SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BATALJERA bat1alje4ra, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr ä. t. bataillieren, efter fr. batailler, af bataille (se BATALJ)]
(föga br.) leverera batalj, kämpa, strida; slåss.
1) (†) till BATALJ 1. Man kan församla dem igen, / Som hafva flytt för fienden, / Och få dem än att bataljera. N. L. Sjöberg Skald. 122 (1796, 1820). Almqvist (1842; anf. ss. föga br.).
2) till BATALJ 3. jfr: (Ordet) Bataljerande .. (brukas) endast .. i det lägre språket om slagsmål och gräl. Almqvist (1842).
3) till BATALJ 4. (Det) skulle .. hafva öfvergått mensklig förmåga för de stackars ministrarna att bataljera fyra gånger om samma sak. Trolle-Wachtmeister 2: 282 (1865).
Spoiler title
Spoiler content