SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BELÄGENHET belä4gen~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (belä´genhet Weste; bel`ägänhét Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (numera mindre br.) -er.
1) [efter t. belegenheit; jfr d. beliggenhed] (i sht i skriftspr.) till BELÄGEN 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara belägen (på viss ort l. på visst sätt) l. hafva ett (så l. så) beskaffadt läge; läge; jfr LÄGENHET. Stadens belägenhet vid en vik af hafvet är både vacker och förmånlig. Stället har en naturskön, pittoresk, förtjusande, enslig belägenhet. Lex. Linc. (1640, under positus). En Stad af en förträffelig belägenhet och på alla sidor med angenäma lustplatsar omgifven. Dalin Arg. 1: 214 (1733, 1754; om Sthm). I skön belägenhet en byggning vi här skåda. Dens. Vitt. 5: 17 (1751). Så väl Fru G. som Fru C. vilja sälja sine Stads-gårdar; begges belägenhet tycker jag mycket om. Porthan Bref t. Calonius 426 (1797). Dess (dvs. Fellingsbro pastorats) belägenhet midt emellan Stockholm och Vermland. Tegnér 5: 100 (1815). Den lilla staden Plöen har en af de skönaste belägenheter jag någonsin sett. Geijer I. 3: 97 (1825); jfr f. Fogden Henrik Styke tyckte slottet genom dess belägenhet på en ö vara ointagligt. Fryxell Ber. 2: 142 (1826). Sveriges aflägsna och enstaka belägenhet. Tegnér 4: 383 (1828). En karta, som skulle utvisa belägenheten af de i berättelsen nämnda ställen. Schlyter Jur. afh. 2: 177 (1879). Hyresprisen .. pläga vara .. varierande efter lägenheternas olika storlek, inredning, utstyrsel, belägenhet inom huset och i förhållande till väderstrecken o. s. v. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 388 (1893). jfr: (Att underhandla) medh the Dansche Commissarierne om sielfwe godzens belägenheter, som till wederlagh för Bornholm schole anslås. RARP 8: 172 (1660). jfr NATUR-BELÄGENHET. — särsk.
a) (†) i uttr. lokal belägenhet (jfr 2). Frankrikets locale belägenhet emot Sverige. Höpken 2: 311 (1756).
b) (numera knappast br.) läge med afs. på latitud o. longitud, geografiskt läge. Vid samma tilfälle .. utsattes ock belägenheten af Lund, Landscrona, Helsingborg och Köpenhamn. Faggot Præs. i VetA 1747, s. 63. jfr: (De la Caille) bestämde .. (Goda hopps-)uddens rätta Geographiska belägenhet, som alt härtils varit oviss. P. Wargentin i VetAH 19: 75 (1758).
c) (†) om himlakropps läge l. ställning. Stiernornas o-ombyteliga .. lopp och ständiga belägenhet i anseande til Jorden. Block Progn. 33 (1708).
d) (†) närmande sig bet.: omfattning, utsträckning. Hela Vplandens widd och belägenhet hafwer med Helsingeland fordom sträckt sig i Norden ända til Uloå .. i Finland. Peringskiöld M. upl. 2 (1710).
e) (numera föga br.) (en trakts l. orts osv.) beskaffenhet l. utseende l. natur, i sht med afs. på ytbildning l. terrängförhållanden (jfr 2 a, särsk. anm.). I anseende til sin belägenhet, plägar .. (Dalsland) delas, i den Steniga eller Norra Del, som är bergaktig; och den Slätta eller Södra Del. Tuneld 1: 444 (1741, 1773). Belägenheten (å Östgötaslätten) är alldeles Uplandslik. Hisinger Ant. 4: 65 (1828). Nordöstra Europas flacka, lågländta belägenhet. Strinnholm Hist. 1: 159 (1834). jfr: Belägenheten af Byarna .. var gemenligen sådan: Gårdarna voro byggda alle i en rad (osv.). Kalm Resa 1: 210 (1753). — särsk. mil., sjöt. konkretare (jfr f): terräng; i sht förr äfv. i pl.; jfr LÄGENHET. Styrmannen afsändes med jullen, att kunskapa belägenheterna. J. Wallenberg 201 (1771). Krigsväsendet fordrar .. ett godt öga att iakttaga belägenheter. Bergklint Sam. 2: 18 (1775, 1802). Fryxell Ber. 6: 273 (1833). (Kommendanten) infordrar alla nödiga upplysningar .. om belägenheten kring fästningen på en dagsmarschs afstånd. Tj.-regl. 1858, 2: 7. Befälhafvarne redo fram att taga fästningsverken och belägenheten i ögonsikte. Malmström Hist. 3: 14 (1863, 1897).
