absetzen]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
1) fråntaga, utesluta; 2) skilja från tjänst o. d.; 3) skilja l. förmå att afstå från företag o. d.; 4) bortskaffa, aflägsna; 5) lägga bort, upphöra med, afstå från; 6) öfversätta; 7) utgifva (från trycket); 8) afleda (vatten o. d.); 9) afyttra; 10) i sht naturv. afsöndra, afgifva, aflagra; 11) kir. aftaga; 12) handtv. borttaga delar, ojämnheter o. d.; 13) sjöt. bäraaf.
14) eg.: (gm anbringande af färg, skugga o. d.) göra, att (ngt) sticker af mot omgifningen; i öfverförd bem.: färglägga, måla; 15) framhålla, låta framstå (a); refl.: afbryta l. sticka af (mot ngt) (b); 16) försätta, uppblanda; 17) förse med afsatser; 18) zool. i p. pf.: som bildar afsats.
19) framställa, afbilda, återgifva; 20) efter uppmätning utmärka l. upprita.
21) i eg. bet.: sätta (ngt) ned (på ngt); 22) nedsätta i värde; 23) eg.: sätta ned (på papperet o. d.); uppsätta, författa, sätta (på rim, i noter osv.); 24) trädg. aflägga; 25) sätta (färger på duken o. d.).
26) i eg. bet.: sätta l. lägga undan l. afsides; 27) för visst ändamål reservera; 28) vika af åt sidan.
29) boktr. fullborda sättningen af (ngt).
A)
1) [jfr ä. d. til- og afsætte, ä. t. zu- und absetzen] (numera knappast br.) fråntaga, utesluta; jfr AF II 3 b; i förb. till- o. afsätta. Widh hwilkit gudz oordh .. alla Christna menniskior plichtoghe äre at bliffua, och ther jntit til eller afsettia. O. Petri Sakr. E 3 a (1528). — jfr AFSÄTTNING 1.
2) [fsv. afsätia; jfr got. afsatjan us fauragaggja (Luk. 16: 4), d. afsætte, mnt. afsetten, t. absetzen; jfr äfv. fr. déposer, démettre] skilja (ngn) från värdighet, ämbete, egendom, verksamhet o. d.; jfr AF II 3 c.
a) med (mer l. mindre tydligt framträdande) bibegrepp af att ngn mot sin vilja skiljes från värdighet osv.; numera hufvudsakligen med afs. på ämbets- l. tjänsteman, som gm svårare tjänstefel l. brott förverkat sitt ämbete l. sin tjänst o. formligen entledigas därifrån, l. regent, som aflägsnas gm en statshvälfning; jfr AFDANKA, AFSKEDA.
α) skilja (ngn från värdighet, ämbete, uppdrag o. d.). Afsätta en ämbetsman. En afsatt domare l. präst. G. I:s reg. 2: 222 (1525). Tilsettie och aff settie Höffuitzmen. Därs. 10: 47 (1535). En almennelig herradagh i huilkom konung Magnus wardt almenneliga aff sat, och dömd i frå konunga dömet, Och hertog Albrect .. bleeff eendrechteliga vpsatt och vthropat för Sweriges konung. O. Petri Kr. 139 (c. 1540). Han .. skulle affsettias ifrå embetet. P. Erici 2: 209 a (1582). Spegel Pass. 277 (c. 1680). Afsätta en regerande Konung. Schönberg Bref 1: 40 (1772). Embets- och tjenstemäns till- och afsättande. Svedelius Statsr. ansv. 398 (1856). Ett senatsbeslut, som afsatte Antonius från hans befäl. Cavallin Skr. 80 (1885). — (mindre br.) En förmyndare kan från förmynderskapet afsättas. Schrevelius 3: 377 (1849, 1858). — (†) med prep. (ut)af l. med för att uttrycka det, hvarifrån ngn skiljes. Thå iach bliffuer affsätt vthaff mitt ämbete. Luk. 16: 4 (NT 1526). The .. achtade afsettia honom af regementet. L. Petri Kr. 70 (1559). (Samuel) war affsatt med Regementet. Rudbeckius Kon. reg. 167 (1615). — särsk.
