SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BULB, bul4b, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. bulb, fr. bulbe, af lat. bulbus, gr. βολβός, lök]
1) mer l. mindre klotformig l. rundad ansvällning l. bildning; i sht anat. om vissa så formade organ l. organdelar; särsk. om ögonklotet. NF (1878). 2NF (1905). — jfr SMAK-, ÖGON-BULB.
2) (i fackspr.) å fenkölsbåt: för balansens skull å fenans underkant anbragt, cigarrformig tyngd (vanl. af bly). SD(L) 1896, nr 82, s. 5.
Ssgr (skeppsb.): (1) BULB-JÄRN. plattjärn hvars ena kant förstärkts gm förtjockning o. därefter afrundats. —
(2) -KÖL. med bulb försedd köl. —
(1) -PLÅT. jfr -JÄRN.
(1) -STÅL. jfr -JÄRN.
Afledn. (till 1): BULBILL, r. [jfr nylat. bulbillus] (föga br.) bot. knopplök, groddknopp. Sernander SkandVeget. 29 (1901).
BULBÄR, adj. [jfr fr. bulbaire, till (numera obrukl.) nylat. bulbus rachiticus, förlängda märgen] med. som tillhör l. har att göra med förlängda märgen. 2NF 22: 1170 (1915). Bulbär förlamning. KPetrén i LblnternMed. 2: 133 (1916).
Spoiler title