SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESPOTT, sbst.
Etymologi
[efter ett icke uppvisadt mnt. ord motsv. mnl. bespot, vbalsbst. till bespotten (se BESPOTTA) l. af BESPOTTA; jfr BEGABB, BELACK]
(†) spott, spe, hån. Dieffuulen ganska flitigt stichter / Bådhe lögn, bespott, och skamligh dichter. Messenius Ret. B 3 b (1610). Ehrenström Compl.-b. 8 (1741).
Spoiler title
Spoiler content