SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
BESA be3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr BES, sbst.2
Ordformer
(besa Spegel Gl. (1712) osv. bissa Bondepract. C 2 b (1662), Lind (1749). bessa Broman Gl. (1736, under besa), Lind (1749, under besa))
Etymologi
[fsv. bisa; jfr d. dial. (Jylland) bes, bäjs, d. bisse, mnt. bissen, holl. bijzen (biezen, bissen), t. biesen; möjl. besläktadt med fslav. běsŭ, ond ande, litt. baisà, skräck, o. af samma rot som BÄFVA. Jfr Falk o. Torp. — Formen besa är ljudlagsenligt utvecklad ur fsv. bisa (med kort rotvokal); bissa torde bero på anslutning till sidoformen biss af BES, sbst.2, såvida den ej möjl. är dialektiskt utvecklad direkt ur den fsv. formen; bessa kan hafva uppkommit ur bissa gm dialektisk öfvergång af kort i till kort e l. gm anslutning till bes (bess) o. besa l. ur besa gm anslutning till sidoformen bess af BES, sbst.2]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nt., holl. o. t.] (numera bl. med bygdemålsfärgad anstrykning i södra o. sydvästra Sv.) om nötkreatur: springa l. ränna häftigt omkring, i sht för att undfly insekter, särsk. boskapsbromsen (Tabanus bovinus), l. på grund af brunst; kesa. När Soolen stinger myckit heet, / Och Kööerne bisza och brumma, / Strax säger Bonden iagh thet weet, / Här wil ett stoort Regn komma. Bondepract. C 2 b (1662). Spegel Gl. (1712; anf. ss. brukadt i Smål. o. Västergötl.). Koen besar i språng som en hjort, med svansen i krom, endast för en liten fluga, som hvarken kan sticka eller bita hänne. Linné Præs. i VetA 1739, s. 18. Bissa .. läuffig seyn. Lind (1749). Besa fälten omkring, för at undspringa Brömsar. B. Bergius Præs. i VetA 1769, s. 78. Nu var det högsta tid at fram til Kyrkan resa; / Det geck just som då fä för brömsar börja besa. Livin Kyrkost. 126 (1781). Möller (1790). Weste (1807; med hänvisn. till kesa). Besa .. (Skånska, Småländska, Vestgötska, Östgötska och Helsingska). .. Skena, löpa, kättjas. Säges om boskap. Almqvist (1842). Dalin (1850; betecknadt ss. provinsialism). Fäkreaturens hastiga flygt (för bromsen) med uppresta svansar eller deras så kallade ”besning”. Thomson 359 (1862). För att hindra tjurar ifrån att besa. Tidskr. f. landtm. 1881, s. 92.
2) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] (med starkt bygdemålsfärgad anstrykning) i utvidgad anv.: hastigt rusa l. ränna l. skena i väg. Qvinnfolket tvättade (i Umeåtrakten) golfvet med högra foten, den de satte på en fornad granviska och besade så fram och tillbakas. Linné Ungd. 2: 34 (1732).
Särskilda förbindelser:
BESA I VÄG 10 0 4. I dag vid 10-tiden skuttade en oxe ut från hushållningssällskapets stallar härstädes och ”besade” i väg allt hvad tyget kunde hålla. Arbetet 1904, nr 20, s. 3.
BESA OMKRING 10 04.
BESA ÅSTAD 10 04.
Ssgr (till 2): BESE-KRÄMARE30~200. (bisse- Ihre Gl. (jämte bese-). bysse- A. Oxenstierna Skr. 2: 354 (1619), 673 (1624)) [jfr sv. dial. besekrämmare, efter d. bissekræmmer. Formen bysse- torde hafva uppkommit ur bisse- gm labialiserande inflytande af b i (jfr ä. d. byssere, kringstrykare)] (numera bl. i bygdemålsfärgadt spr. i södra o. sydvästra Sv., föga br.) (förklenande benämning på) kringvandrande krämare l. gårdfarihandlande. Oanseedt att någre byssekremmere väll kunne hafue lupett landett omkringh. A. Oxenstierna Skr. 2: 673 (1624). Hvar bese-krämare, hvar hästeprånglare, och hvar Madame med korgen, vil ock heta Handlande. Götheb. mag. 1762, s. 299. Ihre Gl. (1769, under besa).
-KRÄMERI. (bysse-) [jfr föreg.] (†) gårdfarihandel. Den handell som dee fremmande och serdeles dee Danske drifue med Allmogen .. med deres bysse-krämerij, de Danske Löpe landed op och neder med. Landt. instr. 106 (1616).
Spoiler title