SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLASFEMISK blasfe4misk, äfv. -fä4m-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. blasphemisch, lat. blasphemus, gr. βλάσφημος]
hädisk; jfr BLASFEM, adj., BLASFEMANT II. Cavallin Herdam. 5: 356 (efter handl. fr. 1708). C. D. af Wirsén i PT 1905, nr 240 A, s. 3. — skämts. Medan han (vid åhörandet af Shakspeares En midsommarnattsdröm) gång på gång kväfde en blasfemisk gäspning. Lundegård Titania 306 (1892).
Spoiler title
Spoiler content