SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BACKANALISK bak1ana4lisk (bacchana´lisk Weste), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. bacchanalisch, af bacchanal (se föreg.)]
adj. till BACKANAL l. till BACKUS; ofta i mera allm. bet.: larmande, vildt uppsluppen, yrande. Bacchanaliskt Härolds-Capitel, hållet på Sulpitii Dag den 20 April 1771. Bellman 1: 193 (öfverskrift). Bulta, slå, var lustig, rask och qvick, / Och fira denna dag i bacchanaliskt skick. Dens. 1: 186 (1771). En Bacchanalisk fest. Holmberg (1795, under bacchanale). Bellmans idylliskt-bacchanaliskt-poetiska verldsåsigt. Tegnér 6: 37 (1826). Lundin G. Sthm 62 (1880). — jfr BACKANTISK, BACKISK.
Spoiler title
Spoiler content