publicerad: 1909
DELA de3la2 (de`la Weste), v.1 -ar (-er Ludvigsson Norman 5 (c. 1550: vtdeler), B. Olavi 82 a (1578; samma s. delar), pass. -es B. Olavi 1 a (1578), Amer. 2 (1675: fördeeles; samma s. fördeelas) m. fl., på alla dessa ställen dock snarast ur -ar, -as utvecklade former); imper. sg. -a ((†) del Warnmark Epigr. E 4 a (1688: mäddel)); -ade, -at, -ad, äfv. (jfr anm. nedan) -te, -t, -t, numera ytterst sällan -de, -d, -d (-ade Apg. 2: 45 (NT 1526; den enda böjningen i denna källa), 1 Mos. 14: 15 (Bib. 1541; den normala böjningen i denna källa) osv. — ipf. -te G. I:s reg. 18: 361 (1547) osv.; p. pf. -t G. I:s reg. 10: 128 (1535) osv. — ipf. -de Psalt. 18: 13 (Bib. 1541; öfv. 1703: delte), 1 Mack. 11: 47 (Bib. 1541: fördeelde; öfv. 1703: fördelde); p. pf. -d Hes. 48: 29 (Bib. 1541: vthdeeldt; öfv. 1703: vthdeelt), G. I:s reg. 24: 3 (1553: fördeldh), Kyrkol. 24: 8 (1686: för deeld), Spegel Tilsl. par. 89 (1705), Linné Öl. 48, 93 (1745; men ipf. deltes s. 91), Leopold 1: 1 (1790, 1814), Valerius 2: 163 (1818), Hartman Excurs.-fl. 172 (1846: pinndeld; men s. 168: delad), SFS 1866, nr 76, s. 26 (: odeld), Hildebrand Medelt. 2: 562 (1896: fördeld; men samma s.: delad); jfr anm. nedan. — Anm. Formerna på -te, -t, som under 1600- o. 1700-talen tyckas hafva varit åtm. lika vanliga som de på -ade, -at (jfr Botin Sv. spr. 107 (1777)), äro numera i vårdad prosa sällsynta. Hos det enkla verbet, äfvensom i finita tempora af de sammansatta, förekomma de väsentl. hvard. o. i poesi, delvis för meterns skull. Däremot har hos de sammansatta p. pf. på -t bibehållit sig ngt bättre. Detta gäller dock eg. bl. sådana fall där formen redan i ä. tid mer l. mindre isolerats från verbet, ss. i uttr. indelt soldat, armé, lön, indelta trupper osv., o. framför allt sådana bildningar med adjektivisk bet. där ngt motsv. verb icke (l. bl. mera undantagsvis) finnes vid sidan. Sålunda anträffas i prosalitteratur, jämte de normala formerna på -ad, t. ex. findelt Quennerstedt Torfm. 7 (1896), fyrdelt S. Rhodin i LAHT 1893, s. 221, tudelt Wieselgren Bild. 306 (1886, 1889), S. Rhodin i LAHT 1893, s. 221. Att odelt (PT 1900, nr 47 B, s. 2) är sällsynt vid sidan af odelad, torde bero på att motsatsförh. till delad här är lefvande för medvetandet. Äfv. p. pf. på -d, som under hela den nysv. tiden förekommer ganska sparsamt, synes hafva undanträngts ngt senare i ssgr än i det enkla verbet (se ofvan). — Enberg Sv. spr. 172 (1836) anser böjningarna på -ade o. -te väsentligen likaberättigade (böjning på -de nämnes icke alls), hvilket också synes vara fallet med Dalin (1850; se äfv. under delad). Ännu Sundén Sv. spr. 91 (1885) nämner utan närmare uppgift dela bland de verb som ”ofta” böjas efter 2 konjugationen; jfr äfv. Brate Sv. spr. 138 (1898). Rydqvist SSL 1: 60 (1850) anser däremot, att böjning på -te ”icke gerna” nyttjas ”i vårdad prosa, men hvardagligt och i vers”. Linder Regl. 131 (1886) anser böjningen på -te, -t ”ej gärna” böra ifrågakomma).
Etymologi
[fsv. dela, motsv. d. dele, isl. deila, got. dailjan, fsax. dēlian, mnt. dēlen, deilen, holl. deelen, fht. teilan, t. teilen, feng. dǣlan, eng. deal, fslav. děliti; jfr urnord. (Tunestenen) ðaliðun (3 pl. ipf.), litau. dalýti. Ordet är en afl. af det under DEL behandlade ordet, men har i motsats till detta fortlefvat från urgerm. tid in i de särskilda nord. litteraturspr. Detta torde dock beträffande sv. gälla endast bet. 22, som i de fsv. lagarna är den enda förekommande; i de flesta öfriga bet. användes där i allm. skipta (se SKIFTA). Gm mnt. påverkan erhöll dela emellertid nya bet. o. har sedan under tidernas lopp, delvis säkerligen på grund af (förnyadt) utländskt inflytande, i väsentlig mån undanträngt det nyssnämnda verbet. — Med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. eng. divide o. distribute samt fr. partager, diviser o. distribuer]
Översikt
Öfversikt.
A) isärlägga i delar, uppdela, indela.
1) i allm. Härunder: dela i tre o. d. (a), stycka (b), delad sköld o. d. (c), afstafva (ett ord) (d), dividera (e). 2) gm sitt läge l. sin beskaffenhet uppdela ngt. Härunder sådana uttr. som: Ekvatorn delar jordklotet i två halfvor. 3) indela, uppdela, gradera.
B) skifta (egendom o. d.) samt i anv. hvilka härledts ur denna bet.
4) lägga (egendom o. d.) i lotter. 5) i oeg. o. öfverförda anv. af 4. Härunder: dela sin tid, sitt intresse emellan (b). 6) döma, gm dom fastställa l. förordna. 7) gifva (af sitt goda) åt andra. Härunder: han delade sitt öfverflöd med mig (b). 8) utdela, utportionera. Härunder: dela lag och rätt o. d. (f), rätt dela sanningens ord (g). 9) reciprokt: utbyta l. växla (gåfvor o. d.). Härunder: dela ord med ngn. 10) utan distributiv karaktär: gifva, skänka, förläna. Härunder: dela ngt med ngn, gifva ngn ngt (a), dela sitt (sina) goda råd med ngn (a β).
11) skifta (egendom o. d.) o. därvid taga sin andel däraf. Härunder: dela ngt sinsemellan (a), det är ingenting att dela på (b), delas om (ngt) (c), skifta fastighet (om delägarna) (d).
12) gemensamt med ngn äga l. åtnjuta l. få del i ngt, vara med om l. taga del i ngt. Härunder: dela äran l. hedern med ngn o. d. (a), dela ngns åsikt (b), dela ngns glädje l. sorg l. bekymmer (c), dela ngns bädd, tron, kost (d), dela öde med ngn, dela ljuft o. ledt med ngn (e), dela lifvet med ngn (f), dela samma öde (g), vara med om, deltaga i, åskåda, bevista (h).
C)
13) uttaga (ngn) o. bestämma (honom) till tjänstgöring (ngnstädes), skicka (ngn ngnstädes).
D) fördela (en massa osv.) i flera smärre delar samt i anv. som äro härledda ur denna bet.
14) fördela. Härunder: dela sina gracer (c), 15) sprida, utbreda, kringsprida. Härunder: dela ljufva toner (b). 16) uppblanda. 17) skingra, upplösa. Härunder: dela en svulst (a).
E) klyfva, söndra, splittra, förgrena.
18) klyfva. Härunder: delade kjolar (a). 19) skilja (ngt från ngt annat). 20) söndra, åstadkomma oenighet hos (ngt). Härunder: delad mellan hopp o. fruktan (a), meningarna äro delade (c). 21) refl.: grena sig, vara förgrenad l. flikig.
F)
22) tvista, göra tvistig.
G)
23) måla (med skilda färger).
A) i allm. isärlägga ngt i delar, uppdela, indela.