α') (†) relegera? Den (djäkne) de (dvs. skolinspektörerna) förnimma wara wärd promotion, hielpe till Stipendium, den andra afsättie och afwijse. Thyselius Handl. lärov. 1: 32 (1620).
β') bildl. Man vet, hur det vanligen går afsatte gudar. De försvinna icke på en gång ur folkmedvetandet. Rydberg Urpatr. 23 (1873). jfr: (Kristus) afsätter intelligensen utan miskund från all företrädesrätt. Wieselgren Gm hvirfl. 2: 81 (1891). jfr äfv.: Der ifrån (dvs. från höghet o. ära i världen) blifwa affsatte och förnedrade. Rudbeckius Kon. reg. 97 (1615); jfr D.
β) [jfr t. bauern vom hof absetzen] (numera knappast br.) skilja (ngn från område o. d., hvaröfver han råder l. som han innehar l. nyttjar). Affszättia .. oskickelige kyrkiepräster iffrå theris giäld. G. I:s reg. 16: 81 (1544); jfr RA 3: 112 (1593). (Vi) wele .. icke, att thu någen godt gammel bonde affsätte skallt aff wåre hemmenn. RR 22 April 1547. Afsättja någon Lots ifrån sitt hemman. Circul. 8 Nov. 1753, s. A 4 b. Det .. tillkom (icke) Påfven, att från land och rike afsätta rättmätiga furstar. Strinnholm Hist. 4: 177 (1852). — Anm. I ex. från 1544 (o. 1593) afser giäld möjl. prästämbetet, o. språkprofvet hör då till α.
b) [jfr fsv. tha sculo wernamän oc synomän afsätias] (†) utan bibegrepp af att ngn mot sin vilja skiljes från värdighet osv. Alla år när Sexmän ombytas; tå skal ei mera än tre afsätjas, och sedan andre tre .. wäljas. Bergv. 1: 45 (1621). — Anm. Möjl. bör man äfv. föra hit ngt l. ngra af de äldre ex. under a.
Anm. till 2. I följande två språkprof, där ordet förbindes med tjänst o. d. ss. obj., torde denna konstr. snarast bero på v. tillsätta. En Förtroende-Tjenst, som Kongl. Maj:t Sjelf .. til- och afsätter. Instrukt. 25 Aug. 1791, s. B 4 b. Rättigheten att af- och tillsätta länen. Fryxell Ber. 2: 177 (1826).
3) (†) förmå l. komma (ngn) att afstå (från ngt); skilja (ngn från ett företag). Hade icke Gwdz styrckia och tröst warit j thetta Konglige hierta, .. hade .. (Gustaf Vasa) bliffwet förskrächt och affsatt ifrån thetta .. nyttige .. företagande. Svart Är. 61 (1560).
a) [jfr fsv. afsätia fordärf; jfr äfv. holl. iets dreigends afzetten] (†) undanröja, göra slut på. Åffsæthe och åffstille .. lönlige stemplinger. G. I:s reg. 4: 271 (1527). — göra om intet. (Anders Pedersson) brukade .. alla the swäncker (dvs. knep) han kunde till att affsettia Peder Vggles wärff. Svart G. I:s kr. 25 (1561). — jfr AFLÄGGA 11 a, AFSTÄLLA I 1 a.
b) [jfr holl. wetten, gebruiken afzetten] (†) upphäfva, aflysa, afskaffa; jfr AFLÄGGA 11 b, AFSTÄLLA I 1 b. Effter thenne tid schole alle helge dager, the ther icke udi then helge scrifft .. begrundede äre .. platt af satte och aflyste blifva. RA 1: 282 (1540). Falsk Religion (är nu) affsat. Polit. vis. 242 (1626). — särsk.
α) [jfr ä. d. afsætte] med afs. på mynt: aflysa, upphäfva, försätta ur kurs. RA 3: 24 (1593). Thet förbodna och affsatta myntet .. är åter vpkommit. A. J. Gothus Thes. 3: 26 (1619). När tijden kommer, att de gångbare myntetechen skola afsättias. Carl XII Bref 424 (1717).
