SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BELAMRA belam4ra, i Sveal. äfv. 032 (bela´mra Weste; belàmmra Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Etymologi
[af nt. belammern, sidoform till nt. belemmern; jfr ä. holl. belammeren, holl. belemmeren, äfvensom de från nt. sannol. lånade d. belemre, t. belemmern. Tamm sammanställer ordet med ä. holl. lemmer, lammar, ngt som hindrar, skadar l. besvärar, hvilket sbst. sannol. hör samman med sv. LAM, adj. Se äfv. Vries 2: 1707 samt Falk o. Torp]
— jfr OBELAMRAD.
Anm. Ordet synes hafva upptagits i sv. ss. sjöt. o. är fortfarande vanligt i sjömansspråket.
belasta l. upptaga l. öfverhopa på ett hindrande l. besvärande l. skrymmande sätt. Gossar, .. lät intet belamra boglijnan. Decker (c. 1700) hos Oxe Vitt. 49; jfr a. Aktas noga at intet Östen (dvs. ösrummet i båtens botten) må blifva belamrat. Instr. f. inventariekonstapl. 1 Juli 1752, 5: 4; jfr c. Ett stort skrifbord, belamradt med en massa papper. PT 1902, nr 191 A, s. 2. — särsk.
a) med saksubj.: ligga på l. öfver l. omkring (ngt), så att (dess) förflyttning l. fria rörelse l. tillgänglighet hindras l. försvåras, l. så att det uppstår oreda, hinder för trafik o. d.; ligga l. vara till hinders l. i vägen för l. på l. i (ngt). Alla de .. effekter, som .. (vanligen) belamra däcket på ett afseglande, med passagerare besväradt, fartyg. Gosselman S. o. N. Am. 1: 91 (1833). Naut. ordb. (1840). Det vida, af scenisk attiralj belamrade rummet. Nyblom i 3 SAH 5: 77 (1890). Alla verktyg och fordon, som .. brukade belamra gården. Lagerlöf Jerusalem 1: 163 (1901).
b) med personsubj.: belasta, i sht i onödan l. till öfverdrift l. med ngt som är till hinders l. i vägen l. till besvär; öfverhopa med ngt som upptager plats osv. l. åstadkommer oreda. R. Nissen i NF (1876; ss. sjöt.). Oskicket att belamra gatorna med ofantliga skyltar. C. Eichhorn i 1 Minn. fr. Nord. mus. V. 3: 7 (1884). Man belamrar ett skot eller ett fall, om man ofvanpå dess bugter lägger andra ändar, som hindra dess fria utlöpande. Smith 16 (1899). — oeg. o. bildl. Jo jo, när man belamrar sig med qvinfolk så kostar det. Wetterbergh Altart. 497 (1848). Ödet (har) belamrat (målaren) Ekman med en gård, en hustru och en mängd .. björnar. Z. Topelius (1867) hos Nervander Blad ur Finl. kulturhist. 279. En regel, som man belamrat med undantag. Noreen Rättskr. gr. 47 (1892). Att belamra det unga sinnet med en mångfald olikartade ämnen. Wirsén i PT 1899, nr 47, s. 3.
c) abs. i p. pf. Båtarne .. från skeppet foro, / Belamrade till kanten begge två. Strandberg 4: 100 (1857). På den belamrade gatan. Lundquist Zola I grus 351 (1892).
Spoiler title