1) [jfr motsv. anv. i d., isl., mnt., holl., t. o. ä. eng. samt af eng. divide, fr. partager o. diviser] i allm. (i verkligheten l. i tanken) skilja l. isärlägga (ngt, ett helt) i (till rummet l. bl. för medvetandet skilda, mer l. mindre själfständiga) delar (se DEL, sbst. I) l. afdelningar l. stycken osv.; i sht med närmare bestämning föregången af prep. i, angifvande resultatet af verbets handling. Dela ett äpple i fyra delar. Hans (dvs. Guds) nådhe deelar eller styckiar sigh icke, så som gåffuonar göra. Förspr. t. Rom. 2 a (NT 1526; Luther: seyne gnade teylet vnn stucket sich nicht). (Ditt spisoffer skall) wara aff osyrat semlomiöl beblandat medh olio, och tu skalt delat j stycker. 3 Mos. 2: 6 (Bib. 1541; öfv. 1904: bryta sönder det i stycken). Att han icke tilstäder Bönderne .. at så månge besittie ett hemen och delet i månge deler. G. I:s reg. 19: 348 (1548); jfr 11 d. (Jag) vill .. tillsee om han sitt folck deelar att jagh mig i een hast må öfuersettie, och den ene deelen angripa. Oxenst. brefv. 5: 444 (1627). När Meeningen skilies medh någon dubbel-Punct, som nämpnes Colon, och the samma Deelar böra åter deelas, så finner och Semicolon sitt egentelige Rum. Arvidi 214 (1651). De hafva delt sig i två partier. Serenius (1734; under divide). Alt thet, som har kropp, kan styckias och delas. Schenberg (1739; under divido). Det frågas .., om en kropp låter dela sig i så små delar, at de ej ytterligare kunna delas? Duræus Naturk. 8 (1759). Att dela skeppsrummet genom gaflar i flera från hvarandra skilda fack. KrigsVetAH 1807, s. 27. Naturen har delat Jordytan i land och haf. Regnér Första begr. 1: 142 (1813; uppl. 1780, 1807: indelt). För bättre förvaltnings skull blefvo några af de största länen delta. Fryxell Ber. 8: 222 (1838). När ett helt delas i ett visst antal lika stora delar. Zweigbergk Räkn. 31 (1839, 1861). Somlige blomsterodlare pläga dela (dahlia-)rötterne genast då de tagas utur vinterqvarteret. Tidskr. f. trädg.-odl. 1841—42, s. 83. (Insekternas) kropp är delad i tre olika afdelningar, hufvud, thorax och abdomen. Thorell Zool. 2: 38 (1861). Hvad .. tomten vidkommer, bör du dela den på längden och sälja den vestra halfvan. Rydberg Vap. 177 (1891). — särsk.
a) (†) i förb. dela i tre, i fyra; jfr DELA ITU. Macedonien skulle deelas vthi fyra, och hwardere deelen hafwa sitt äghit Rådh. Schroderus Liv. 891 (1626); jfr 4. Sedhan deelades Illyricum vthi tree. Därs. 899; jfr 4. — jfr FYR-, TRE-, TU-DELA.
b) (numera mindre br.) om ett mer l. mindre våldsamt (itu)klyfvande: stycka, sönderdela; jfr DELA ITU. Foghlana deladhe han intit. 1 Mos. 15: 10 (Bib. 1541; öfv. 1774 o. 1904: styckade). Sedan frånskäras låren och delas i två eller tre delar. Hagdahl Kok. 571 (1879). Dela ett slagtdjur. Björkman (1889). — särsk. (†) i fråga om ett visst straff: stycka (i fyra delar); jfr KVARTERA, PARTA, PARTERA. En lapp (var) steglad och delad, som besofvit sin slägting. Linné Ungd. 2: 78 (1732). Han delte somliga .. i 4 stycken, en del brände han lefvande. Kempe Fabritius 85 (1762).
c) [jfr t. geteilter schild, fr. écu coupé i motsv. anv.] herald. gm en tvärlinje på tvären afdela (vapensköld) i tvenne fält; motsatt KLYFVA; jfr AFDELA II 2 c; i sht i p. pf. Uggla Herald. 51 (1746). Delad sköld, då i ett Vapen en tvärlinie genom skölden drages så, att öfra och undra afdelningarne äro lika stora. Wetterstedt Herald. ordl. (c. 1847). När en sköld på samma gång klyfves och delas, så uppkommer en fyrdelt eller qvadrerad sköld. Schlegel o. Klingspor Herald. 38 (1874). Hildebrand Medelt. 2: 562 (1896). jfr: Coupé, då en skiöld eller en del deraf är klyfd eller delt på tvärs. Möller (1745; under couper).
d) afdela, afstafva (ett ord o. d.). Ihre Förel. 48 (1745, 1751). Om man ser alla ord, som i slutet af raderna måst delas, vara riktigt delade, och inga ord onödigtvis delade; .. så kan man vara fast öfvertygad om att sättaren är skicklig i konsten. Fahlgren Boktr. 45 (1853). Sundén Sv. spr. 32 (1875, 1885). Sjölander Modersm. 7 (1885).
e) [jfr d. dele et tal med et andet, holl. het eene getal op l. in het andere deelen, t. eine zahl mit einer andern teilen] om en viss räkneoperation: dividera; särsk. i förb. dela (ett tal) med (ett annat tal). Skriff then Summa som deles skal öffuerst: och delaren vnder. Aurelius Arithm. D 6 a (1628, 1633). Rosenfeldt Nav. 70 (1693). Swedenborg Reg. 46 (1718). Deleen (1814; under dividende). Summan 136, som, delad med 4, ger det nyssnämda talet 34. Rydberg Vap. 137 (1891). — (†) i p. pr. i gerundivisk anv.: som skall delas. Multiplicera det delande Bråketz Nämnare med Divisoris Tälljare, Korszwijs. Agner Räkn. 31 (1710).
2) [jfr d. aaen deler byen i fire dele, isl. firðir deila (dvs. ’utgöra gränslinjen'), t. der fluss teilt die stadt in zwei teile, motsv. anv. af eng. divide, samt fr. ce fleuve partage la province, divise la ville en deux moitiés] med saksubj., i fråga om ett stadigvarande förh.: gm sin (naturliga) belägenhet l. sitt läge uppdela osv. (ngt) i (två l. flera) delar l. afdelningar. Brunkeberget .. delte Norrmalm .. i tvenne delar. Strinnholm Vas. 2: 68 (1820). Eqvatorn delar jordklotet i två lika stora halfvor. Dalin (1850). Tvänne vikar nästan dela ön i två hälfter. NF 12: 882 (1888). — särsk. (numera föga br.) ss. refl. med intr. bet.: vara uppdelad i delar l. afdelningar osv. (Hönshuset) delar sig i många kamrar, / I gömslor små, för ägg och djur. Nordenflycht QT 1746—47, s. 47.
3) [jfr motsv. anv. i d., isl. o. mnt. samt af eng. divide o. distribute o. fr. diviser] (efter vissa grunder l. från en viss synpunkt) indela (ngt), t. ex. vid klassifikation; (för vinnande af klarhet o. öfverskådlighet) uppdela (ngt, t. ex. ett föredragsämne); numera nästan bl. med bestämning inledd af prep. i. Och deles hoffuudet i fyra parter. B. Olavi 1 a (1578). Wil iag thenna Tractat vthi någre synnerlighe Capitel dela, som här effter vpräknas. Chesnecopherus Reg. iter ag. B 1 a (1613). Efter Månens skeen kan (man) deela åhret, och wel åtskilia åhrsens tijder. Muræus Arndt 4: 71 (1648). De swenske ord, som wij ännu kunne bringa på bahnen i böckren, will jag dela i tree Classer. Columbus Ordesk. 10 (1678). Judarne hade delat natten i 4. wäckter. Spegel Pass. 480 (c. 1680). (Anatomien) Kan delas i 6 delar af hvilka den första kallas Osteologia, eller läran om Ben (osv.). Rosenstein Compend. 5 (1736). Intervalla delar man i Consonantier ock Dissonantier. Londée Kellner Generalbas. 3 (1739). Inkommande fartyg deltes i 3 Classer. Lagerbring 2 Hist. 1: 97 (1778, 1784). (Gamla testamentets böcker) delas i kanoniska och apokryphiska. Agardh Theol. skr. 1: 104 (1843, 1855). Afhandlingen är delad i fyra delar. Svedelius i SAH 49: 135 (1874). Verldshistorien delas .. i tiden före och tiden efter Kristus. Rudin 2 Evigh. 1: 163 (1879, 1887). jfr: (†) Kronans omisteliga ägendom (kan) beqvämligast delas til fölljande trenne Classer. Botin Hem. 2: 193 (1756, 1789). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t.] (föga br.) refl. med intr. bet.: låta (naturligt) indela l. uppdela sig, sönderfalla (i två l. flera delar osv.); vara skild i (gm indelning uppkomna) delar. Svaret delar sig sjelft i två stycken. Franzén Pred. 2: 129 (1842). Talet delar sig i fyra delar. Representationen delar sig i fyra stånd. Dalin (1850). Erik Sparres lefnad delar sig i flere bestämdt olika stycken. Svedelius i SAH 46: 137 (1870). Nyblæus Forskn. III. 2: 287 (1890).
b) [jfr motsv. anv. af eng. divide] afmäta vissa (till storleken bestämda) stycken på (ngt), afdela (se d. o. II 2), uppdela; särsk.: indela i grader, gradera. Dela en cirkel i 360 grader. Een Rör, som är deelt i 2. Steg. Stiernhielm Arch. N 1 a (1644). Sedan de 2 (mät-)Stänger sålunda äro afmärkte och delte. Agner Örtug. 86 (1725).
