DECENTRALISERA de1sentral1ise4ra l. -sän-, l. desän1tral-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DECENTRALISATION (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. dezentralisieren, af fr. décentraliser, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. centraliser (se CENTRALISERA); jfr äfv. eng. decentralize]
upphäfva centralisationen hos (ngt), splittra på skilda håll l. i flera (själfständigt verksamma) delar; särsk. med afs. på förvaltning(sgrenar), (stats)institutioner o. d.: fördela på flera (relativt) själfständiga delar l. grenar, förlägga på skilda platser osv.; motsatt CENTRALISERA. Att förskingra mörker och makt, att decentralisera, att organiskt utveckla och individualisera är något som ständigt ingått i min lefnadsuppgift. Ahnfelt Stud.-m. 2: 151 (1857). Ju lägre en varelse står, desto större decentralisering röjer dess organism, d. ä. desto större förmåga hafva dess serskilda delar att existera hvar för sig. Rein Psyk. 1: 438 (1876). I syfte att decentralisera härens förvaltningsväsende är .. förslag upprättadt till omorganisation af Arméförvaltningen. SFS 1897, Bih. nr 7, s. 2. — i p. pf. ss. adj. (adv. -T). En näring eller en affärsverksamhet (säges) vara decentraliserad, om den är utbredd öfver ett lands olika delar, och bankväsendet vara decentraliseradt, om en mångfald af sjelfständiga bankinstitut finnas, framför allt om de finnas å skilda orter. NF 3: 975 (1879). Produktionen af varor för marknaden (sker) än .. decentraliseradt, än centraliseradt. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 258 (1897). En teknisk centralskola .. som äfven för sina mera elementära kurser kunde ställa något högre fordringar på de inträdessökande än de decentraliserade aftonskolorna. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 91.
