BELOCKAD belok4ad l. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- o. LOCK, r. l. m., l. LOCKA (sig); jfr t. belocken]
(numera knappast br.) försedd l. prydd med (rika) lockar, lockig. (Alecto) kom i krusigt ormahår / Belockad, som en Dame nu går / På Baler och Concerter. Stiernstolpe Æn. 168 (1825). Hjeltens belockade panna. Ling Tirf. 1: 31 (1836).
