SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEGÅ begå4 (begå´ Weste), v. -går, -gick, -gingo, -gått, -gången ((ännu ngn gg hvard.) -gådd (i sht i sg. n. -gådt) Ehrenadler Tel. 175 (1723; i bet. I 2 a), Ihre Gl. 161 (1769; se I 3 d), Boëthius Sed. 167 (1807; i bet. I 2 a), Weste (1807; i bet. I 3 d), Almqvist (1842; i bet. I 3 b, d, 4 a), Dalin (1850; i bet. I 3 d). -gåt (sg. n.) KOF 1: 220 (1575; se under I 4 a δ)); se för öfr. GÅ. vbalsbst. -GÅENDE, -GÅNGANDE (†, Vigæus Horol. C 6 b (1632), Växiö domk. akt. 1678, nr 107); jfr BEGÄNGARE, BEGÄNGELSE.
Etymologi
[fsv. bega, beganga, liksom ä. d. begaa, begange, d. begaa, efter mnt. began, begen; jfr holl. begaan, t. begehen]
I. tr.
1) [jfr t. einen steig, grenzen begehen samt motsv. anv. i mnt. o. holl., äfvensom BE- II 1 b] (†) eg.: gå på l. öfver (ngt); i fråga om rågång o. d.: uppgå; anträffadt bl. i ssgn OBEGÅNGEN.
2) [möjl. utveckladt ur en bet.: gå l. skrida till (ngt); jfr lat. facinus aggredi samt BE- II 1 b] utföra l. verkställa (en gärning l. handling o. d.).
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] föröfva, utöfva, göra sig skyldig till (ngt felaktigt, dåligt, orätt, brottsligt o. d.); jfr BEDRIFVA 6 b. Begå en synd, ett (tjufnads)brott, en brottslig handling, ett dråp, ett mord, en dumhet, ett fel, en grymhet, en oartighet, en oförsiktighet, en orättvisa. The .. Ogärningar, som han .. begångit .. hafwer. G. I:s reg. 1: 19 (1521). Hes. 23: 39 (Bib. 1541). Han schulle .. icke begå någre fauter. RARP 2: 63 (1634). (Med svärdet Tirfing) skola begås tre the största nidingzwerk. Verelius Herv. 38 (1672). Stoor synd haar jagh begångit. Ps. 1695, 59: 2. Den Församblingen, hvarest största stölden är begången. 2 RARP I. 2: 239 (1720). Then mened han begeck. Brenner Pin. hist. 39 (1727). Then som begår något brott på Söndagar. MB 3: 6 (Lag 1734). Den, som tilägnar honom (dvs. E. XIV) klokhet och vishet, begår en dårskap. Tessin Bref 1: 275 (1753). Beifra fel, som af domare och embetsmän begångna blifva. RF 1809, § 27. Misstag måste kunna begås. Wallin Rel. 4: 110 (1822). Begå våld emot någon. Dalin (1850). Rätt till nödvärn ege ock rum, då någon begår inbrott. SFS 1890, nr 33, s. 4. Jag begick en juridisk bock samma dag jag föreslogs till adjunkt. De Geer Minnen 1: 110 (1892). Inga excesser begingos. Därs. 127. jfr: Detta har fört mig til en fullkomlig öfvertygelse, huru obilligt jag har begått derutinnan, at jag icke velat antaga Ert tilbudna hjerta. Knöppel Blindeb. 64 (1746); jfr II 3. — i numera obr. förb. Thet Tyrannij han i Åboo begick vppå the Swenska. Girs G. I 33 (c. 1630). Dett uplop allmogen haffver begått vijdh marknadzplatzerne. RP 8: 308 (1640); jfr 3 a. En begången duel. 2 RARP 4: 350 (1727). De fruars vackra barn, när de sin ålder få, / Lär på et fasligt sätt sin hämnd på dig begå. J. G. Hallman Vitt. 144 (c. 1756); jfr 3 a.
b) [jfr (den sällsynta) motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. t.] (numera knappast br.) utföra l. göra (ngt godt l. berömligt); jfr BEDRIFVA 7. Konungen .. begick en manligh gerning. Schroderus Liv. 191 (1626). Een Ryttmästare Hendrich Düker .. begick ett tappert Riddare stycke. Girs E. XIV 58 (c. 1630). (Kristus) underverk begått / I våra hjertan. Ridderstad 1: 20 (1843, 1855); jfr 3. jfr: Ordet (begå) brukas vida mer i elak, än i god bemärkelse .. Man säger icke, eller högst ogerna: ”begå ett barmhertighetsverk, en ädel gerning ..”. Almqvist (1842).
