SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
AXA ak3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (till 2).
Etymologi
[afl. af AX, sbst.1; jfr ä. d. axes, gå i ax, nor. eksa, gå i ax, plocka ax, äfvensom t. sich ähren, gå i ax]
(numera bl. i bygdemålsfärgad framställning)
1) gå i ax (se AX, sbst.1 1 a). SD(L) 1893, nr 193, s. 4. Vårsäden har ej axat ännu. Ahlgren Ur Papirii ppr 45 (1901). — särsk. i p. pf. ss. adj.: som har gått i ax. Lex. Linc. (1640).
2) [jfr sv. dial. axa (Djurklou Ner. folkspr. 11)] plocka ax (se AX, sbst.1 1 b). Axning. Adressen 1775, sp. 240. Nyström (1794).
Särskild förbindelse.
AXA UPP10 4. [jfr sv. dial. axa opp (Schröder Ög. dial., Rietz)] till 2: plocka upp de vid bärgningen på åkern spillda axen. Svin, kalkoner, gäss, ankor och höns släppas på stubbgärdet at axa vp. Broocman Hush. 1: 92 (1736). Adressen 1775, sp. 240.
Spoiler title