SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BELOTTAD, p. adj.
Etymologi
[af BE- o. LOTT]
(†) som fått på sin lott; delaktig (af). Ett brödraband emellan .. den i all odlingens öfverflöd lefvande och den deraf minst belåttade. Boëthius Sed. 305 (1807).
Spoiler title
Spoiler content