SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKYLA beʃy4la l. 032, v. -er, -de, -d, -t.
Etymologi
[af BE- o. SKYLA]
(numera knappast br.) skyla.
1) i eg. bet. med konkret obj.: skyla, betäcka, dölja. Adam och Heua .. hengde fikona lööff om kring sich, til at beskyla theres skam och blygd ther mz. O. Petri Men. skap. 27 (c. 1540). Ingelgren 295 (1809).
2) mer l. mindre bildl.: öfverskyla, bemantla, dölja (sitt handlande osv.); jfr BESKÄRMA, v.1 1. Vtwertes skijn, vnder huilko allahanda ondzsko och odygd skall beskyld wara. Förspr. t. 2 Tim. (NT 1526). Bemantla, beskyla. Serenius (1734; under palliate).
Spoiler title
Spoiler content