SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
BERIDEN beri4den, i Sveal. äfv. 032 (beri´-den Weste; ber`idän Almqvist), p. pf. (af BERIDA 1 a) ss. adj. -det; -dne, -dna.
Ordformer
(-red- A. Oxenstierna Skr. 1: 584 (1643), Nordberg 1: 260 (1740) m. fl.)
Etymologi
[efter t. beritten; jfr d. o. holl. bereden]
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; med afs. på den aktiva bet. jfr BELÄST, BEREST, BESUTTEN m. fl.] om person: ridande, till häst; försedd med ridhäst(ar) till tjänstebruk. Beridna officerare. Beridna trupper. A. Oxenstierna Skr. 1: 584 (1643). Effter som dee fiendtliga armeer .. theres (dvs. sina) desmonterade ryttare åter giort beredne. Oxenst. brefv. 8: 719 (1646). Mästeparten af Infanteriet är giordt berijdit. N. Av. 13 mars 1657, nr 2. Dragoner äro et beridit Infanterie. Ehrensvärd Præs. i VetA 1743, s. 9. Beridna postbud. P. E. Bergfalk i VittAH 18: 116 (1839). Jag .. skulle få teckna en piket soldater sittande på en elefant, och några karlar blefvo verkligen kommenderade att på det sättet beridna möta mig. Lundgren Mål. 2: 86 (1858, 1874). Konungen anlände .. till Stockholm, mött .. af magistraten och det beridna borgerskapet. Böttiger i SAH 52: 156 (1876). Beridna vapenslag. SFS 1895, nr 47, s. 8. Kungl. Maj:t (har) medgifvit, att officerare .. må, beridna på kronans hästar .., deltaga i .. (distans-)ridter. PT 1902, nr 104 A, s. 3. — särsk.
a) i förb. väl (illa, dåligt) beriden, försedd med god (dålig) häst o. mundering. Han war wäl berijden, och hadhe them så när vndkommit. Petreius Beskr. 2: 270 (1614). The som bäst ibland Ryttarena beredne woro. Widekindi Krigshist. 83 (1671). Engelska Ridande Artilleriet var .. väl beridet på stora hästar. Wingård Minnen 5: 90 (1847). (Japanska rytteriet) tyckes .. vara illa beridet. AB(L) 1904, nr 32, s. 2. — jfr VÄL-BERIDEN.
b) (†) i förb. lätt beriden, om lätt kavalleri. 200 man, som voro lätt beredne. Nordberg 1: 260 (1740).
c) i sht mil. i substantivisk anv.: ryttare. Spak Upplysn. om unif. 41 (1890; cit. fr. 1801). Med 1,300 beridna drog Skjöldebrand raskt åt Bornhöft. Wieselgren Samt. 179 (1877, 1880). Ex.-regl. f. fältartill. 1893, 1: 80.
Jfr OBERIDEN.
2) (föga br.) om riddjur: som bär (en) ryttare. Den beridna klipparn. Bellman Gell. 18 (1793). Fyra hästar, af hvilka två voro beridna. Hedin Persien 87 (1887). Kapplöpningar .. med beridna buffelkor. C. Wærn i Nord. tidskr. 1892, s. 30.
Anm. Lindfors (1815), Almqvist (1842), Dalin (1850) o. Kindblad (1867) uppgifva att ordet äfv. har bet.: som rider väl, kunnig i ridkonsten. Då denna bet. ej anträffats i litteraturen o. ej heller i andra spr.; torde uppgiften bero på missuppfattning af uttr. väl (bättre) beriden.
Spoiler title