β) med afs. på ställe, ort o. d., som beröfvas vissa företrädesrättigheter. Uti Konung Olåfs dagar begyntes många kiöpstäder at upbyggias i Norige, men somlige blefwo strax i begynnelsen afsatte. Peringskiöld Hkr. 2: 188 (1697; isl. settust).
5) (†) lägga bort, upphöra med, afstå från, öfvergifva; jfr AF II 3 e. Ath the affsettie skulle thet obestånd (dvs. de oroligheter) the ofornwmsteliga .. haffua företagit. G. I:s reg. 4: 178 (1527). Samtykte wij .. ath köpmen vthåff vlffzby .. skula åffsettia then segladz the plæga brwcha til tyske stæderne. Därs. 4: 273. Rådhe och bedie wij .. atj (dvs. att I) sådana bekymber afsette willen. Därs. 7: 92 (1530). jfr AFLÄGGA 3. — Anm. Det är stundom omöjligt att afgöra, om ett ex. bör föras hit l. till 4 a.
6) [jfr ä. d. afsætte] (†) öfverflytta (ngt från ett språk till ett annat); öfversätta; jfr AF I 1 c β slutet. 2 Saml. 9: 174 (1597). Translater, affsättia, .. uthtyda aff thett (ena) tungomålet på det andra. Pourel de Hatrize 180 (1650). Mosis Böker .. wore affsatte vthaff Hebraiskan på thet Grekeska Tungomålet. J. Matthiæ 1: 158 a (1658). De Gräkeska orden som .. finnas .. afsatte in på deras Språk ifrån wårt Swenska. Rudbeck Atl. 3: 628 (1698). Swedberg Schibb. c 1 b (1716). Bælter Cerem. 406 (1762; arkaiserande?). jfr: Affsättia Latijn uppå Tysko. Schroderus Ratich A 5 a (1614). — transskribera, omskrifva? Att de .. företoge sig den Finska Catechismum afsettia medh Ryska bookestafuer. Leinberg 3: 58 (1643); jfr 23.
7) (†) utgifva (från trycket); jfr AF I 1 c β början. Hwilkett afsched (dvs. beslut) skall och sendas till Linckiöping att afsettias af tryckett. RARP 3: 131 (1640).
8) [jfr holl. afzetten] (†) leda bort l. afleda l. aftappa l. afdika (vatten o. d.). Om Landet .. sumpigt är .., skal man Watnet medh Dijken affsättia. Risingh Landb. 10 (1671). Därs. 11. jfr: Fiskiedammar them man kan then eena i then andra afsättia och aflöpa låtha. Därs. 38. — med objektsväxling: afleda vatten o. d. från (mark o. d.); gm afledande af vatten torrlägga; utdika. Een Morasigh Grund wåth och nedrig (dvs. lågländ) är wäl til at affsättia. Risingh Landb. 15 (1671).
9) [jfr d. afsætte varer, holl. koopwaren afzetten, t. waaren absetzen] afyttra, försälja, sälja; skaffa kundkrets l. spridning åt (produkter, varor o. d.). Eneman 1: 39 (1711). Upkiöpa .. matwahror eller andra Perzedlar, til at dem åter försällia och afsättia. Qvarter-ordn. 1719, s. B 1 b. En tysk bokhandlare .. har .. erbjudit sig att upplägga .. både Frithiof och andra svenska poemer, i händelse han finge tillåtelse att afsätta dem här i Sverige. Tegnér 5: 437 (1825). Nederländarna brukade hämta Ostindiens alster i Lissabon och därefter afsätta dem i norra Europa. Pallin Nya t. 39 (1878, 1887). Jordbruket afsätter .. icke obetydligt af sina produkter på utlandet. J. F. Nyström i NF 13: 209 (1889). — i bild. I hvar tunna underbar lögn som afsättes kring jorden, finnes .. alltid ett och annat uns sanning. Leopold 5: 368 (1795). — jfr AFSÄTTNING 3.
a) i sht kem. o. geol.