3) åstadkomma, åvägabringa, bringa till stånd; (om)bestyra; uträtta, förrätta, utföra, genomföra, tillställa.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d. samt lat. negotia, munus, bella (osv.) obire] (†) med direkt obj. utan följ. att-sats; jfr BEDRIFVA 4. (Att I) thetta ærendhe grwndeligha besinna vele hure thet företaghas och lempeligasth begongas schal. G. I:s reg. 3: 309 (1526). Att vij sådanna handel förbundt och enighet mett högmectig förste kong frederik giordt och begångit haffue. Därs. 5: 144 (1528). Thet örlig .. vij emot kong Cristiern och hans anhang förtt och begångit haffua. Därs. 154. Huru gudh haffuer begått och bedriffuit hennes (dvs. människans) saligheet genom sin son. O. Petri Guds ord A 4 b (1528). Jesus skulle begåå thet werff som han aff sin himmelska fadher war vthsendt til. Dens. 2 Post. 33 a (1530). Rikesens rådh haffua mäst begååt thetta gifftermålet. Dens. Kr. 135 (c. 1540). Sij! hwad kan een söt Music förmå! / Thet som ingen kan, kan hon begå. Stiernhielm Parn. 1: 5 (1651). Skulle han .. sökt at upvickla (dvs. uppvigla) almogen eller elljest begåt mycket myterij. 2 RARP 2: 440 (1723); jfr 2 a. Öfverlemnande allt för gerna .. till honom .. att begå alltsammans. Wingård Minnen 5: 154 (1847). jfr: Att den letferdige karen icke haffver fått begå sin vilia. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 322 (1625).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (numera mindre br.) i uttr. begå (saken, det, äfv. utan utsatt obj.) så att, ngn gg begå att, i ä. tid äfv. så vida, så vidt l. så mycket att l. därhän att, ställa (så) till, laga, bedrifva (se d. o. 2), bringa saken (l. det) därhän; förr ofta i förb. begå (det) så (osv.) med l. hos l. af ngn, utverka hos l. af ngn. Thå wilie (vi) .. begå thet så, ath j skolen wara vthan fara. Mat. 28: 14 (NT 1526). Wor fortienst begick thet ey så, / at wij skulle the nåder få. Ps. 1536, s. 63. Han begick thet så med påuan at han motte flötia (dvs. flytta) biscops sätit i frå gambla Vpsala. O. Petri Kr. 81 (c. 1540). Ängelen .. thet, så wel begick, / At vnge Tobias, ena hustru fick. Tob. com. A 4 a (1550). M(in) B(roder) haffver hooss Kon. M:tt så vidt begått, att ... Oxenst. brefv. 5: 21 (1613). Skole Commissarierne ännu der hän begå, att ... RP 5: 160 (1635). Att Frantzosen aff Keijsaren .. begå kunde, det vij beholle Pomern. RP 7: 117 (1637). Om dhe kunde begå, att Her Gustaf Horn bleffve stält på frija fötter. Därs. 131 (1638). Så laga och begå, det vij (bönder) uti desse våra .. påminnelser måtte med fägnesamma uthslag afhulpne varda. 2 RARP I. 2: 313 (1720). Afvunden begick det så försiktigt genom andelige och verldslige .. at hans Gods blefvo reducerade. Dalin Arg. 1: 145 (1733, 1754). Cardinalen (var) der, och begick så mycket, at Kon. Stanislaus dock obekänd, for med honom in i Staden. Nordberg 1: 576 (1740). (Om Ulrika Eleonora) ville låta det bero på ständernas val, så skulle .. (Horn) så begå saken, att hon icke en enda minut skulle synas utesluten från regeringen. Malmström Hist. 1: 42 (1855; uppl. 1893: skulle saken så behandlas). Det var lätt för ränteägaren, att så begå att bonden afstod hemmanet, då det blef frälse. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 313 (1856). Dahlgren Moreto 109 (1873). I. viste så begå, att han efter hand blef innehafvare af alla lotterna. NF 14: 275 (1890).
c) (†) i uttr. på ngns begående, på ngns föranstaltande l. initiativ, gm ngns bedrifvande. (Manikéerna lärde, att Kristus) af Judarne, på Hyles begående, dödad och korsfäst, åter upfarit til Solen. Möller Kyrkoh. 116 (1774).
d) (numera knappast br.) närmande sig bet.: öfverenskomma, berama. Oss emellan ær så begått. Ihre Gl. (1769); jfr Sahlstedt Observat. 13 (1773). Weste (1807). Almqvist (1842). Dalin (1850).