B) skifta (egendom o. d.), samt i anv. som äro utvecklade ur denna bet.
4) [jfr fsv. deladhe älla skipte landeth j blandh xij israels släkther, isl. H. vildi bæði kjósa ok deila samt motsv. anv. i d., holl. o. t.] i fråga om egendom, förmån l. dyl., kostnad, utgift, onus, skuld osv.: afdela l. uppdela (ngt) i delar (som tillfalla l. äro afsedda att tillfalla l. tillkomma olika ägare, resp. betalas l. bäras l. fullgöras af olika personer osv.); fördela; i mera strängt fackmässigt spr. ofta motsvaradt af SKIFTA. Thå skal alth byte deles, epter (sjö-)folcksens och skippens antall. G. I:s reg. 10: 129 (1535). (Vi) wele och biude .. ati (dvs. att I, inbyggare i Jämtland) ock så vtij lige motte, skole wtgöre, och dele eders tiende, som .. edre nåbor och granner (näml. två tredjedelar till biskopen, en tredjedel till kyrkan). Därs. 13: 112 (1540). Han deelte som han wille, / Ey fick iagh min deel halff. Fosz 168 (1621). Then otaksamme werlden delar aflöningen ofta mächta oiämt: så at then mäst haar förtient, niuter litet eller intet. Isogæus Segerskiöld 526 (c. 1700). Dör någon Präst så delas arfvet efter honom både i löst och fast .. efter Stadz-Lag. Abrahamsson 315 (1726). Nu få flere del i sätesgård, eller annan jord: kan then ej väl delas, eller klyfvas; hafve tå then rätt, som större delen äger, at efter laga värdering lösa the andra ut. ÄB 12: 7 (Lag 1734); jfr c. Efter vägarna voro olika delte, befaltes ock, at göra riktig lika och beqvämlig delning. Loenbom Stenbock 2: 255 (1758; efter handl. fr. 1709). Riket (har sannolikt) varit delt innan han (dvs. Ragnar Lodbrok) dödde. Lagerbring 1 Hist. 1: 23 (1769). Hvar höll du (skald) hus, då jordens krets man delte? Sehlstedt 3: 68 (1867); jfr 11. En korg med frukt, som delades i lika delar af den äldste närvarande bland syskonen, då .. den näst äldsta fick välja först, men den delande behålla sista lotten. De Geer Minnen 1: 7 (1892). Ja, det är olika deladt här i verlden. Hedenstierna Jönsson 151 (1894). Dela kristligt! Wenström o. Harlock (1904). — jfr JÄMN-, LIK-DELAD. — särsk.
a) i förb. dela i tre, i fyra, se 1 a.
b) [jfr t. teilen zwischen, ä. eng. deal betwenen, betwux, eng. divide among, between, fr. partager l. diviser entre] med prep. (e)mellan (förr äfv. ibland): skifta l. fördela (ngt) emellan (flera personer l. saker osv.), gifva hvar sin del åt (flera personer osv.). Valkretsarna voro tämligen jämnt delade mellan de moderata och de radikala. Att han .. anamade thett till sich .., och deltedt them emellem, så att hwar finge thet honom haffwa borde. G. I:s reg. 18: 361 (1547). Jbland thessa sina Söner deelte han hela Landet. Petreius Beskr. 2: 23 (1614). Hela Nordiska Monarchien deltes emellan Lodbroks Söner. Dalin Hist. 1: 584 (1747). En summa penningar, som kommer at delas emellan flere. Serenius (1757; under dividend). Nästan af alla skatter synes accisen vara den billigaste, emedan den .. delas på et oförmärkt sätt emellan flera. Lagerbring 2 Hist. 1: 98 (1778, 1784). Härtig Johans egna arfgods deltes lika emellan Gustaf Adolf och Carl Philip genom lottning. Hallenberg Hist. 4: 707 (1794). Att dela sol (och vind) mellan envigeskämpar var att placera dem så, att ingendera af dem fick solen (eller vinden) rätt emot sig. Lidforss DQ 2: 638 (1892) [jfr t. sonne und wind teilen, fr. partager le soleil, span. partir el sol]; jfr: Man delade vind och sol lika. Topelius Fält. 5: 286 (1867).
c) [jfr fsv. epter thy ath en häradz syn ok landz syn delt, gildat ok sworit haffdo thesse raa fasta samt motsv. anv. i mnt.] jur. (i öfverensstämmelse med lagen) utlägga (fastighet osv.) i vissa lotter, skifta (jfr 11 d). Bådhe åker och äng (skall) deelas och skifftas äganderne emellan effter som hwar kan haffwa till öre och örtugh i bya ägor. Lagförsl. 358 (c. 1606); jfr b. Så wida thet (dvs. hemmanet) befinnes wara Skatte-hemman, kan thet .. emellan Äganderne delas. Schmedeman Just. 1400 (1695); jfr b. At mäta och dela Åker, Äng och annan Fast ägendom Grannar emellan uti hvar och en Bolby. Agner Örtug. 65 (1725); jfr b. Hafva flere byar, hvilka uti inrösningsjorden blifvit såsom serskilde skifteslag delade, gemensam del uti skogsmark; då må sådan mark, utan sammanblandning med inrösningsjorden fördelas. SFS 1866, nr 76, s. 30. — särsk. (numera knappast br.) med prep. till: vid skifte tilldela (ngn ngt). Dee donerade ägor i Bäckeslöf som till hans gård ähre deelte. Växiö rådstur. prot. 1658, s. 1146. Tomt skal delas til hvarje gård i byn. BB 1: 1 (Lag 1734). Allvarden var intet deld til vissa Sochner eller Byar, om man undantager desse små gårdar, som lågo på sidan. Linné Öl. 93 (1745).
5) i oeg. l. öfverförd anv. af 4. En Plato ock vår (dvs. kvinnornas) rätt för Allmänheten lagt, / .. Han delar Heder, Värf, emellan bägge Kjön. Nordenflycht Fruent. 34 (1761). — särsk.
a) i numera obr. förb. Qvinnor böra vandra, / Mer til vishet, än de andra (dvs. männen), / Dem Naturen delt så väl. Nordenflycht QT 1744, s. 10 [jfr fr. la nature l'a mal partagé]. — i p. pf. ss. adj.: så l. så utrustad (af naturen) l. begåfvad. Tvänne Bröder, bägge födde af rika och förmögna Föräldrar, bägge lika afhållne, och bägge lika delte. Tessin Bref 1: 5 (1751) [säkerligen efter sådana fr. uttr. som il est bien partagé du sort].
b) [jfr d. dele sin tid mellem forskellige sysler, dele sig mellem sine venner, fr. il se partage l. partage son temps entre l'étude et le plaisir] i förb. dela sig (förr äfv. delas) l. dela sin själ, sitt intresse, sin tid, sitt lif o. d. emellan (olika personer l. saker); i sht: växelvis hängifva sig l. ägna sig (sitt intresse, sin tid osv.) åt l. rikta sig (osv.) på (olika föremål) (jfr 20 a). At dela sin ynnest och goda hjärtelag emellan the Gambla Bibliska Prophetier och the nya Fantastiska Spådomar. Block Progn. Tillegn. 6 (1708). Sin tid delte Han (dvs. Nohrborg) imellan ämbets-syslor och hederlige mäns barn. G. Rosén (1771) hos Nohrborg Föret. § 17. Dela sin tid mellan arbete och hvila. Lindfors (1815). Wallin 2 Pred. 3: 204 (1827). (Skådespelaren Döring) delade sig mellan skämt och allvar och föreföll lika mästerlig i båda arterna. Snellman Tyskl. 342 (1842). Han delar sitt lif emellan studier och nöjen. Dalin Fr. o. sv. lex. (1843; under partager). Under de fyra studentåren var Ödmanns lif deladt mellan Upsala och Delsbo. Böttiger 5: 18 (1867, 1874). Erik hade nu börjat dela sina aftonstunder mellan Karin och fadern. Fahlcrantz Kyrkoh. 85 (1907). jfr: Betrachtelsen blifver .. confuse therigenom, at tankarna måste emottaga så monga impressioner på en gång, och likasom dela sig them emellan. Rydelius Förn. 172 (1721, 1737).
6) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., mht. o. t. Bet., som i de nord. spr. är lånad från mnt., kan hafva utgått från bet.: skifta, utportionera (jfr 4, 8 f)] (†) om rätt l. myndighet: utfärda en dom; döma; gm dom fastställa l. förordna.
a) med sakligt obj.
α) med domens föremål som obj.; särsk. i förening med prep.-bestämning angifvande resultatet l. ändamålet. Om thet Spiserij (dvs. speceri) ther är kommett i frå Reffle .. och i begerede wetta wor willie, vm thet skall deles till prijss Är wor willie, ati lathe arristerat (dvs. att I låten lägga kvarstad därpå). G. I:s reg. 9: 165 (1534). Tilkenne giffwendes, att honom vtan lag, skäl eller rätt, någen äng iffrå mätt och deelt är. Därs. 16: 535 (1544; möjl. till 4: vid skifte afhänd).
β) [jfr mht. dem diebe deilt man den galgen] med straffet som obj. Magnif. Rector .. deelar .. 1 åhrs relegation för horet, ett åhrs för bardizan (som den åtalade studenten bortrånat), ett åhrs för sitt (dvs. hans) raserij. Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 517 (1671).
b) [jfr ä. d. vorder han deelt til boed, mnt. he mach sick mundich delen laten vor dem rade] med den dömde som obj. o. straffet (l. det hvartill subj. göres gm domen) uttryckt med en prep.-bestämning, i sht inledd med till. Dhe (blefvo) .. dömdhe och delte ifrånn liff och godz. H. Bielke (c. 1585) i Hist. handl. 20: 189. Dhe (adelsmän vid riksdagen) som seendt kommo, dehlttes till Böter. RARP 3: 114 (1640). Därs. 120. — särsk. i sådana uttr. som dela (ngn) till en förrädare, skälm o. d., gm dom förklara (ngn) vara en förrädare osv. Huuilckenn som rymer ifrånn hopenn när mhann drager för fienderne, .. thänn samme deles till ehn förrädere och Straffes till halsenn vtann nåder. G. I:s reg. 16: 114 (1544). Schmedeman Just. 38 (1560). Hist. handl. XIII. 1: 27 (1562). Ehoo som först tager flychten, må saaklöst ihiälslås; och där han vndkommer, deeles til en skälm och vthropes offentligen därföre och wari fredlöös. Krigsart. 1621, § 64 (Krigsart. 1683: dömmes och vthropes offenteligen för een skiälm).
c) utan obj. Glöm icke, at de ej äro dina fjender, som du hafver at dela emellan, utan Landsens barn och bröder. Frese Sedel. 15 (1726; i råd till domare). — jfr: Europeiska Krigsgevären delade så, att segren blef på Cossakernas sida. Ödmann Beskr. om Kamt. 14 (1787).
7) (föga br. utom i b) låta andra jämte sig själf få del i l. komma i åtnjutande af (ngt som man har); gifva del (af sitt goda åt andra); låta hvad man har äfv. komma andra till del. Dela af sitt åt de fattiga. Widegren (1788). Detta hus, der den rike delade sitt öfverflöd, är blottadt och förgätet. Elgström 235 (1810). Ert behof att dela er lycka, då Ni var rik. Hallström Purpur 202 (1895). — särsk.
a) i numera obr. förb. Deler idhart j helgha menniskios nödhtorfft. Rom. 12: 13 (NT 1526; öfv. 1907: delen med eder till de heligas nödtorft). Rörd står jag här åter ibland eder, mine älskade! och ville dela min rörelse åt eder alla. Wallin Rel. 1: 392 (1825). — refl.: komma till del. Så ofta våra fornfäder i glada dryckeslag firade högtidliga tillfällen, vid offerfester, vid trolofningar (osv.) .. delade sig välfägnaden och glädjen äfven till trälarna. Strinnholm Hist. 1: 603 (1834).
b) [jfr d. dele med sine brødre, med sine venner, holl. iets met iemand moeten deelen, t. mit einem etwas teilen] (fullt br.) i förb. dela något med någon (jfr 10 a, 11, 12); jfr DELA MED SIG. Wij vela .. deela och skipta medh edher all then deell ther god ær som gud oss wnth och förlendt haffuer. G. I:s reg. 1: 270 (1524; i inbjudning till bröllop). Then som vnderwisat wardher medh oordhom, han dele alt gott medh honom som honom vnderwisat haffuer. Gal. 6: 6 (NT 1526; gr. κοινωνείτω). Then sitt brödh delar medh them hungrogha, .. Thet är en from man. Hes. 18: 7 (Bib. 1541). Huem som någet hade delade krutt med them andre som fattades. Brahe Kr. 47 (c. 1585). När Troon vtskifftar och deelar thet vndfångna godha medh sinom nästa, tå framträder Kärleeken aff Troone. Muræus Arndt Föret. A 3 a (1647). Han delte sitt öfverflöd med mig. Weste (1807). Dela sin glädje med en .. sitt bekymmer. Lindfors (1815). Helge och Halfdan .. nu togo i samarf / riket efter sin far; men Frithiof, som endaste sonen, / delte med ingen. Tegnér 1: 15 (1825). Samme man som jag vid samma tillfälle delade saffranskringlorna med. Blanche Bild. 3: 121 (1864). Följande morgon .. delade jag min sista brödbit med Polle och så gingo vi på björninnans spår. Wetterhoff Fr. skog o. sjö 1: 13 (1883). Då Lars som pojke hade med sig till skolan bakelser eller annat godt, delade han det medförda med kamraten. Rydberg Vap. 248 (1891). Hon saknar sällskap att dela sina intressen med. Söderhjelm Runeberg 2: 19 (1906).
8) [jfr got. (sa ahma) daileiþ sundro hwarjammeh swaswe wili, isl. deila mat á borð, motsv. anv. i ä. t. o. eng. samt fr. l'oiseau partage son butin à ses petits] (i sht i högre stil, mindre br.) utan tanke på om gifvaren själf behåller ngt; distributivt: låta ngn jämte flere andra få sin andel l. portion af (ngt), utdela; jfr DELA UT 4. Wärdhet för thet som the såålt hadhe .. deeladhes hwariom och enom effter som honom behoff war. Apg. 4: 35 (NT 1526; Vulg.: dividebatur .. singulis, gr. διεδίδοτο .. ἑκάστῳ). Alt thetta (dvs. gifvandet af de andliga gåfvorna) gör then ene och samme anden, delandes hwariom sitt såsom honom tyckes. 1 Kor. 12: 11 (NT 1526; Luther: teylet eynem yglichen seynes zu). Äre ther någre wärior i bland, them måge i wäll skiipte oc dele, till them som sådant fattis. G. I:s reg. 9: 165 (1534). Diurom deelar han (dvs. Gud) rundt (dvs. rundligt) behagligh Föda. Arvidi 163 (1651). Soolen är ej niugg ty hon så gifmild deelar / At ingen, om han wil annamma, något feelar. Spegel Guds verk 178 (1685). Si så med jämnevigt Gud sina gåfvor delar, / Och fyller vti ett, hvad vti annat felar. Kolmodin Qv.-sp. 1: 99 (1732). Du varkundsama dygd, som förråd aldrig felar, / Som äger mäst, när du som mäst åt andra delar. Nordenflycht QT 1745, s. 28 (om ”frikostigheten”). Gubben med darrande hand och med himmelska perlor i ögat / fylde nu kalk och patén och delte de mystiska gåfvor (dvs. nattvardsgåfvorna). Tegnér 1: 199 (1820); jfr d. (Frithiof) Hugger .. i stycken ringen, / .. delar dem och glömmer ingen / utaf sina män om bord. Därs. 64 (1825). Själens adelskap, / Som lika sparsamt dock naturen delat, / Som hon var njugg att gifva stora anor. Oscar II 2: 56 (1861, 1887). (Han) tvister slet och, full af nåd, / delade ymnigt hjelp och råd. Sturzen-Becker 4: 114 (1862). Andens rikedom ägde de båda, och de delade dess håfvor som slösare åt andra, lätt och af hjärtat. Weibull Fr. Lund o. Lundag. 209 (1891). — särsk.
