SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BALLAS bal4as, r. l. m.; best. (föga br.) -en; pl. (föga br.) -er. Anm. I st. f. best. o. pl. af d. o. användas i allm. motsv. former af BALLAS-RUBIN.
Ordformer
(ballaz Cronstedt (1758). Möller (1790) m. fl. balas Rinman (1788); balas- (i ssg) Ekenberg (o. Landin) (1894))
Etymologi
[jfr mht. bal(l)as, balax, t. ballas, eng. balas, fr. balais, it. balascio, span. balaj, mlat. balascus, balas(c)ius, af arab. balakhʃ, af persiska Badakhʃān, ett område nära Samarkand, där stenen förekommer; se Murray]
miner. ett slags blekröd, ofta i violett skiftande spinell; ballasrubin. Wallerius Min. 115 (1747). Cronstedt Min. 41 (1758). Deleen (1814, under balais). Ekbohrn Främ. ord 103 (1878).
Ssg: BALLAS-RUBIN30~02. [jfr eng. balas-ruby] = BALLAS. Rinman (1788). Dalin (1850). Svenonius Stenriket 110 (1888).
Spoiler title