4) (numera nästan bl. i högtidlig stil, i sht i fråga om högtider l. fester af religiös l. officiell karaktär) fira, deltaga i firandet af, högtidlighålla; förrätta.
a) med afs. på högtid, helg, fest, ceremoni, högtidlig handling o. d.
α) [jfr ä. d. begaa en høghtid, en fest, mnt. ein fest began, t. eine feier, ein fest begehen] med högtid, fest o. d. ss. obj. Then högtijdh som wij .. begåå j dagh. O. Petri 2 Förman. A 1 b (1528). (Vi) begå .. thenne Fäst i frögd och leek. Stiernhielm Fred. Anman. (1649). Sällan har en sorgefest blifvit begången med en mera allmän och hjertlig saknad. Franzén Minnest. 3: 417 (1843). En högtid, som af Gymnasium skulle begås. Beskow Minnesb. 1: 5 (1860). Dessa fester, som vi begå såsom medlemmar af ett hem, af en stat eller en kyrka, vid något märkligare skifte inom dessa. Wisén Tal 4 (1881). Begå en glädjefest. Risberg Agam. 55 (1890).
β) [fsv. bega kyndelmesso; jfr mnt. sine bort (dvs. födelse, födelsedag) began, t. weihnachten, einen jahrestag, namenstag (osv.) begehen] (numera föga br.) med afs. på högtids- l. bemärkelsedag, helg o. d. När .. Herodis födhelses årss dagh begicks. Mat. 14: 6 (NT 1526; öfv. 1883: firades). När qwinfolcken begå den Helgen. Rudbeck Atl. 2: 526 (1689). At wij hans (dvs. Kristi) dagh medh allo flijt / Begåm vppå the Christnas wijs. Ps. 1695, 230: 8. Wore af Gud til önskandes, at wi intet beginge wåra sabbater .. af blott plägsed och wana. Swedberg Sabb.-ro 129 (1704, 1710). Julen begicks Guden Thor .. til ähra. Dalin Hist. 1: 167 (1747). Vi skole påminna oss, när hvilodagen tillstundar, samt bereda oss, att honom värdigt begå. Lindblom Kat. nr 38 (1811). SFS 1825, s. 361 (om böndag); jfr Därs. 1899, Bih. nr 95, s. 1. Vi här i norden ha .. länge låtit denna bemärkelsedag (dvs. S:t Huberts dag) gå förbi, utan en tanke på dess festliga begående. Lindholm Sibbo 1: 9 (1890). jfr: J begåån åhrstijdher och hållen helgha daghar. Jes. 29: 1 (Bib. 1541).
γ) [jfr lat. obire sacra] (numera föga br.) med afs. på gudstjänst, andakt (jfr δ β') o. d. Gudztiänsten hålles .. i allment reen och oförfalskatt, vndantagendes den som aff Rysserne i Kexholms lähn begås. P. Brahe i HSH 31: 429 (1638). Lagerbring Hist. 1: 172 (1778, 1784). Graf-kapellet, der vi vanligen begingo vår morgon-andakt. Palmblad Nov. 3: 99 (1841). Han der sin stilla messa i afstängd ro begår. Anderson Dikt. 83 (1848, 1889).
δ) [jfr motsv. anv. i t.; jfr äfv. nylat. sacram adire cænam] (i sht i kyrklig l. officiell stil) med afs. på nattvarden: fira; äfv.: gå till, anamma. Här begåsz nw Christi natuardh. Mess. 1531, s. B 3 b; jfr Handb. 1811, s. 28. När Sacramentett icke är vthi sitt rätta bruk, vthan warder begåt emott Christi insettielse. KOF 1: 220 (1575). Herrans Högwärdige Nattward skal begås i Kyrckian. Kyrkol. 11: 12 (1686). Ären I redo i dag att begå försoningens måltid? Tegnér 1: 197 (1820). Tj.-regl. 1858, 1: 10. Dem, som till namnet tillhörde svenska kyrkan men icke begått nattvarden. De Geer Minnen 2: 234 (1892). jfr NATTVARDS-BEGÅENDE. jfr: (†) Huru skole wij då begå thetta Nyia Testamentet, thet .. Jesus Christus instichtat hafwer? Carl ix Cat. V 4 b (1604). — särsk. i uttr.
α') (†) begå sina salighetsmedel. Dhet .. upsåht min Syster hafver at i första Advent .. första gången begå sina Saligheets medel. Carl xii Bref 59 (1702). Sahlstedt (1773). Hülphers Norrl. 2: 123 (1775).
β') (†) begå sin andakt (jfr γ), se ANDAKT 4 b.