a) [jfr holl. hij heeft den koek onder de kinders gedeeld, t. teilen unter, ä. eng. deal among] med prep. (i)bland, utdela l. fördela (ngt) (i)bland (flera personer). (Kvartermästarna skola) haffue god vpszeende på vor Fettalie, ath then .. tiil redelig och skälig vijsz skiifft och delth bliffuer bland folckit. G. I:s reg. 10: 128 (1535). Sitt egit Fädernes Arff .. hade han .. deelt ibland the Fattigha. Schroderus Osiander 2: 3 (1635). Jag skall låta dela dem (dvs. vapnen) bland rättarelaget. Gustaf III 2: 149 (1788).
b) (†) med prep. med, = a (jfr 10 a). Theras äghodelar och håffuor sålde the (dvs. de troende), och deeladhe thet medh alla, såsom hwar och en behöffde. Apg. 2: 45 (NT 1526; Luther: vnd teylten sie aus vnter alle, Vulg.: dividebant illa omnibus).
c) utportionera. Därnere sitta syskonen och läsa för sin gröt, / och den stränga mor är med och delar maten. Karlfeldt Frid. vis. 63 (1898).
d) (numera föga br.) i fråga om utdelandet af nattvarden (jfr språkprofvet från 1820 under hufvudmomentet ofvan). Altså torde han (dvs. kyrkoherden) .. icke dela hene Herrans Natward. Växiö domk. akt. 1681, nr 129. E. Biörck (1714) hos Swedberg Amer. 10. Hvar gång din nattvard delas mig, / Låt hopp och tro förkofra sig. Ps. 1819, 355: 7.
e) (föga br.) med afs. på befallningar o. d. Frithiof .. / delar till alla sitt herskarbud, / lugn bland de heta dödar. Tegnér 1: 89 (1825).
f) [jfr ä. eng. to distribute justice; jfr äfv. lat. jura in reges distribuere] (numera knappast br.) i förb. dela (lag och) rätt o. d., närmande sig bet.: skipa; jfr DELA UT 4 c. En godt karl .., som besitter honom (dvs. häradsrätten i Gäsene) för oss, delendes lag och rätt iblandt Almogenn. G. I:s reg. 16: 646 (1544); jfr a. Detta var en önskelig lägenhet för Land-Mannen at åtnjuta, och för Gouvernören at dela rättvisan. Loenbom Stenbock 2: 2 (1758). Att dervid (dvs. vid affattande af tjänstehjons aftal) dela lika rätt, eger borgerliga lagen att utsätta en viss tid för denna uppsägning. Boëthius Nat. 113 (1799). Sanning talar han (dvs. en kristen) utan fruktan, rättvisa delar han utan väld. Wallin 1 Pred. 2: 453 (c. 1830). — (†) Szå forhoppas oss ath the godemen (som utsetts att förrätta konungaräfst i Småland) skole skiffte och dele mett eder Lag och rett, på wore wegna, effter Swerigis Lag. G. I:s reg. 11: 226 (1537); jfr b. — jfr UTDELA.
g) (†) om framställande o. utvecklande af en lära, en mening o. d. Läg tigh win om ath bewisa tigh sielffuan en bepröffuat och ostraffeligh arbetare för gudhi, retteligha delandes sanningennes oord. 2 Tim. 2: 15 (NT 1526; gr. ὀρϑοτομοῦντα τὸν λόγον τῆς ἀληϑείας, öfv. 1907: som .. rätt framlägger). jfr: Det är wäl myckit swårt, sin mening rätt at dhela, / Ty dhe Scribenter sielf, i många stycken fehla. Achrelius Dan. E 2 b (c. 1690). — Anm. Ang. öfversättarens eg. uppfattning af 2 Tim. 2: 15 ofvan jfr glossan i Bib. 1541 till samma ställe: Delar .. (dvs.) Så at han icke blandar til hopa Laghen och Euangelium, Vthan driffuer Laghen emoot the hårdnackada, .. Men the blödigha, bedröuadha .. tröster han medh Euangelio.
h) [jfr eng. one with a broken truncheon deals his blows] (föga br.) med afs. på hugg l. slag l. (be-) straff(ning) o. d.; ofta med reciprok bet. (jfr 9). När allmän nationens sammankomst är, skal den som upväcker träta eller delar örfil böta 3 marck. Sjöström Sk. nat. 1: 9 (i handl. fr. c. 1682). Ther deltes dryga slängar. Kolmodin Qv.-sp. 1: 245 (1732). Thet vor' lust höra få / The gamla tappre Giöther, / Ännu en gång med mod gå på / Och dela Karlastötar. Odel Sincl. 53 (1739, 1741). Dela örfilar. C. I. Hallman 168 (1776). Låt svensken känna, att han har en man, / en fast, framför sig, som kan dela agan, / i fall han måste. Tegnér 3: 8 (1841). Der svärdshugg delas är värre kif, / Än taga och gifva hugg öfver truten. Gumælius Engelbr. 83 (1858).
9) (†) reciprokt: (ut)byta l. växla (gåfvor o. d.; jfr slutet); i öfverförd anv.: låta (ngt) ömsevis komma hvarandra till del. Wile wij gerna bytha och dela med eder then deel ther godh ær som meedh waar godewenn och naboo. G. I:s reg. 2: 211 (1525); jfr 7 b. Således måste föräldrarne, (det sjuka) barnet och jag dela lika tålamod med hvarannan. Acrel Chir. händ. 253 (1775). Emellan drengen Ionas Pehrsson .. och .. Helena Magni dotter uti Bogsjö, (har) ägtenskapshandel å färde varit, så at de ymsom delat gåfvor. Växiö domk. akt. 1779, nr 131. — [jfr mnl. die ridder metter mouwen ende sijn vader deelden menech soete word te gader] i förb. dela ord (med ngn), resonera (med ngn), byta ord (med ngn). Klockhoff E. skr. 196 (1866). särsk.: [jfr isl. deila illyrðum] träta, tvista med ngn (jfr 22). Lind (1749). Sahlstedt (1773). Heinrich (1814).
10) [jfr fsv. hwar är diäruast vm deldan luth, isl. at þeim hlut, er honum var deildr, bað deila sér fullan, got. dailjan þaurbandin o. motsv. anv. i ä. t. o. ä. eng. samt fr. partager qqch à qqn] (numera bl. i högre stil, föga br.) utan ngn distributiv karaktär: förläna, skänka, gifva osv. Lanssh(öfdingen) hade delt stola rum (dvs. bänkrum i kyrkan) åth Brasken. Consist. eccl. Abo. prot. 143 (1658); jfr 6 a α. Troo, Kärleek, Hopp, i Lijffzens Lopp / Gudz Nådh och Tröst migh dehlar. Andel. vatukälla 105 (1683); jfr Ps. 1819, 230: 7. Naturen honom och mång andra gåfvor deelte: / Han syntes född til alt, hvad på hans Tancka föll. Lagerlöf Vitt. 66 (1688). Jag önskar at alt godt Gud täcktes dela ehr. Runius Vitt. 275 (1712). Ros, beröm och ära alt för mycke / Delas dem, som det förtiena minst. Nordenflycht QT 1745, s. 25. Alt hvad lyckan åt oss delat, / Du bortrucklat och förspelat. Envallsson Bajocco 19 (1784). Dessa trän, så lugna och stilla, / Delat sin skugga åt Landets Monark. Bellman 3: 123 (1790). Den .. / Som lånar honom hus, som delar honom bröd, / Han känne samma straff, han lide samma nöd! Adlerbeth Poët. 1: 86 (1792, 1802). Ps. 1819, 175: 6. Är dagen het och bördan svår, / Skall Herren dock, som allt förmår, / Mig kraft och svalka dela. Wallin Vitt. 1: 184 (c. 1830). Ack, fastän du delte ljusa skiften / åt oss, kung, föll mörker dock uppå. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 87 (1859; om Oskar I). Stanna icke qvar på gården, / eljest kan din svärfar mena, / .. att du delar mjöl åt andra. Collan Kalev. 1: 367 (1864). För allt han räckte — han delte vård / Åt vettets växt i Athenes gård / Och liljans i örtesängar. Snoilsky 3: 9 (1883; om O. Rudbeck d. ä.). Lemna / .. åt gudarne själfva att dela / hvad oss passande är och länder till gagn i vår ställning. Lagerlöf Juvenalis 169 (1883, 1896). — särsk.
a) [jfr fsv. deele med her niels clausson om the tidendher, ä. t. dasz gott sein gottliche gnade mit ir theilen wolt] (†) i förb. dela ngt med ngn, gifva l. meddela ngn ngt (jfr 7 b, 8 b samt åtskilliga språkprof under 11 o. 12). Iach åstundar ath se idher vppå thet iach motte någhra andeligha gåffuo deela medh idher, idher til styrkilse. Rom. 1: 11 (NT 1526; Luther: auff das ich euch mitteyle, öfv. 1883: meddela). Vele the (dvs. adelns ombud) ingen annen skatt medt honum (dvs. Kristiern II) dele, uthen hvadt som the nu sakt hafve, som är medt krut, lodt (dvs. kulor), hester, harnsk och andre krigsrustninger. RA 1: 522 (1547; ironiskt). — särsk.
