SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BIBEHÅLLA bi3~behol2a (bi`behålla Weste), v. -er, -höll, -höllo, -hållit, -hållen; se för öfr. HÅLLA. vbalsbst. -AN (†, Rel. cur. 9 (1682), Sahlstedt Hofart. 142 (1720) m. fl.), -ANDE, -ELSE (numera mindre br.), -NING (†, Schultze Ordb. 1786 (c. 1755), Atterbom Minnest. 2: 272 (1840) m. fl.); -ARE (numera knappast br., Dalin Arg. 1: 157 (1733, 1754), Schützercrantz Præs. i VetA 1777, s. 36); jfr BIBEHÅLL.
Etymologi
[liksom d. bibeholde efter t. beibehalten; se BI-, prefix1 1 e]
1) [jfr motsv. anv. i t.] hafva kvar, icke blifva af med l. förlora, fortfara att (inne)hafva, förblifva i besittning af; behålla (se d. o. 1); motsatt MISTA, FÖRLORA, äfv. LÄMNA IFRÅN SIG, SLÄPPA; stundom svårt att skilja från 3. Han har erhållit tjänstledighet med bibehållande af lönen. At förvärfva sig et alment förtroende är lyckeligit, men at det bibehålla är det angelägnaste. 2 RARP 4: 3 (1726); jfr 4. För att bibehålla tycket / Var förståndig och var glad. Franzén Skald. 1: 12 (1793, 1824). Flere af hans (dvs. Rosensteins) skrifter skola .. alltid bibehålla ett klassiskt värde. Tegnér 5: 387 (1824). Slädracken var så täck, och hästarne sprungo framföre så nätt, lifligt och gladt, att hon bibehöll sitt goda lynne. Almqvist A. May 79 (1838). Gula brigadens .. soldater .. utstodo 17 anfall, och bibehöllo sin plats. Fryxell Ber. 7: 94 (1838); jfr 6 a. Man finner menniskor, som lefva icke endast omåttligt, utan lastfullt, och likväl bibehålla sin helsa. Franzén Pred. 5: 112 (1845). Han kunde ej bibehålla sina gjorda eröfringar. Dalin (1850). Maria Eleonora var vid den tiden 32 år och hade bibehållit en stor del af den skönhet, som i hennes första ungdom förvärfvade henne så många beundrare. Topelius Fält. 1: 58 (1854). Echegaray föddes 1832, och det är förvånande, att han ännu på gamla dagar kunnat bibehålla ingifvelsens styrka. Wirsén i PT 1904, nr 60 A, s. 3. — i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: i behåll, kvar. Vid Kongs-hatt i Mälaren en mil från Stockholm på et högt bärg är en bild af en Hatt på en stolpe från uråldriga tider bibehållen. Dalin Hist. 1: 569 (1747). Utom den äldre Eddas namnlösa qväden äga vi ännu historiskt kända skalders sånger om de hedniska gudarne styckevis bibehållna. Geijer II. 1: 187 (1825). Det äldsta bibehållna Kongl. bref om utskrifning, det af Karl Knutsson d. 5 Mars 1452. Styffe Un. 183 (1867, 1880).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) hålla l. hafva (ngn) kvar i tjänst l. befattning o. d., icke släppa (ngn) från sin tjänst l. tjänsten, icke afskeda (ngn); behålla (se d. o. 3) (ngn). Är mycket owist, om Gud behagar wälsigna Riket med 10 års fred ännu, och hwad olyckor och swårigheter de bibehållne Rusthållare innan dess kan wederfaras. Stadg. ang. landtmil. 2: 563 (1691). Svipdager vardt allena bibehållen, men Berserkarne .. kommo i onåd, och blefvo landförviste. Lagerbring 1 Hist. 1: 109 (1769). Drottningen har skrifvit at 84,000 (tyska soldater) fingo afsked, och 20,000 bibehöllos. Schönberg Bref 2: 142 (1778). Fryxell Ber. 6: 180 (1833). — (knappast br.) i utvidgad anv. Konungl. Maij:tt .. hafwer honom (dvs. kurfursten af Brandenburg) .. månge .. beneficier förmedelst den tredie tractaten i Labiau accorderat, i mehning honom der medh att bijbehålla (ss. vänligt sinnad). RARP 7: 168 (1660).