ε) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.; jfr äfv. fsv. lat wäl bega min dödha krop o. d., ä. d. begaa the døde] med afs. på begrafning o. d. At wij huar j sin stadh motte så begå thenna begraffning at ... O. Petri Handb. F 3 b (1529); jfr Handb. 1894, s. 200. Låt oss .. i Rouen hans jordafärd begå. Hagberg Shaksp. 4: 200 (1848). Öfverste D:s begrafning kommer att begås på ett särdeles högtidligt sätt. Östg. corr. 1854, nr 8, s. 2. — (†) Man .. begår likbegengelse. Swedberg Ungd. 281 (1709).
ζ) (numera föga br.) med afs. på annan högtidlig handling o. d., i sht af religiös innebörd. Huru wij thenna cröning begåå skole. O. Petri 2 Förman. A 1 b (1528). Och vid Gud begick hvar broder eden. Runeberg 2: 132 (1831) [jfr gå ed]. Vi äro i dag församlade för att begå en helig handling. Tegnér 4: 228 (1839; med afs. på ett dop). — i numera obr. förb. Hielp oss Herre wår Gudh .., at wij måghe tacka titt helgha nampn, och begå titt loff. Psalt. 106: 47 (Bib. 1541). Hedhninganars döttrar skola sådana grååt begå offuer Egypten. Hes. 32: 16 (Därs.). Att the dätte vyrdelige möthe gudfruchteligen och christeligen begå. RA 3: 85 (1593). J haffuen icke begått seger öffuer idhra owänners fördärff. Forsius Esdr. 74 (1613; lat. triumphastis); jfr anm. Sven blef således utvald (till konung) .. Detta sit vahl lät han högtideligen begå. Dalin Hist. 2: 34 (1750). Vi begingo denna och den följande dagen Brölloppet. Ågren Gell. 167 (1757). Ärones Konung sitt intåg begår. Ingelman 219 (1828, 1843). När .. de Isthmiska spelen begingos. Emanuelsson Plut. 3: 266 (1843). Jag förmärker att många begå derinne ett gästbud. Johansson Hom. Od. 17: 269 (1845). Anm. I ex. från Forsius har ordet möjl. bet. ernå (jfr 3), hvartill motsvarighet förekommer i ä. holl.
b) med afs. på ngns minne l. ngn betydelsefull tilldragelse hvars minne man firar.
α) [jfr motsv. anv. i t.] fira l. högtidlighålla (ngns minne l. minnet af ngt). Carl ix Cat. X 1 b (1604). Förläna oss nåd att så begå Jesu åminnelse på jorden, att vi också måtte delaktige varda af den stora Nattvarden i himmelen! Handb. 1811, s. 33. Den 6 november 1832, då nationen begick minnet af den store konungslige martyren. Tegnér 4: 261 (1836). Ställen, der hvarje familj fortfarande begick sina dödas och hela folket de hädangångna slägternas minne. Cavallin Rom. parent. 6 (1863). Sedan VetenskapsAkademien senast offentligen begick minnet af sin stiftelse. Öfvers. af VetAFörh. 58: 265 (1901).
β) [jfr ä. d. begaa oc ihukomme christi pine oc død] (†) fira minnet af (ngt). Then tijdh wij begåm .. Jesu Christi .. Födelse. I. Erici 1: 3 (c. 1640). jfr: I måge mine gerningar och mitt nampns rychte begå och ihugkomma med loff, roos och godh åminnelse. Gustaf ii Adolf 201 (1617).
5) (†) bevara, rädda (jfr II 1, särsk. b). En hastig eld, där vi .. illa kunde begå vårt lif, mycket mindre vårt gods. B. Håkansdotter i N. sv. bibl. I. 2: 69 (c. 1595).
6) [jfr ä. d. at de kunde begaa os med deres kanon] (†) nå fram till, komma åt. Voro dhe (dvs. de fientliga fartygen) då dhee Svänska Fregatterna så när, at dhe på ömse sidor medh bekvämligheet kunde begå hvar andra, så at dhet straxt .. begyntes .. medh fyrandet. Carl xii Bref 171 (1717).