f) (numera mindre br.) mer l. mindre konkret; särsk. förr ofta i pl.; äfv. närmande sig l. öfvergående till bet.: landskap, trakt, nejd, ställe, plats, punkt; jfr LÄGENHET. Såsom .. (Sverige) är .. genomskuret af strömmar, sjöar, högder, berg och slätter, träffar man ock här de täckaste belägenheter och gladaste utsigter. Lagerbring Hist. 1: 4 (1778, 1784). Öfvergången emellan slätt- och högland ger de vackraste belägenheter. Geijer I. 3: 82 (1825). Crusenstolpe CJ 1: 249 (1845). Under en jakt .. hade jag i en tätt igenväxt beteshage .. upptäckt en förtjusande belägenhet för ett landtställe. De Geer Minnen 1: 133 (1892). — (numera knappast br.) Sedan jag, genom många olika nejder och belägenheter, vandrat i Hades, anlände jag slutligen till ett stort fjell. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 296 (1828). Kulla Gunnarstorp, denna makalösa belägenhet, med utsigt åt Nordsjön jemte .. Seland. Crusenstolpe Mor. 3: 76 (1841). Det vackra Siut .. är och förblir en af de skönaste belägenheterna vid hela Nilen. Kræmer Orient. 270 (1866).
g) (†) till BELÄGEN 1 b. Svionerne voro (mäktiga) i folk och vapn; men särdeles i skiepp, hvartil deras belägenhet i hafvet gaf dem tilfälle. Dalin Hist. 1: 73 (1747). Igenom .. Rättarne, ville (Magnus Ladulås) så jämka Skjuttsnings Besväret .. emellan Bönderna, at någre, för sin närmare belägenhet skul vid stråkvägen, därmed icke alt jämt skulle blifva besvärade. Botin Hem. 2: 140 (1756, 1789).
2) [i det ä. spr. (se a) sannol. efter mnt. belegenheit, beskaffenhet; jfr BELÄGEN 3; anv. i senare tid torde utgå från 1] förhållanden l. omständigheter i hvilka ngn l. ngt befinner sig; läge, tillstånd, ställning, situation; jfr LÄGENHET; numera i sht om mindre gynnsam ställning hvari en person l. ett samhälle o. d. (för tillfället) befinner sig. Komma, råka, befinna sig, vara i en svår, otreflig, brydsam, bekymmersam, kinkig, farlig, kritisk, förtviflad, hopplös, förskräcklig belägenhet, i nödställd, utblottad belägenhet. Hans belägenhet är icke den bästa. Han var i den belägenhet(en), att han måste anlita sina vänners hjälp. Tessin Bref 1: 267 (1753). De .. (bönder) som blefvo bortgifne under Frälset, voro i den aldraolyckeligaste belägenhet. Botin Hem. 2: 167 (1756, 1789). Sveriges belägenhet tåhl sådant icke. Höpken 2: 394 (1757). I början tillät ej .. Församlingens belägenhet at undfå någon tionde. Bælter Cerem. 634 (1760). En .. undersökning om deras (dvs. dessa länders) Regeringsförfattning och politiska belägenhet. Schröderheim Rob. 1: 172 (c. 1794). Vore ock att önska, det .. den sjuke sjelfmant upptäckte (dvs. för själasörjaren yppade) sin andeliga belägenhet. Handb. 1811, s. 107. Sätt dig i nästans ställe, tänk dig i hans belägenhet. Hagberg Pred. 6: 117 (1820). Hans ekonomiska belägenhet (är) högst tryckande. Tegnér 5: 194 (1820). Någon verklig förbättring af medelklassens och det lägre folkets belägenhet synes .. icke vara att vänta. AB 1830, nr 1, s. 2. Sjelf var hon (dvs. glädjeflickan Myro), i trots af sin usla och föraktliga belägenhet, rädd för döden. Rydberg Ath. 437 (1859, 1866). — (numera föga br.) Så färdig som han varit at falla Konungen til, då nöden dref honom, så lätsint kunde han vara at falla ifrån honom vid en annan sakernas belägenhet. Celsius G. I 75 (1746, 1792). Vår handels belägenhet. Chydenius Skr. 25 (1763). Det understöd för skattkammaren, som vid dess nuvarande belägenhet billigheten kunde kräfva. Carlson Hist. 1: 70 (1855). (†) Efter våra tiders belägenhet och ställning. Oelreich 148 (1755). — särsk.