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] fortfarande hafva l. hålla l. iakttaga; hafva l. hålla kvar, bevara, behålla (se d. o. 4); stundom svårt att skilja från 1. Han drog sig tillbaka med bibehållen värdighet. Konung Carl den XI lät göra et nytt och ordenteligt utkast til nybygge (af Sthms slott), dock med bibehållande, i så vida mögeligt vore, af de gamla grundvalar. Tessin Bref 2: 306 (1755). (Landets beskattning) behöfdes utan tvifvel, til at bibehålla Kronan på Konung Albrects hufvud, men ingen nödvändighet kräfde, at hon blifvit ditsatt. Lagerbring 1 Hist. 3: 524 (1776). Vid the almänna och offenteliga (sammankomsterna) bibehålla (Svenska) Academiens förste Ledamöter thet rum them igenom lottkastning tilkommit. 1 SAH 1: 30 (1786, 1801). (Han har) så mycket möjeligt varit döljt sin rörelse och bibehållit sin värdighet. Eurén Cora 133 (1794). Bibehåll er vänskap för mig. Weste (1807). Bibehålla .. sitt lugn, sin kallblodighet. Dalin (1850). (Sunions herdar) bibehöllo mot verlden utanför deras berg den misstänksamma vaksamhet, som deras förra lefnadssätt gjort nödvändig. Rydberg Ath. 480 (1859, 1866; uppl. 1876: vidhöllo). Till en början bibehöll man den gamla samlingsdagen, lördagen; men den 30 oktober 1797 föreslog Gyllenborg att välja annan dag. Ljunggren SAHist. 1: 196 (1886). (Abelins härordningsförslag af 1869) gick ut bland annat på indelningsverkets bibehållande för stamtruppen. De Geer Minnen 2: 92 (1892). Med bibehållet allvar berättar Daily Telegraph en röfvarhistoria. GHT 1895, nr 221 A, s. 2. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] låta fortfarande äga bestånd, låta kvarstå l. vara kvar; i pass.: fortfarande äga bestånd, (få) kvarstå l. vara kvar; motsatt AFSKAFFA, AFLÄGSNA. Samma Regements form är ännu vthi Christendomen bibehållen worden. Peringskiöld Mon. upl. 25 (1710). Hafva de gamle något i sina skrifter, som passar sig för oss, så bibehålles det. Hof Skrifs. 64 (1753). De fem höga Riks-ämbeten skulle bibehållas. Hallenberg Hist. 1: 245 (1790). Kolonnerne äro utbytta mot fyrkantiga stolpar, men bågarne äro bibehållna. Brunius Gotl. konsth. 3: 233 (1866).
b) behålla (se d. o. 4 b) l. hålla kvar i ett visst tillstånd (jfr 7 a β).
α) med tillståndet angifvet gm ett prepositionsadverbial. Et kosteligit gyllen Mage-vatn, som mycket lätteligen kan giöras, och en lång tid godt i sin värckan bibehållas. Roberg Beynon 23 (1709, 1727); jfr β. Faculteterna (torde kunna) bibehållas vid sin uråldriga inrättning. Lagerbring Skr. 76 (1750); jfr c. Att .. bibehålla Språket i sin renhet. Rudenschöld Præs. i VetA 1772, s. 20. (Madame de Sévigné) bebodde .. (i Vichy) ett litet vackert landtligt hus, som ännu är bibehållet i sitt gamla skick. Ödman Vexl. bild. 146 (1891, 1893). (Anslaget) bibehölls vid sitt förra belopp genom gemensam votering. De Geer Minnen 2: 97 (1892); jfr c.
β) med tillståndet angifvet gm ett (predikativt) adj.; jfr BEVARA, v.1 11 a. Uti et talrikt Hof fullt af partier och ränkor, har han (dvs. Adil) bibehållit sin myndighet aldeles oförkränkt. Lagerbring 1 Hist. 1: 113 (1769). En verksamhet af det mest praktiska slag hade bibehållit honom ung och rörlig. Runeberg 4: 246 (1836).
c) i uttr. bibehålla ngn vid ngt.
α) (i kurialstil) hålla ngn kvar l. låta ngn vara l. stå kvar i (ett ämbete, en tjänst l. dyl.), låta ngn fortfarande åtnjuta (en rättighet, en förmån l. dyl.). Så finne Wi billigt, at alla Rustnings-hållare af samma (kungs- o. ladu-)gårdar wid deras Rustnings-rättighet måge blifwa bibehåldne. Stadg. ang. landtmil. 1: 99 (1681). (Att) Eders Kongl. Maij:t täcktes .. Ridderskapet ock Adelen vid desse privilegier .. allernådigst emot alt intrång bibehålla och handhafva. 2 RARP I. 2: 331 (1720). Bibehålla någon vid en syssla. Sahlstedt (1773). På gården varande torpare .. bibehållas vid de med dem upprättade kontrakt. Aldén Medb. 5: 121 (1886, 1896). Präster och lärare skulle .. bibehållas vid sina löneförmåner. Hildebrand Statsförf. 575 (1896).
