SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BYLTE byl3te2, n.; best. -et; pl. -en; förr äfv. BYLTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äfv. BYLT, sbst.3, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(bylt VRP 1656, s. 996, Livin Kyrk. 56 (1781: trolldoms bylt). bylta GR 10: 130 (1535: byltor), Callerholm Stowe 219 (1852). bylte Österling Ter. 1: 337 (1699) osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. bylte, d. bylt; af mnt. bulte, hög, knippe, trol. samhörigt med BULT, sbst.1]
(vårdslöst) hopbuntad l. hoprullad (l. i ett skynke inknuten) packe af lösa föremål, numera blott af kläder l. dyl. Olffson WijsaM C 2 b (1635). KKD 10: 379 (1704). Hvad är för bylte af papper, det der? Bellman 2: 31 (1769). Paquetter eller bylten, som .. äro större, än att de i Postväskan kunna inrymmas. SPF 1821, s. 49. Åtskilliga bylten, likt sammanrullade barnkläder. Almqvist Kap. 7 (1838). Sammanplocka bylten af örter. Atterbom Minnest. 1: 25 (1847). Hallström Skogsl. 178 (1904). — jfr KLÄD-, PAPPERS-, RESE-, TJUF-BYLTE m. fl. — särsk.
a) (†) i sht i pl., om packning l. resgods; bagage. Then menige båtzmandtz cläder byltor och värior. GR 10: 130 (1535). Rondeletius 84 (1614). bildl. Voltaires infall att man ej med stora bylten går till odödligheten. Franzén Minnest. 3: 259 (1835).
b) [jfr motsv. anv. i d.] (knappast br.) om gårdfarihandlares varupacke. jfr: Gåszana små på gatona gå bära Wästgötha Bylta. Runius Dud. 3: 16 (c. 1698).
c) (†) bildl. i uttr. vara inne i byltan, vara djupt invecklad l. ”insyltad” i ngt. Callerholm Stowe 219 (1852).
Spoiler title
Spoiler content