α) utan direkt obj. O heligha trefaldhighet, / som rickeligha dhelar, / mäd tin arma christhenhet, / at ingom nyår felar. Visb. 1: 207 (c. 1620).
β) [jfr y. fsv. delendes sijne gode rad met hänne, ä. t. (ich) will mit dir theilen hilf und rath] i uttr. dela sitt l. sina (goda) råd o. d. med ngn, meddela l. gifva ngn (goda) råd, råda ngn (efter bästa förstånd l. förmåga); stundom: rådslå med ngn. G. I:s reg. 1: 97 (1524). Begere wij atj (dvs. att I) wele dele eders gode rååd med oss scrifftelige, hurw wij oss haffue skole i thette ärendhe. Därs. 6: 265 (1529). Wele wij atj stedze dele idre råd och dåd mett her Birge Nilson. Därs. 10: 231 (1535). Erchebiscop Göstaff (blef) .. kallet, at han skulle .. göra sin rådz eedh, .. och deela sedhan sijn rådh med the andra. O. Petri Kr. 307 (c. 1540). Godh rådh wil iagh medh tigh deela. Messenius Svanhv. 14 (1613). jfr: Wij wele .. vdj egin persone komme till eder och hielpe att dele wåre gode råd iblandt hopen. G. I:s reg. 15: 87 (1543). jfr äfv.: Ähr wår begären .., att i gode män wele .. dele edert rådh ther til. Därs. 17: 552 (1545).
b) i andra numera obr. förb. (jfr a). Hvadh gott, man aff en godh vahne, plägat dela till capellanen. Växiö domk. akt. 1677, nr 378. Will du ur Himlens Widd, Rägn-Watten Jorden dela. Warnmarck Epigr. A 3 a (1688). (Vi) märkte .. huru han (dvs. floden) måtte mäst komma af bergvatten, förutom det, att källor här och där dela jämt vatn åt honom. Eneman Resa 1: 58 (1711); jfr 15. Men willian ack! ack den är som mig felar / Om ei din nåd och anda til mig delar, / Den krafft, som i de swaga mäcktig är. Brenner Dikt. 1: 13 (1713). Dock kan oss dödsens åsyn dela / En nyck (dvs. en stöt, en chock), som in i hjertat går. Nordenflycht QT 1745, s. 10. Af dig, som såret gjort, kan läkdom endast delas. Därs. 1746—47, s. 102. Ljufligt spela / Sommarns muntra vindar, / Svalka dela / Åt de höga lindar. C. F. Dahlgren 2: 177 (1842).
c) (†) refl.: (hän)gifva sig l. vända sig l. ägna sig (åt ngt). När en man .. lemnar behaget af snillets yrken, för att dela sig åt verlden och sammanlefnaden. Leopold 6: 52 (1790). jfr: Kan väl Kungen dela / Till dessa småting sin uppmärksamhet? Franzén Skald. 5: 184 (c. 1800).
11) [jfr t. wir theilen gleich den gewinn, fr. l'espérance de partager les Pays-Bas avec les Hollandais] skifta (egendom l. i allm. ngn förmån, äfv. ett arbete, en kostnad, en förlust osv.) o. taga sin andel däraf; (vid skifte) jämte l. tillsammans med ngn annan få del i l. af (ngt); gemensamt o. till fördelning med ngn annan skifta (ngt). Kom hit, barn, så ska' Ni få ett äpple att dela med hvarandra. Ingen försambling haffuer någhot delat medh migh, såsom giffuit och taghit, vtan j allena. Filipp. 4: 15 (NT 1526; Luther: mit myr teylet hat, gr. μοι .. ἐκοινώνησεν). Om fader och moder bådhe döde äre och samsyskon ett eller flere effter lefwe eller theras barn, deele the tå arfwet effter som för är sagdt. Lagförsl. 319 (c. 1606). At Pædagogus vid Hedemora Schola skall oafkårtat åtniuta de honom anslagne 20 Tnr spannemåhl åhrligen, der han likvähl med de öfrige dess vederlikar borde proportionaliter dela och brista (dvs. vidkännas afkortning) i anledning af K. Maij:ts Förordning. 2 RARP 5: 183 (1727). Åsämjas arfvingar .. at dela arfvet utan lottning. ÄB 12: 4 (Lag 1734). Jag skal dela rofvet lika med them. Schenberg (1739; under pars). Dela vinsten med hvarandra. Björkegren (1784; under partager). (Preussen) blef i det trettonde (seklet) intaget af ett slags Tyska Ordens-Riddare, som kallades Korsherrar, hvilka efter någon tid måste dela detsamma med Polen. Regnér Första begr. 88 (1803). Väl delte den frie Germanen med sin konung .. och tog sin lott i land och egendom; dock var konungens naturligtvis störst. Geijer I. 1: 19 (1818). (Vi) dra .. lott eller dela som bröder. Tegnér 1: 107 (1820) [jfr fr. ils partagent en l. comme frères]. En ärlig bön att hjelpas åt / Och dela hälften hvar / I allt hvad löje eller gråt / Som lifvet sedan har. C. V. A. Strandberg 1: 188 (1861). På detta sätt kan man dela med bien (dvs. beskatta bisamhället) hela försommaren. Dahm Biet 175 (1878). Dela vinst och förlust. Björkman (1889) [jfr t. gewinn und verlust mit jemandem teilen]. Om man tager bort behofvet för hvar och en att tänka och arbeta för sig själf och låter alla dela lika lott, så blir det ingen eggelse för någon att anstränga sig. De Geer Minnen 2: 297 (1892). Fastän de tre grundsatserna .. måste dela herraväldet med hvarandra, dela de visst icke alltid lika. Cederschiöld Skriftspr. 161 (1897, 1902); jfr e. Sådan deras lott är, som draga med i striden, sådan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jämnt med hvarandra. 1 Sam. 30: 24 (öfv. 1904). — särsk.
a) [jfr d. de delte det imellem sig, isl. kjósa ok deila yðvar í millum] med pluralt subj. i förb. dela (ngt) sins emellan l. (e)mellan sig o. d.: inbördes skifta (ngt) mellan sig. The Contracter och sockner the (dvs. domkapitlets ledamöter) haffue sine emellom ath dele. G. I:s reg. 11: 281 (1537). Sjöl. 1667, Skipl. 7. Ha the delt nå (dvs. något) arf ännu sins emellan? Swedberg Cat. b 8 a (1709; i talspr.). Hästarna, som de skulle få dela sig emellan. Nordberg K. XII 1: 376 (1740). Menniskorna hafva .. delt jorden emellan sig. Regnér Första begr. 1: 124 (1780, 1807; uppl. 1813: skiftat). Ett vackert arf! låt se å eder sida / Att ni som bröder delen mellan er! Sehlstedt 3: 67 (1867). (Ni) ska .. ta och dela honom (dvs. pojken) jämnt mellan er. Lagerlöf Holg. 2: 108 (1907; framställdt ss. yttradt af björnmor till hennes ungar). — jfr: (†) The (dvs. hedningarna) haffua .. delat sigh mitt land, och kastat lott offuer mitt folck. Joel 3: 2 (Bib. 1541).
b) [jfr skilja på] (hvard.) i förb. dela på (ngt). Tag du alltihop; det är ingenting att dela på. (Polen) är för litet stycke att dela på. AB 1831, nr 242, s. 2. Statsrådinnan hade .. bestämdt satt sig emot sin mans önskan att dela på deras umgänge och bjuda de förnämare för sig. Edgren Ur lifvet 1: 26 ((1882). Jag kan icke dela på partiet. Wenström o. Harlock (1904). Vill ni dela på kalfven, så tar jag halfvan. Därs.