β) (föga br.) låta ngn fortfarande äga l. besitta ngt. Ryssarna hade begärt som vilkor för stilleståndet att blifva bibehållna vid hvad de innehade, nämligen Finland till Kemi elf och Åland. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 189 (1809).
4) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (numera mindre br.) vidmakthålla, upprätthålla, hålla vid lif; bevara; jfr BEHÅLLA 4 a. Bibehålt hos osz en Gudztienst ren och sann. Brenner Dikt. 1: 2 (1713); jfr 3 b β. Var tå bröd thet endaste medel, som skulle styrka honom (dvs. frälsaren i öknen), och bibehålla bandet emellan kropp och siäl? Bælter Strid. o. segr. christen 46 (1743, 1748). (Ångan från genitalia) Bibehåller hälsan, som klarligen skönjes af alla dem som acktat sig för otidig venus. Westerdahl Häls. 371 (1768; uppl. 1764: conserverar). Apr. 1 begynte föret afslå (dvs. försämras), men natt frosten bibehöll det något när til månans slut. M. N. Nordenström i Norrl. saml. 46 (c. 1770). Nödvändighet synes hafva infört, och gammal sed bibehållit bruket häraf (dvs. af tal vid högtidliga tillfällen). Leopold 3: 310 (1801, 1816). Dig (Gud) tacke vi .., att Du .. under nu slutade Riksmöte .. bibehållit förtroende och endrägt. Handb. 1811, s. 62. Då man betjenar sig af platinadeglar, bör man för deras bibehållande iakttaga följande. Berzelius Kemi 2: 303 (1812, 1822). Bibehålla kuraget hos folket. Tegnér 6: 161 (1831). Att bibehålla hemligheten var ej lätt i ett hus, der alla voro vana att veta om hvarandras göromål. Geijer I. 3: 10 (1834). Gula brigadens .. soldater .. bibehöllo .. förbindelsen mellan högra och venstra flyglarna. Fryxell Ber. 7: 94 (1838). Länsadelns mål var bibehållelsen af det gamla, befästandet af det bestående. Strinnholm Hist. 3: 809 (1848). Därs. 5: Reg. 206 (1854). — särsk.
a) (†) hålla l. stå fast vid (ett löfte l. dyl.). Therföre är till Eders Kongl. Maij:ts vår .. bön, Eders Kongl. Maij:t allernådigast techtes bijbehålla thess höga allernådigste gifne Försäkringar. 2 RARP I. 2: 350 (1720).
b) (†) uppehålla o. stödja (ngn o. hans intresse). På samma sätt (föreligga förmildrande omständigheter) då motivet (för ett brott) är en kär persons bibehållande, till hvilken man har serskilta förbindelser. Biberg 3: 285 (c. 1823).
c) (†) uppehålla (lifvet hos ngn). Det nödvändiga till barnens bibehållande och uppfostran utmärker gränsorna för föräldra-rätten. Boëthius Nat. 102 (”103”) (1799).
d) (†) i uttr. bibehålla från glömskan, bevara från glömskan. (De nordiska skaldernas) qväden bibehöllo från glömskan .. de gamla Hjeltars minnesvärda gjerningar och utmärkta bedrifter. Lagerbring 1 Hist. 1: 476 (1769).
e) (knappast br.) i uttr. bibehålla för sig själf, ej meddela l. omtala. Hemligheterne och dispositionerne, dem han (dvs. generalen) för sig sjelf bibehållit och till ingen annan varit obligerad att anförtro, än till (sin närmaste underlydande). K. O. Lagercrantz i HSH 7: 330 (1742).
f) (†) i uttr. bibehålla ngn ngt, låta ngn behålla l. fortfarande åtnjuta ngt; jfr BEVARA, v.1 11 d. Jagh kan för alt dhetta intet tillfyllest tacka utan beer Mon Coeur altstadigt bibeholla migh sin grace. Carl XII Bref 55 (1702).
