SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEPRISLIG bepri4slig l. 032, l. BEPRISELIG bepri4selig l. 0302 (bepri´slig Weste; bepr`islig Almqvist), adj.; adv. -EN († Hof Skrifs. Föret. 3 b (1753)).
Ordformer
(bepri(j)selig Rudbeckius Kon. reg. 15 (1614), Tiden 1848, nr 242, s. 1, m. fl. bepri(j)slig Muræus 1: 238 (1648), osv. beprijsligit (n.) Stiernhielm Virt. 4 (1650))
Etymologi
[jfr BEPRISA samt BE- o. PRISLIG]
1) (numera knappast br.) prisvärd, lofvärd, berömvärd, berömlig. Beprijselige actioner och giärningar. Rudbeckius Kon. reg. 15 (1614). Han lefwer ock så här uti beprisligt Minne. Brobergen 202 (1704, 1708). Hennes Kongl. Maij:tz högst beprijssliga Mildheet och Rättwijsa. 2 RARP I. 2: 376 (1720). Den så högt beprisade och äfven, om den rätt nyttjas, beprisliga publiciteten. Järta V. skr. 2: 23 (1823). Med en bepriselig liberalism. Tiden 1848, nr 242, s. 1. jfr: En dubbel, eller för den blifvande skalden tvåfaldigt beprislig lycka. Atterbom Minnest. 1: 258 (1848).
2) (†) som (aldrig nog) kan prisas. Wår Allernådigste och aldrig tillfyllest Bepriselige Salige Konung Carl den XI. Rudbeck Atl. 3: 556 (1698). Swedberg Schibb. e 3 a (1716).
Spoiler title
Spoiler content