α) [jfr d. afsætte, holl. afzetten, t. absetzen; jfr äfv. fr. déposer] tr.: gm afskiljande ur sig bilda (ngt) ss. fällning l. bottensats; bilda (lager l. hvarf af ngt); afsöndra, gifva ifrån sig, afgifva, aflämna, aflagra, utfälla. Utlaknings-vatnet .. afsatte under utdunstning fina nål-lika gips-crystaller. C. Rinman i VetANH 5: 62 (1784). Derföre afsätter allt regnvatten ett gråagtigt pulver. Berzelius Kemi 1: 297 (1808, 1817). Urinen afsätter stundom i urinvägarne vissa ämnen, som den håller upplösta. Thorell 1: 123 (1860). Bäcken Tinière .. har afsatt ett s. k. Delta, bestående af grus och sand. Nilsson Ur. 2: 137 (1864). God ren kokes .. afsätter föga sot. Frykholm 50 (1881, 1890). (S. k. kalltung mjölk) afsätter med svårighet grädde. Juhlin-Dannfelt 271 (1886). — (mer l. mindre) bildl. Kammarluften afsätter mögel på både kropp och själ. Livijn 1: 345 (1824). Sundberg Farl. 15 (1873).
β) [jfr d. afsætte sig, holl. zich afzetten, t. sich absetzen] refl. o. pass. med intr. bet.: gm afskiljande ur ngt l. gm annan dylik (i sht kemisk l. mekanisk) process bildas l. uppkomma; aflagra sig; utfällas. Vinsten .. (är) ett surt salt af vinsyra och kali, som afsätter sig ur jäsande vin. Berzelius Kemi 1: 560 (1808, 1817). Fläckarna (på äggen) afsättas ej på en gång, utan efter hand, och dessemellan afsättas lager af äggskalet. Nilsson Fauna II. 1: XVI (1835, 1858). En .. årsring, som afsätter sig på utsidan af den redan existerande veden och innanför barken. J. G. Agardh i SKN 1843, s. 281. Imman, som .. i värmen afsatte sig på fönsterrutorna. Topelius Fält. 4: 463 (1864). Sediment .. oorganiskt ämne, som blifvit afsatt genom mekanisk eller kemisk fällning eller genom afskiljning ur vatten eller luft. E. Erdmann i NF 14: 810 (1890). jfr: Stoftpartiklar (kunna) .. ur luften .. afsätta sig .. till .. mäktiga jordlager. Dens. Därs. — (mer l. mindre) bildl. En slafklass begynner .. åter afsättas, midt i civilisationens sköte. Geijer I. 6: 215 (1840). Då den svenska kulturen .. (från omkring år 800 till omkring 1250) ingalunda kan sägas hafva varit låg, bör äfven den hafva afsatt sig i dikt och saga. Schück i Ill. sv. litt. 1: 5 (1895).
b) [jfr holl. takken, spruiten afzetten] (mindre br.) bot. frambringa l. alstra o. utsända l. låta utgå; skjuta (knoppar o. d.). Vexter, som årligen afsätta nya knoppar. Fries Utfl. 1: 93 (1843). — [jfr t. früchte absetzen] i bild; jfr a. Det ryktbara verk, Système de la nature, i hvilket .. encyklopedismen afsatte sin fullmogna frukt. Claëson 2: 70 (1858). Schéele i NF 17: 1357 (1893).
c) (mindre br.) zool. om vissa djurs äggläggning. De vatten, i hvilka rommen afsättes (af grodorna). Nilsson Fauna 3: 102 (1842, 1860). Hannarna (af spiggsläktet) bygga af växtämnen m. m. ett rundt bo med en sidoöppning, hvari de förmå honorna att afsätta sina ägg. Leche i NF 15: 247 (1890). — jfr AFLÄGGA 4.
11) [jfr d. afsætte en finger, holl. een vinger afzetten, ä. t. ein glied absetzen] (†) kir. aftaga l. afskilja (kroppsdel o. d.); amputera bort. De andre (sjuka) äro botade med finger-ändarnes afsättande. Acrel i VetAH 15: 272 (1754). — jfr AFSÄTTNING 5.