g) i p. pf. i adjektivisk anv.: oskadd, i godt skick; jfr 7 b. På detta sätt var .. Svenska folkets anseende någorlunda bibehållet hos grannarna. Lagerbring 1 Hist. 1: 207 (1769). Detta underliga folk (dvs. egypterna) har åt en aflägsen efterverld qvarlemnat .. sina egna kroppar, hvilka de förstått att balsamera så väl, att många af dem ännu efter flere tusen år äro bibehållna. Beskow Resem. 51 (1861, 1881). — jfr SJÄLF-BIBEHÅLLEN. — särsk. i förb. väl bibehållen, oskadad, (ännu) i godt skick, konserverad; om person: som bevarat sitt ungdomliga utseende (o. sin skönhet); illa bibehållen, förstörd l. skadad, (numera) i dåligt skick. Figurerne i dörrarna äro ej illa målade i olja och temligen väl bibehållna. Brunius Gotl. konsth. 3: 230 (1866). Beklagligtvis äro äfven de (försteningar) som förekomma ymnigast nästan alltid illa bibehållna. Linnarsson Vg. cambr. 16 (1869). Kolossala elefantlemningar, stundom ännu väl bibehållna med hull och hår. Nordenskiöld Vega 1: 29 (1880). En liten blond herre, pomaderad och sminkad, ehuru beundransvärdt väl bibehållen trots sina tjugusju år, träder in. Lindqvist Dagsl. 1: 64 (1898).
5) (†) förbehålla (sig l. andra), undantaga (för sin l. andras räkning). Qvinlighet i alt, är ju det, som (af kvinnan) sökes hos älskaren, endast kiönet bibehållit. Kling Spectator L l 2 a (1735; på tal om dåtida damers förkärlek för modenarrar o. d.). — särsk. i förb. bibehålla för sig, behålla (se d. o. 7 a) för sig; förbehålla sig. Adeln var honom gramse, emedan han bibehöll för sig och sina anhöriga nästan alla län. Fryxell Ber. 2: 184 (1826). Guds eviga kärlek .. är (icke) en skatt som Gud bibehåller för sig sjelf och undandrager alla andra. Thomander Pred. 1: 9 (1849).
6) (mindre br.) förblifva l. slutligen blifva ägare l. innehafvare af (ngt omtvistadt), i uttr.
a) bibehålla (slag)fältet, behålla (se d. o. 8 a) (slag)fältet. Wallenstein gjorde allt för att bibehålla fältet. Fryxell Ber. 6: 472 (1833). Dessa (tagna) kanoner och den omständigheten, att svenskarna bibehöllo slagfältet, intyga tillräckligt, att de också vunnit slaget. Därs. 15: 159 (1848).
b) bibehålla segern, behålla (se d. o. 8 b) segern. Mot så väl samtidas som sednares hat och fördömelse har han (dvs. K. XII) alltid bibehållit och skall alltid behålla segren. Lysander Tre föredr. 51 (1855).
7) refl.
a) hålla sig (kvar); jfr BEHÅLLA 11 a.
α) (föga br.) stanna l. förblifva l. hålla stånd (ngnstädes); jfr BEHÅLLA 11 a α. Gallas kunde ej längre bibehålla sig i Pommern. Fryxell Ber. 7: 160 (1838). Jakob de la Gardie och Evert Horn hade .. icke blott bibehållit sig i de redan gjorda eröfringarna, utan äfven utvidgat dem. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 58 (1881). — särsk. (knappast br.) utan bestämning: hålla stånd (mot ett anfall). Då ingen utväg var öfrig för dem (dvs. danskarna) at bibehålla sig, stucko de eld på staden. Celsius G. I 111 (1746, 1792). Därs. 124.
β) (numera mindre br.) hålla sig kvar i en viss ställning l. i ett visst tillstånd (jfr 3 b). Vid samma förtroende som han hade ägt hos de både äldre Sturarne .., bibehölt han (dvs. Hemming Gad) sig nu hos den yngre. Celsius G. I 7 (1746, 1792). Vattnets höjd bibehåller sig vid samma stånd. .. Bibehålla sig vid godt lynne, vid helsa. Dalin (1850). Dessa egenskaper gjorde honom till den ende gunstling, som lyckades på längden bibehålla sig i den vankelmodige konungens ynnest. Topelius Fält. 4: 231 (1861, 1864). Cavallin (1875). — (föga br.) (Severin Norrby) bibehöll sig länge som Herre öfver Gottland. Kellgren 1: 72 (1786). — i numera obr. förb. (Trolle) hade sökt at bibehålla sig och Riket vid den hylnings ed, som de svurit det Danske huset. Celsius G. I 32 (1746, 1792). Konung Johan var i många afseenden en god och ädelsinnad herre, likväl förmådde han icke att bibehålla sig vid riket. Fryxell Ber. 2: 215 (1826).
