DELABIALISERA del1abial1ise4ra, l. de1-, äfv. 01—, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DELABIALISATION -isatʃω4n l. -aʃ-.
Etymologi
[jfr t. delabialisieren, eng. delabialize; bildadt af de-, upphäfvande partikel, o. det mot LABIALISERA svarande verbet]
språkv. minska l. aflägsna det labiala elementet l. läpprundningen hos (ett ljud, i sht en vokal); motsatt LABIALISERA; i sht i pass. med intr. bet.: helt o. hållet l. till en del förlora läpprundningen; i p. pf. ofta med adjektivisk bet.: (uttalad) utan läpprundning. Franskan och nygrekiskan hafva delabialiserat y, så att det i dessa språk uttalas som i. Noreen Urgerm. judl. 8 (1890). Den delabialisering, som utgör ett af kännetecknena på de baltiska dialekterna. O. F. Hultman i Finl. bidr. 276 (1894). Man kallar .. de på så sätt (dvs. med afståndet mellan mungiporna lika stort som l. större än vid läpparnas indifferensläge) artikulerade vokalerna för delabialiserade eller rena. Noreen Vårt spr. 1: 394 (1905).