a) (†) ställningar o. förhållanden (i ett land); sakernas läge, sakläge. Synes myn herres nade nyttugth wara .. ath samme sendtningebudt (till Ryssland) ære wtaff findlandth for thy the wetha besth aff belegenhethen. G. I:s reg. 3: 134 (1526; jfr s. 132: wetha alla leglighetthen och thet ther handlas schal). (Riksråden) skickade till .. (Olof Ingemarsson) en Tysk Skeppare, som sade sig väl känna belägenheten och tillståndet i Norrige. Hallenberg Hist. 2: 464 (1790; sannol. efter ä. handl.). Anm. De anf. språkprofven skulle äfv. kunna föras till 1 e. Tänkas kan ock, att ordet, särsk. i det första, haft så allmän bet., att det omfattat både 1 o. 2.
b) (numera föga br.) om lefnads- l. samhällsställning. Rosenstein 2: 179 (1789). Min belägenhet såsom lärare vid akademien, och flera andra konsiderationer .. nödsaka mig till denna uppoffring (dvs. att afstå från ett lägre pris i Sv. Akademien). Tegnér 5: 70 (1811). Hans lyckliga belägenhet i samhället. Järta V. skr. 2: 223 (1823).
c) (numera knappast br.) om fysiskt tillstånd; äfv.: befinnande. Ehuru jag nu åter är på förbättring, så tillåter likväl ej ännu min belägenhet at skrifva många rader. Porthan Bref t. Calonius 428 (1797). A:s ouphörligt rusiga belägenhet. Törngrenska målet 444 (1802). (Lovisa Ulrikas) dåvarande fruktsamma belägenhet, .. hvilken belägenhet icke väl egnade sig åt en bullersam hoffest. Crusenstolpe Mor. 1: 18 (1840).
d) (†) om sinnesförfattning l. sinnesstämning. Belägenheten af ens sinne. Pfeif De habitu 255 (1713); jfr e. Omstendigheternes och sinnenas belegenhet och vidriga böjelser then tiden. Höpken 1: 25 (c. 1760). Jag måste dölja, / För er min själs belägenhet. Björn Förf. flickan 17 (1793). I en sådan menniskosinnets belägenhet, huru grundadt .. måste vi ej finna Religionens föreskrifna bud ..! Lehnberg Pred. 1: 132 (c. 1800).
e) (†) med prep. af o. sbst. som betecknar ngt sakligt. Belägenheten af den saken, la situation de cette affaire. Pfeif De habitu 255 (1713). En ömkelig belägenhet af mitt öde .. giör at min Seger och mitt Nederlag kostar mitt Folcks Blod. Mörk Ad. 2: 97 (1744). Rosenstein 2: 310 (1789).
f) (†) förhållande (mellan). Närvarande belägenhet emellan Sverige och Ryssland. Höpken 2: 264 (1754).
g) (föga br.) med att o. inf.: ställning l. läge som gör det nödvändigt l. behöfligt l. möjligt osv. att. En envålds Konung .. finner sig (stundom) i den bedröfveliga belägenhet, at med stränghet verkställa hårda Påbud. Tessin Bref 2: 100 (1754). Jag hoppas aldrig komma i belägenhet att behöfva försvara mina åsigter. Trolle-Wachtmeister 2: 238 (1847). Att Ryssland .. icke är i belägenhet att kunna uppfylla bestämmelserna i .. fördraget. SD(L) 1902, nr 411, s. 3.
h) (numera mindre br.) konkretare i pl.: lägen, situationer, förhållanden. Historien är för ynglingen et härligt Fält, at löpa uti: Der kan han förlusta sig med åskådandet af Riken, Folk och Städer, betrakta deras ändringar, seder och belägenheter. Dalin Arg. 2: 38 (1734, 1754). En karakter, som med förtjusande lätthet finner sig i de svåraste belägenheter. Geijer I. 2: 19 (1803). Bland alla belägenheter i menniskolifvet, är ingen sorgligare än den, då menniskan blifver utsträckt på sjuksängen. Hagberg Pred. 5: 21 (1819). Adlerbeth .. hade förut diktat tragiska belägenheter; nu handlade han med oförgätlig värdighet i en af dessa. Järta V. skr. 2: 57 (1826). Rydqvist i SAH 12: 473 (1827).
Jfr LEFNADS-, SAMFUNDS-, SAMHÄLLS-, STATS-BELÄGENHET.
3) (†) till BELÄGEN 4: läglighet. Schultze Ordb. 2592 (c. 1755). — särsk. i förb. vara i ngns belägenhet, falla sig lägligt för ngn; jfr BELÄGLIGHET 3 c. Thet J och wort Folk skulle bliffua ther jnne j Landett och tiilhielpe att bestella bynn (dvs. belägra staden) är icke wel j wor beläghenhett For thenn szware .. bekostningh skuld szom wij nu j en Långh tiidh hollit haffue. G. I:s reg. 10: 220 (1535).
Spoiler title