SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BENIG be3nig2 (be`nig Weste), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-ig A. Oxenstierna Bref 2: 34 (1642) osv. -ug Schroderus Comen. 43 (1647), Holm N. Sv. 164 (1702))
Etymologi
[afl. af BEN, sbst.1 I; jfr ä. d. benig, holl. beenig, ä. t. beinig, eng. bony]
1) (numera mindre br.) af ben bestående, benaktig, benartad. Mulhörningen (dvs. noshörningen) är medh benuga Fiäll öfwerdragen. Schroderus Comen. 43 (1647; lat. osseis). Retzius Djurr. 169 (1772). En benig substans. Dalin (1850). (Cerebrospinalaxeln) är innesluten i ett benigt hölje. Thorell Zool. 1: 143 (1860).
2) (mindre br.) knotig; mager. En hög kullrig och benig panna. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 88 (1865). Hon räckte mig sin hand, den var benig och fast. Lönnberg Cas. 46 (1882). — särsk.
a) om person. En benig Herakles. Lundegård La Mouche 217 (1891). Magra Malla, .. ah, jag kan se henne skutta, benig och brun. Bååth-Holmberg När seklet var ungt 1: 15 (1897).
b) mer l. mindre bildl. Det hela förr, det yppiga, det runda, / hur benigt nu, ej lif och ej behag! Tegnér 3: 32 (1841).
3) som innehåller mycket ben, full af ben; om kött o. i sht fisk. Benig kalfstek. Holm N. Sv. 164 (1702; om fisk). (Rudan) Är en fin, men mycket benig fisk. Hagdahl Kok. 353 (1879).
4) [utveckladt ur 3, särsk. ur anv. om fisk] (numera i sht hvard.) bildl.: kinkig, krånglig, invecklad, svår att fatta l. reda sig med. A. Oxenstierna Bref 2: 34 (1642). Befinna saken .. wara mächta beenig och swår. Stiernman Riksd. 1447 (1664). En så benig fråga. Dalin Arg. 2: 280 (1734, 1754). I lären sjelfve .. finna hans (dvs. Celsius') .. skarpsynthet at utreda de benigaste saker. Höpken 1: 215 (1745). Linné i VetAH 20: 21 (1759). Beniga Juridiska frågor. Cederborgh OT 3: 50 (1814). Tycks auktorn mig för benig eller trasslig, / Han osnäst till sitt damm på hyllan återgår. Valerius 1: 145 (c. 1830). Sedermera hade konsistorium uppskjutit en mängd af beniga konsistoriigöromål under min sjukdom. Tegnér 6: 366 (1842). Denna uppgift (var) stundom .. benig nog. Topelius Planet. 1: 5 (1886, 1889). jfr: En hård, benig framställning med torra termer. Heikel Filol. 76 (1894); jfr 2 b. — (i numera knappast br. förb.) Under allmän benig belägenhet. Tessin Bref 2: 199 (1754). I närvarande beniga Conjunctur. Sv. Merc. 1: 638 (1756). Hvem utförde .. ett benigt krig efter Dess (dvs. G. H A:s) död .. om icke en Oxenstierna, Horn .. med flere. Ad. prot. 1789, s. 42.
Spoiler title