BEKANTA bekan4ta, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(hvard. med skämtsam anstrykning) refl.: göra sig bekant (med), (söka) inleda bekantskap l. umgänge (med). En vacker förmiddag stiger .. en flygtigt bekant herre in i ditt rum, slår sig ned och bekantar sig. Hedenstierna Fru W. 238 (1890). Man .. gick omkring på däck och bekantade sig med passagerarne. SDS 1896, nr 346, s. 1. Svenskar funnos ej (i Strelitz) .. men väl finnar och norrmän, de sistnämnda, med hvilka vi ”bekantade” oss, mycket unionsvänliga. SD(L) 1898, nr 517, s. 3.