12) [jfr t. stücke vom gestein absetzen] handtv. eg.: borttaga delar.
a) vid stenhuggning medelst sätthammaren borttaga (de större ojämnheterna) på sten. Afsätta stycken från en sten. — med objektsväxling: (till)tukta (sten). Sedan stenen blifvit tilltuktad eller afsatt, .. (skall stenhuggaren) med spetshackan .. gifva stenen sin rätta storlek och form. Stål 1: 226 (1834). Kindblad (1867).
b) gm sågning o. d. göra smalare; insåga. Sidostyckena .. afsättas med sinksågen. AHB 17: 39 (1858, 1867). Längden (af ett hammarskaft) afsättes med fogsvans. Johansson Träslöjd 11 (1884). — Anm. I bet. insåga afser ordet äfv. bildandet af en afsats o. har då beröring med B; jfr särsk. 17, 18.
13) (knappast br. utom i vbalsbst. -NING) bära af (ett fartyg o. d.), jfr under AFSÄTTNING 6; jfr E.
B)
14) [jfr holl. met kleuren afzetten, t. einen blauen kasten gelb absetzen, eng. set off] (†) eg.: (gm anbringande af färg, skugga o. d.) göra, att (ngt) sticker af (mot omgifningen). (Troféernas) Prydnader wore alt öfwer förgylte, och med en liten skugga afsatte. Ber. om C. XI:s begrafn. 1697, s. C 4 a. — särsk. i öfverförd bem.: färglägga, måla. Samma horn .., hwilket war affsat med 300. slagz fergor. P. Jonæ Ang. Likpred. 60 (1620). (Å vapnet finnas) tre kulor med hvit silfverfärga afsatte. Schlegel o. Klingspor Ättart. 167 (cit. efter RR 1645).
15)
a) [jfr t. absetzen, eng. set off] (ny bet., föga br.) tr.: göra, att (ngt) sticker af mot omgifningen; framhålla, framhäfva l. låta framstå. (Cortez') drägt .. var sådan att den fördelaktigt afsatte hans vackra figur. Ålund Prescott 109 (1863).
b) [jfr t. sich absetzen] (ny bet., mindre br.) refl.: afbryta l. sticka af l. kontrastera l. afteckna sig (mot ngt). Upmark i NF 11: 659 (1887). Mot det djupt rödgula godset (i vaserna) afsätter sig den glänsande svarta fernissan på ett verksamt sätt. Dens. Därs. 17: 326 (1892).
16) [jfr t. die pflaumen mit honig absetzen] (†) försätta, uppblanda. (Silfret) måste altijd medh Bly affsättias och smältas, at thet flyter och får sin fluss. Risingh Kiöph. 37 (1669). (En sup) kummil, afsatt med något malört. Bellman 5: 207 (1781). jfr: En afsatt kummin, för en hvar, / Blir eder arbetslön. Dens. 6: 333 (1788). Anm. I språkprofvet från Risingh betyder ordet möjl. afdrifva (se d. o. 5) o. är i så fall att föra till gruppen A. — jfr AFSÄTTARE II.
17) [jfr t. absetzen] (†) anlägga i form af afsatser. Kananeernes (fält) prunkade af dyrbara och konstigt afsatta vin-, frukt- och oljogårdar. Chydenius 9 (1765). — jfr AFSÄTTNING 7.
18) zool. i p. pf. ss. adj.: bildande afsats l. vinkel. Beträffande hufvudets form (hos gnagare), så är öfra brädden (sedd från sidan) mer eller mindre bågböjd och nosen aldrig afsatt. Nilsson Fauna 1: 328 (1847). De olikformiga (antennerna) äro .. knappformiga .., då slutlederna äro korta och tvärt afsatta. Thomson III (1862). Skarpt afsatta hasar. C. G. Wrangel Handb. 744 (1886). Pannan (hos pungvargen) är afsatt från nosen. Sundström i NF 13: 430 (1889).
