SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
BEKLADDA, v. -ade.
Etymologi
[af BE- o. KLADDA; jfr nt. bekladdern, holl. bekladd(er)en]
(†) kladda ner, med suddig skrift fylla, klottra ner. Minnetz långa Rulla / Hwars Blad bekladdas noog, men warda dock ej fulla. Spegel Guds verk 246 (1685). Jag .. beder .. Eders Konglig Majestät i Nåder ville förlåta, att mitt bref blifvit så bekladdat. Carl XII Bref 356 (1714).
Spoiler title