II. refl.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt. o. ä. t.] (numera bl. hvard. i vissa trakter) taga sig fram, reda sig, stå sig, bärga sig, hjälpa sig fram. Skepet .. kunde icke begå sigh j moot wädhret. Apg. 27: 15 (NT 1526). (Sommaren 1605) hafwer warit ganska heet och torr .. oc lykwähl har sädhen tämmelighen wähl begått sigh, och är blefwen mächta godh. Ahlquist Öl. 1: 357 (cit. fr. 1606). Om Winteren är ther .. vnderstundom så kalt, at neppeligen någon menniskia på marken kan begå sigh, med mindre han är thes bättre klädd. Petreius Beskr. 5: 11 (1615). Tå .. Patienten .. intet kan .. begå sigh för stor Hetta och bränna. L. P. Gothus Pest. 90 b (1623). Thet Folck wij dijt föhre, skal icke wäll kunna begåå sigh förvthan Köphandel. Schroderus Uss. D 2 b (1626). Protectoren (har) lofwat hålla Holländaren så warm i Westersiön, så at han skal hafwa ondt at begå sigh. N. Av. 30 Dec. 1658, s. 7. Därföre kunde vi så väl som (fransmän osv.) .. begå oss mäd få casibus. Tiällmann Gr. 161 (1696). En lögn-smidare (skulle) .. intet kunna för hans ögon bestå och begå sig. Sahlstedt Hofart. 117 (1720). Then tiden som oxar icke köras, begå the sig väl med halm. Broocman Hush. 3: 4 (1736). Försöka .. huru den (dvs. korgpilen) skulle begå sig i Finska Climatet. P. Kalm i VetAH 22: 39 (1761). Han begår sig med litet. Möller (1790). Begå sig, som kåpan i dansen. Rhodin Ordspr. 6 (1807). Fadren .. begick sig godt så länge han hade Fnöstorp. Cederborgh R. Kand. 21 (1816). Vore detta äfven hans enda förtjenst, han lärer, i min tanke, begå sig inför efterverldens domstol. Geijer I. 8: 65 (1834). (Kolumbus hade före orkanen) förlagt sina skepp tätt under land, hvarigenom han, utan att lida någon nämnvärd skada, lyckats begå sig. Schwerin Upptäckt. tidehv. 246 (1901); jfr b. — särsk.
a) i numera knappast br. uttr. Then sigh medh köpenskap wil begå. Fosz 471 (1621). Flera af (öarna i Propontis) .. begå sig väl, bland annat med .. (sin) vinhandel. Eneman Resa 1: 3 (1711). Så framt allenast I them (dvs. dessa varningar) flitigt achten på, / Så skal ehr kyskhet sig, med Gudz hielp, väl begå. Kolmodin Qv.-sp. 1: 432 (1732).
b) med öfvergång till bet.: (lyckligen) undkomma, (oskadd) komma l. slippa undan. Han var i en ganska stor fara, men han begick sig. Dalin (1850). Jagten är nu en gång för alla ett farligt nöje, huru man än invaggas i säkerhet deraf, att man under åratal begått sig. Bergström Handb. f. jagtv. 22 (1872). Cavallin (1875). jfr Lindfors (1815).
2) [jfr motsv. anv. i d. o. t.; utveckladt ur 1] (numera knappast br.) komma (väl l. illa) öfverens (med ngn), sämjas, ”draga jämnt”. När brödher offuer eens äro, .. och man och quinna wel begå sigh medh hwar annan. Syr. 25: 1 (Bib. 1541). En Jude och en Christ / Begå sigh medh hwar an. Wexionius Sinn. C 2 b (1684). Må man thet högsta rum til ächta makar ägna, / Som med hvarannan sig i kärlek väl begå. Kolmodin Qv.-sp. 1: 646 (1732). Han begår sig väl med alla sina grannar. Kindblad (1867). jfr: ”Begå sig väl med en person,” vara i dess synnerliga förtroende, i godt förstånd med honom. ”Begå sig illa med någon,” betyder då tvertom. Almqvist (1842; angifvet som föga br.); jfr Dalin (1850).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (mindre br.) gå till väga, förhålla sig, bete sig, sköta sig, uppföra sig. Sådant var Maria Stuarts sätt att begå sig efter sin gemåls mord. Svedelius Sm. skr. I. 2: 211 (1872). Man behöfver ej känna mycket mera om Eriks sätt att begå sig. Alin i Ill. Sv. hist. 3: 278 (1878). Vi må slutligen stanna några ögonblick hos de särskilda stånden för att se, huru de begingo sig i den allra sista stunden. Svedelius Repr. 585 (1889). När en student har begått sig väl och med heder fullgjort sina akademiska prof. VL 1897, nr 76, s. 2. Ärlornas .. sätt att vara och begå sig. A. T. Gellerstedt i PT 1901, nr 41, s. 3. Anm. Den af Dalin (1850) för uttr. så begå sig att angifna bet. ”så laga, ställa till att” (jfr I 3 b) torde i själfva verket sammanfalla med den här behandlade anv.
Spoiler title