C)
19) [jfr holl. afzetten; jfr äfv. 14 slutet] framställa l. afbilda l. återgifva.
a) (†) (i sht gm målning l. i färger l. gm teckning) framställa l. afbilda; afmåla, afteckna, afrita. Tog han een blijertzpenna och afsatte een adelsfru, som sof under predijkan. U. Hiärne Vitt. 33 (1688). (Å altartaflan) finnes med skön målning afsatt en Historia, huru tw Skepp anlända med Krigzfolck. Peringskiöld M. Upl. 233 (1710). Til hwilka märkeligheters bättre förstånd, wij här jämwäl afsättia Templets nyare grundritning efter en noga afmätning och alnmått. Därs. 161; jfr 20. (Hästen) var på Skiölden så lefvandes afsatt, at man skolat trodt sig höra honom gnäggia. Ehrenadler 682 (1723). — bildl. Haffwe .. här alle förtalare sijn skräkeliga affsatta exempel och skodespegell. Bullernæsius 412 (1619). Dens. 206.
b) (†) efter en förebild uppsätta; grafiskt återgifva; afskrifva. Paradigmata .. böra fullkomligen afsättas i en tafla på Scholæ väggen. Scholæ ordn. 1724, s. 16. jfr: Thenne Praxis kan på treggehande Sätt affsatt warda. Aurelius M 4 b (1633).
20) [jfr d. afsætte, holl. afzetten, eng. set off] efter uppmätning utmärka l. utpricka l. upprita; jfr AF II 10.
a) i sht mat. (på en viss storhet) efter visst mått o. skala efterbilda l. utmärka (en viss annan storhet l. ngn dess dimension). Denna medellinie .. afsätties på .. linien FG. Mört 154 (1727). Dimensionerna på ritningen uppmätas efter en riktig tumstock, men afsättas efter krympalnen på modellen. Almroth M. tekn. 90 (1838). Att afsätta en rät linie d. ä. att teckna en rät linie, som är lika stor med en gifven rät linie. Mellberg Bergroth 10 (1885). jfr: Nedanstående diagram .., där inkomsterna äro afsatta utefter den horisontala axeln. G. Cassel i Nord. tidskr. 1895, s. 643.
b) sjöt. På väderstreket NVtV afsätt 20 mil. Corvin 81 (1756). Weste (1807). (Sjökortens) ändamål är, att man i dem med .. lätthet skall kunna afsätta skeppets tillryggalagda väg. Pettersson Nav. 77 (1861). Afsätta i sjökort, genom konstruktion bestämma den punkt eller linie, hvarpå fartyget befinner sig. Nissen i NF 1: 224 (1875). A(fsätta) (uppdraga) en kurs(,) tracer une route. Konow (1887). — [jfr holl. het bestek afzetten] Afsätta besticket, i sjökort angifva det ställe, där fartyget enl. besticket befinner sig. Dagvakteqvarteret (å öfningsfartyg) uträknar och afsätter besticket. SFS 1866, nr 38, s. 14. Minst en gång på dygnet .. afsättes besticket i sjökortet. Nissen i NF 2: 400 (1877). — A(fsätta) (öfverföra) en pejling(,) porter un relèvement. Konow (1887).
D)
21) (†) i eg. bet.: sätta (ngt) ned (på ngt)? Ingen Bergsman skulle sig fördrista någon Koppar til at försälja, förr än han wore ther rätteligen afsatt på wågen. Bergv. 1: 50 (1621).
22) [jfr ä. d. afsætte, holl. afzetten, t. absetzen] (†) om mynt: nedsätta i värde. Wij (hafva) thet (dvs. myntet) inthit höghre satt .. æn thet wel wærdt ær, .. och therföre kwnnom wij ey .. thet aff setthia. G. I:s reg. 2: 221 (1525). Tegel G. I:s hist. 1: 133 (1622). Afsättja Myntetecknen til en Öre Smt. 2 RARP I. 1: 74 (1719).
23) (†) eg.: sätta ned på papperet; uppsätta; författa, sätta (på rim, i noter osv.). Afsättia vppå Papperet the ännu öffrige Differentzer .. then Elbingske Tractat angåendes. N. Av. 23 Sept. Part. 1657. Några Konung Davidz Psalmer .. i Rijm afsatte. Beckman Psalmhist. 854 (cit. fr. 1688). Psalmer, som Doct. Martinus Lutherus hade afsatt på Rim. Werwing Hist. 1: 134 (1694). Passions-Psalmer .. på noter afsatte. SP 1779, s. 250.
