SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
BLYGHET bly3g~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1 (Weste har båda accentformerna; bl`yghét Almqvist), r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[fsv. blyughet, blyghet]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara blyg. — särsk.
1) till BLYG 1. Blygheet (gör) snart ynnest när hwar man. Gl. t. Syr. 32: 14 (Bib. 1541). Någon blyghet lådde ännu vid henne efter Klostret. Ågren Gellert 48 (1757). Blyghetens rodnad på kinderna. Rydberg Vap. 138 (1891). — jfr BOND-, O-BLYGHET.
2) till BLYG 2. Lind (1749). Cavallin (1875).
Spoiler title
Spoiler content