γ) (i sht i skriftspr.) lefva kvar; fortlefva, fortbestå. Höpken 1: 176 (1753). Tagom då för afgjordt, att ingenting bibehåller sig igenom tiderna, utan det som .. äger för betraktarens öga fullkomlighetens hela värde. Leopold 5: 431 (1799). Vexterne bibehålla sig .. icke som djuren, genom ombytet af moleculer, utan genom bildningen af ursprungligt nya delar. Agardh Bot. 2: 115 (1832). Blott i kust-trakterna bibehöllo de (dvs. enakim) sig i Gasa (m. fl. städer). Nilsson Ur. 1: 156 (1843, 1866). Egyptens pyramider hafva i sekler bibehållit sig. Dalin (1850); jfr b. I likhet med hvarje kraft sträfvar äfven den sinliga naturen att bibehålla sig och fortgå i sin redan en gång gifna riktning. Nyblæus Rel. upps. 132 (1868, 1874). En liten herrgård, som hade legat långt ur världen, och där många gammaldags bruk och seder hade bibehållit sig. Lagerlöf Holg. 2: 414 (1907).
b) förblifva i sitt (goda) skick, ej förändras l. försämras; jfr 4 g. (Den hel. skrifts) ålder och undransvärda bibehållelse. Alnander Salighetsl. 16 (1771). Förgyllningen hade bibehållit sig väl. Ödmann Hågk. 6 (1801). Inuti murarna förmärkas flere ursprungliga ankarbjelkar, som bestående af furu väl bibehållit sig. Brunius Gotl. konsth. 2: 194 (1865). Soffan har bibehållit sig bra. Auerbach o. Blomqvist (1907). — särsk.
α) om person: i fråga om ungdomlig(t) utseende l. skönhet. Det var dock knäfveln till gubbe att bibehålla sig! Samma magnifika hållning som i hans löjtnantsår. Jolin En kom. 57 (1845). Simpel. Hon var slinka den tiden. Har hon bibehållit sig bra? Falstaff. Gammal, gammal, herr Simpel! Hagberg Shaksp. 3: 323 (1848). Dalin (1850). Cavallin (1875).
β) (föga br.) om frukt: hålla sig, stå sig. Lindfors (1815). En frukt, som länge bibehåller sig (bättre: håller sig). Dalin (1850).
γ) (mindre br.) om färg: stå sig, hålla sig, sitta i. Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907).
δ) (mindre br.) om diktverk, musikstycke o. d.: fortfara att vara populär l. att äga anseende ss. ett godt l. framstående konstverk. (J. E. Nordbloms) kompositioner skola länge bibehålla sig. Tiden 1848, nr 302, s. 4. En teaterpjes, som bibehåller sig. Dalin (1850). Winter skref angenämt och briljant, men hans 34 operor .. hafva icke bibehållit sig. NF 17: 1140 (1893). Anm. När ordet står i här anförda o. liknande uttr., inlägga somliga bet. a γ däri.
ε) (numera föga br.) hålla sig vid makten, blifva sittande (vid styret), lefva med oförminskad(t) makt l. inflytande (jfr a). Ehrenadler Tel. 93 (1723). (Pyrrus) som rådde öfver et litet land, .. var .. en vågspelare, som gjorde ständiga försök, emedan han ej annars kunde sig bibehålla. Dalin Montesquieu 22 (1755). Nuvarande Rådgifvare-personal .. har, bland andra fel, äfven det att bibehålla sig för länge. Obj. gästen 1829, nr 31, s. 4. Palmblad Norige 343 (1846).
ζ) om pris o. d.: vara fast, icke falla. Kursen, priserna bibehålla sig. Dalin (1850).
Ssgr: (7 a γ) BIBEHÅLLELSE-KAMP30100~2. [jfr eng. struggle for life (Darwin)] (enst.) Den ”skyddande förklädnad” som spelar en så viktig roll i djurens bibehållelsekamp, har en genomgående betydelse också i det psykiska livet. Larsson Id. o. makter 61 (1908).
(7 b) -MEDEL~20. (enst.) Friheten är menniskans förnämsta bibehållelsemedel, utan hvilket hon skulle ”lida skada”. Claëson 1: 70 (1857).
Spoiler title
Spoiler content