25) (ny bet., föga br.) sätta (färger på duken). Ibland afsatte .. (Höckert) färgerna oblandade på själfva duken .. i sprittande korta, djärfva penseldrag. Nordensvan Sv. k. 445 (1892). De bjärta, brokiga färgerna käckt afsatta. Dens. i Nord. tidskr. 1893, s. 389. jfr: Raskt och lekfullt afsatta penseldrag. Dens. i Ord o. bild 1894, s. 43. — (ngn gg ss. handtv.) Afsätta ett färgprof, på föremål, som skola målas, på prof anbringa en klick af bestämd färg. — Anm. Från historisk synpunkt har denna bet. möjl. beröring med 14 [jfr t. farben absetzen].
E)
26) (†) i eg. bet.: sätta l. lägga undan l. afsides. Infordre .. acter, bref och registratur, som för dett förledne åhr gångne och holdne ähre; och huartt afsettia i sitt ruum. Civ. instr. 300 (1618); jfr Därs. 321 (1651). — (mindre br.) närmande sig 27. Möbler, packor .. o. s. v. afsatta (på ett afskildt ställe i en bod) för N. N:s räkning. SAOB (1870).
27) för visst ändamål, till bevarande l. framtida anv., sätta l. lägga undan l. afsides; bestämma l. anslå till visst ändamål; aflägga, reservera. Luten .. slås i pannan .. och afsättes til Saltpeter växt. Circul. 8 Mars 1781, § 5. Ett gästabud, hvarvid man alltid afsätter en del åt den döde. Carlstedt Herodot 2: 62 (1833). Att, när arbetet nedkommit på djupet, band och pelare till grufvans framtida säkerhet afsättas. SFS 1855, nr 9, s. 20. — särsk.
a) med afs. på penningar. The inuentarij peninger, som nu nyligest affsatte bliffue. RR 2 April 1548. 2 RARP 5: 90 (1727). Afsätta en tiondedel åt kyrkan och de fattiga. Fryxell Ber. 8: 150 (1838). För år 1891 .. afsattes till reservfonden 950,523 francs. Th. Nordström i NF 17: 890 (1893). jfr: A(fsätta) för korten, Mettre aux cartes. Nordforss (1805).
b) med afs. på landområden o. d. Masugnen har, oberäknadt hvad för landbohemmanen är afsatt, en skog-areal af 7334 tunneland. Widmark 2: 63 (1849). Medelskog torde .. ej kunna inrymmas annat än å dertill afsatte delar af hagmark. Björkman Skogssk. 98 (1868). Socknemännen .. (skulle) midt på skogen (Ödmorden) afsätta ett större område till underhåll af ett ”sälohus”. A. Granlund i NF 18: 567 (1894). Sedan (vid depoten) nödig betesplats blifvit afsatt för föregående års remonter. SD (L) 1896, nr 71, s. 4.
28) [jfr t. absetzen] intr.: vika af l. föras åt sidan.
a) (numera knappast br.) bergv. vika af åt sidan. Afsätta säges en Gång, Sköl, eller Klyft, då den ändrar sin vanliga Strykning. Således om en Gång stryker i N. V., men vrider sig sedan i V., säges det, at Gången sätter af i Väster. Afsättande kallas de smala Drummer, som utgå ifrån en Hufvudgång. Rinman (1788). jfr Kindblad (1867). — Anm. Från historisk synpunkt har denna bet. beröring med 17 o. 18: det motsv. t. uttr. betyder nämligen i detta fall eg. bilda afbrott l. vinkel.
F)
29) [jfr d. afsætte, holl. afzetten, t. eine handschrift absetzen] (föga br.) boktr. fullborda sättningen af (ngt); sätta. För hvarje afsatt rad på manuscriptet bör divisorn .. nedflyttas så mycket, att den rad som skall afsättas, är straxt ofvan divisorn. Fahlgren Boktr. 51 (1853). Sättaren hinner ej afsätta mera än två kolumner om dagen. Kindblad (1867).
Anm. I bet. 13 användes nästan uteslutande SÄTTA AF, som äfv. förekommer i bet. 20 ø. 27, stundom också i bet. 2.
Ssgr: A: (10) AFSÄTTS-PANNA. (†) bergv. Afsättspanna kallas vid Saltsjudningar den Pannan, hvaruti Saltet crystalliseras. Rinman (1788).
Spoiler title
Spoiler content