c) (med hvard. anstrykning, föga br.) i pass. med intr. bet. i förb. delas om (ngn l. ngt): taga hvar sin del af (ngt); skiftevis l. turvis innehafva l. rå om (ngn l. ngt). Vid uttalandet af en diftong delas de däri ingående vokalerna om glidningen liksom kvantitativt om uttalstiden. M. Klintberg (1885) i Landsm. VI. 1: 15. Vi få delas om honom (dvs. den lille gossen), när du är här om somrarne. Quiding Hvidehus 241 (1899).
d) jur. om delägare: skifta (oskiftad fastighet) (jfr 4 c). De jordägande, som fådt tillåtelse at dela, böra skaffa sig Landshöfdingens ordres til Landtmätaren därom. Publ. handl. 1: 622 (1725). Lika som den .. äger vitsord, som skifta vil, så bör ock den äga vittsord, som vil dela i Storskifte. Därs. 6: 4603 (1757).
e) (numera mindre br.) gemensamt (med ngn) innehafva (ngt), så att enhvar har sin afskilda del däraf; med pluralt subj.: innehafva hvar sin del af (ngt). Christus (delar) medh Kyrkotienarena thet (herda-)ämbetet så, at the .. predika ordet .. j öronen, men han .. sätter thet j hiertat. P. Erici Musæus 2: 47 a (1582). Åtskillige mägtige Hus, som delte det almännas förtroende sins emellan. Celsius G. I 8 (1746, 1792). L'amour et la gloire partagent son cœur, dela hans hjärta. Dalin Fr. o. sv. lex. (1843; under partager). Dens. (1850). Falkenberg och Nils Bjelke delade Pyhäjoki; Shering Rosenhane hade Kalajoki. Topelius Fält. 2: 314 (1856).
12) i anv. som utgå från den i 11 behandlade bet. (l. möjl. från 4), men i hvilka tanken ej fästes vid om ngn (l. ngt) får sin afskilda andel af l. i ngt: gemensamt med ngn annan (l. ngt annat) hafva l. äga l. åtnjuta l. komma i åtnjutande af (ngt); hafva l. äga l. få del i (ngt); taga del i, vara med om (ngt); äfv. med afs. på ett arbete, ett ansvar, en börda, en kostnad o. d.; ofta i förb. med prep. med. At jagh hos tigh, o Jesu Christ! / I ewighet skall dela / Medh tine Helgon glädie all. Ps. 1695, 396: 6; jfr Ps. 1819, 479: 6; jfr c. Om han (dvs. vännen), på lyckans ban, af äran famnad blifver, / Du delar lyckan hans, hans ära skygd dig gifver. Nordenflycht QT 1746—47, s. 11. Konungen delar och umgäller folkets synder, likasom Folket delar hämden öfver Konungens missgerningar. Tessin Bref 2: 79 (1754). Jag kan .. sjelf omöjeligen smaka något nöje, om jag icke delar det med henne. Kexél 1: 123 (1788); jfr 7 b. Öfverallt hvarest folket genom sina ombud utgör högsta magten eller delar den. Leopold i LBÄ 27—28: 42 (1799). Den redlige embetsbroder som .. delar vården af detta lärokall, tyngden af dess ansvar och hugnaden af dess framgångar. Wallin Rel. 1: 5 (1810, 1825). Knä vid knä der (dvs. i skolan) suto vi se'n och delte gemensamt / Lexornas börda och lekarnes fröjd och berömmet och agan. Runeberg 1: 168 (1836). Små hushållsbestyr, som hon här hemma delar med mig. Almqvist A. May 76 (1838). Dela makten med någon. Dalin Fr. o. sv. lex. (1843; under partager). Vi delte sorg, vi delte fröjd. Runeberg 2: 14 (1848). Med detta folk han (dvs. K. XII) delat bröd, / Till freds och segerviss, / Och delat hugg och delat nöd. C. V. A. Strandberg 1: 229 (1868); jfr e. — (numera mindre br.) Hans Maj:t skulle .. icke fägna sig öfver denna Freden, om Han icke kunde dela sitt nöje deröfver med Eder Maj:t. Nordberg K. XII 1: 750 (”450”) (1740); jfr c. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t.] med afs. på egenskap, kännetecken o. d., i sht fel l. förtjänster osv.: jämte ngn annan hafva del i (en egenskap), i (följderna af) en förtjänst, ett fel osv.), äga samma (egenskap osv.) som ngn annan, vara behäftad med l. lida af samma (fel, brist, svaghet osv.) som ngn annan. Christus .. delar .. thet nampnet medh oss ath wij medh honom alle heta Christne. O. Petri 1 Post. 46 a (1528). Gustaf III 1: 13 (1771). Den dårskap, man med alla delar, / Får laga stånd och blir en dygd. Wallin Vitt. 2: 273 (1806). Med denna (dvs. fosforisternas skola) delar hon (dvs. fru Nyberg) böjelsen för poetisk natursymbolik och filosoferande djupsinne. NF 11: 1524 (1887). Tschaikowski är romantiker och hans större värk dela romantikens fel och förtjänster. GHT 1904, nr 278 A, s. 2. — särsk. [jfr holl. de eer zijner ontdekkingen moet hij met den grootmoedigen koning George deelen, fr. il a partagé avec lui l'honneur de cette journée] i förb. dela äran l. förtjänsten l. hedern l. bifallet o. d., nesan l. skammen o. d. med ngn. (Statsråden) dela med honom (dvs. konungen) hedern för det nyttiga som sker, nesan och hatet för det skadliga. Järta V. skr. 1: 47 (1809). Han delade med honom dagens ära. Dalin (1850). Cederschiöld Riehl 2: 68 (1878). (C. V. A. Strandberg) delar med Runeberg förtjänsten af att hafva återgifvit den svenska värsen en manligare karaktär. Sylwan Sv. lit. 317 (1903). (Violinisten) delade bifallet med pianisten. SD(L) 1908, nr 296, s. 6.
b) [jfr d. hvor var et ønske, som med dig ei deltes (Paludan-Müller), dele ens anskuelser, ens frygt, motsv. anv. i t. samt fr. partager l'opinion, l'avis, les sentiments, les idées, les soupçons de qqn] med afs. på känsla (jfr c), uppfattning, åsikt, tro, tycke, smak, betänklighet(er), farhågor osv.: hysa samma (känsla osv.), omfatta samma (åsikt osv.) som ngn annan. En villfarelse, hvilken vi till slut äfven måste vidröra, efter så många tyckas dela den. Wallin 2 Pred. 3: 11 (1824). Tegnér 6: 305 (1837). Denna öfvertygelse, delad af hela hären, .. bar inom sig segrens visshet. Topelius Fält. 1: 22 (1851, 1854). Få Ornithologer (torde i denna punkt) dela hans mening. Nilsson Fauna II. 2: 160 (1858). Författaren erkänner, att han till en början delat mången äldre fördom mot Karl XII. Beskow K. XII 1: 109 (1868). Den enskilda tacksamheten har visserligen här ingen röst; men då den delas af många bland dem, som vid detta bord hafva plats (osv.). Ljunggren i 3 SAH 2: 129 (1887). De konservativa tänkesätt, som han delade med så många ärans män. De Geer Minnen 2: 138 (1892). Kungen delade min uppfattning. Därs. 186. Klara .. förstod sin älsklings språk och delade hans känslor. Geijerstam Lyckl. män. 70 (1899). Gustaf .. delade i rikaste mått samtidens estetiska intresse. Stavenow G. III 80 (1901). För egen del delade ej tal(a-ren) dessa betänkligheter. SD(L) 1908, nr 254, s. 6.
c) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt fr. partager avec qqn les joies, les tristesses, partager les joies, les tristesses de qqn] i förb. dela ngns glädje l. fröjd osv., sorg l. smärta l. bekymmer osv., l. (numera föga br.) dela glädjen osv. med ngn, deltaga i ngns glädje l. sorg osv., (vid gemensam anledning) glädjas l. sörja osv. med ngn; ofta med ngt afbleknad bet.: hysa deltagande med ngn i glädje l. sorg osv. (utan att man själf direkt beröres däraf), känna med ngn. Under dessa hennes bedröfvelser har hon (dvs. akademien) altid ägt den hugsvalelsen at se det almänna dela desamma med henne. Höpken 1: 237 (1771). Vår glädje är förvandlad, efter Ni ej den kan dela. Gustaf III 2: 138 (1783). Jag delar min Frökens sorg, och blandar mina tårar med hennes. Stenborg Nina 4 (1792). Sorg, som delas af en annan, tappar / sin bitterhet. Tegnér 2: 517 (1839). Tala till mig som en like i sorg: jag vill dela det onda, / Jag som så länge förut har fått dela ditt skämt och din glädje. Wulff Petrarcabok 105 (1904). — särsk. [jfr d. delt smerte er kun halv smerte, men delt glæde er dobbelt glæde, holl. gedeelde vreugd is dubbele vreugd, gedeelde smart is halve smart, t. geteilte freud' ist doppelt freude, geteilter schmerz ist halber schmerz (uttr. härleder sig i denna formulering från tysken Tiedge (1801))] i ordspr. delad fröjd (l. glädje) är dubbel fröjd (l. glädje), delad smärta (l. sorg) är half smärta o. d. Delad glädje är dubbel glädje. Wensell 2000 ordspr. 13 (1863). Sv. fam.-journ. 1874, s. 208, 209. Hagfors Folksk. spr. 1: 13 (1898).
d) [jfr d. dele bord og seng (= ’vara gifta'), holl. tafel en bed met iemand deelen, t. soll ich mit dir das zimmer theilen (Göthe); jfr äfv. citatet fr. Plutarkus under e slutet] med afs. på kost, bostad, läger, bädd, tron o. d. Ja! min egen lilla Säng / Fick jag intet sielf behålla, / Vthan Jon och hans Fru Fiålla, / Delt'en med mig stackars Dräng. Runius Dud. 2: 184 (c. 1710). Den Thron, hon (dvs. Lovisa Ulrika) fordom delt och prydt. Kellgren 2: 25 (1782). En koja med Er delad hade varit för mig kärare än Sveriges .. thron. Gustaf III 2: 125 (1783). Öfvergifna stå de trånga läger / Du i kojan ofta delt med mig. Stenhammar 82 (1794). Om som en trogen hustru du vill, tillgifven och godsint, / Dela hans möda om dagen och dela hans läger om natten. Runeberg 1: 82 (1832). De kungliga bröderna delade ofta Schweitzarens kost. Crusenstolpe Mor. 2: 112 (1840). C. A. Hagberg i SKN 1841, s. 123. De hade .. delat en dublett ett par terminer. Geijerstam Strömoln 4 (1883). Husdjuren, äfven svin och fjäderfä, dela (i Tavastland) ofta bostad med husbonden och hans folk. NF 15: 1446 (1891). Lagerlöf Hom. Od. 11 (1908).
e) [jfr d. dele ondt og godt med hinanden, meng. hwa se euer wule habbe lot wiþ þe of þi blisse, he mot deale wiþ þe of þine pine, fr. partager l'exil de qqn] (i sht i högre stil) i fråga om ett gemensamt genomlefvande l. upplefvande af (yttre) händelser l. skiften, i sht faror, (olycks)öden osv.; ss. reciprokt ofta: följas åt i (ngt). Den, hvilken hon begiärade (till man), finge dela med henne Öde och Lycka. Mörk Ad. 1: 59 (1742). Delta bragders ära. Kellgren 3: 22 (1792). Med sin fosterbror han (dvs. den gamle nordbon) delte öden. Geijer I. 3: 177 (1811); jfr g. Vi delat lifvets skiften ihop, kung Bele, / och döden, vill jag hoppas, vi också dele. Tegnér 1: 12 (1825). Såsom en af Hattarnes främste män hade han i rikt mått delat partiets växlande öden under frihetens sista epok. Stavenow G. III 40 (1901); jfr g. Jag (har) sannerligen ingen anledning att tycka illa om en man som .. delade olyckor med min far. Wulff Petrarcabok 364 (1905). — särsk. [jfr: Ächta makar böra älska hvarannan både i ledt och liuft. Kolmodin Qv.-sp. 1: 613 (1732). (En vän) som fölgdt mig åth i ljuft och ledt. Höpken 1: 397 (1771); jfr äfv. gr. Ἐγὼ, Βροῦτε, Κάτωνος οὖσα ϑυγάτηρ, εἰσ τὸν σὸν ἐδόϑην οἶκον, οὐχ, ὥσπερ αἱ παλλακευόμεναι, κοίτης μεϑέξουσα καὶ τραπέζης μόνον, ἀλλὰ κοινωνὸς μὲν ἀγαϑῶν εἶναι, κοινωνὸς δ'ἀνιαρῶν (Plutarkus), ä. t. das ich .. lieb vnd leide mit dir leiden solt] i förb. dela ljuft och ledt med ngn; ofta liktydigt med: hålla tillsammans i både goda o. onda skiften, stå vid hvarandras sida i lust o. nöd; särsk. om äkta makar. De, som med oss dela ljuft och ledt (dvs. våra närmaste i hemmet). Wallin 1 Pred. 3: 159 (c. 1830). Dens. 2 Pred. 2: 94 (1838). Ljuft skall hon dela och ledt med den man, som hon valt. Tegnér 1: 244 (1841). Det kära finska broderlandet, som i 600 år delat ljuft och ledt med Sverige och troget stått vid dess sida i växlande skiften. Odhner Lärob. 290 (1869, 1886). Fostersystern, med hvilken hon från barndomen delat ljuft och ledt. Dahlgren 2 Ransäter 84 (1907). jfr: Huru vi sedan under scholåren delade blidt och ledt. Knorring Ståndsp. 1: 6 (1838).
f) [jfr t. er sollte mit vornehmen .. leuten die langeweile theilen (Göthe)] (i högre stil, numera föga br.) i fråga om gemensamt tillbringande l. fördrifvande af tid l. framlefvande af lif. Så sant mig lifvet blott behagar / Då jag det dela får med dig. Kellgren 2: 310 (c. 1785). Ack, blommor, att jag dela finge / Ett lif så sällt — om än så kort! Wallin Vitt. 2: 50 (1821). Erik .. har beslutat att med dem (dvs. de båda lifdömda) dela de långa förfärliga timmarne af deras sista natt. Rydberg Frib. 387 (1857, 1866). Hur det var kärt att dela detta hemlif! Snoilsky 5: 140 (1893, 1897).
g) [jfr t. eines schicksal teilen] få på sin lott l. få utstå (osv. ngt, i sht ondt) som också drabbat ngn annan (ngt annat), röna, erfara; numera bl. i uttr. dela samma öde som ngn, dela öde med ngn o. d. (Gustaf Adolfs) minne (har) .. delat den tidens (dvs. frihetstidens) parti-ifver. Gustaf III 1: 29 (1786). Både namnet och sällskapets bedrifter (hafva) delat allt timligts gemensamma öde: de hafva fallit i glömska. Polyfem I. 1: 1 (1809). Sjelfva Religionen (måste) ofta .. oskyldigt dela det förakt, som borde ensamt tillfalla den oskicklige Läraren. Ödmann Anv. t. skrift. 64 (1822, 1823). Allt syns en hemlig vård af någon ande dela, / Som här osynlig går. Franzén Skald. 1: 303 (”313”) (1824). Barnhusflickan delte / Snart den fröjd, att duka eget bord. Nyberg 3: 86 (1842). Politiken delar i viss mening öde med filosofien. Ingen är, som icke tilltror sig att så godt som a priori begripa och bedöma dessa vetenskaper. B. E. Malmström 7: 407 (1845). Tre där (dvs. i skogsbrynet) stående bayerska bataljoner kastades tillbaka. Två andra bataljoner, som ryckte fram genom skogen, delade samma öde. Nordensvan Mainfält. 201 (1894). — i föga br., pleonastiska förb. Konung Carl XI:s Dotterson uppföddes i Sverige, och delte samma öde med det Riket han då ansåg som sitt fädernesland. Gustaf III 1: 3 (1771). Då denna qvinnan ej med Rådet och sin slägt / Et lika nesligt öde delat. Kellgren 1: 21 (1786).
h) deltaga i, vara med om (ngt).
α) (föga br.) om mera aktivt deltagande. Blott den, som delar striden, / Skall dela segren, friden. Ps. 1819, 105: 4. Hvart hjerta gläds, med tjusning delar / Det låf Thalias Älskling (dvs. Lars Hjortsberg) får! Nyberg 2: 274 (1832). Det var omöjligt att leda de slagna till något nytt företag. Han måste sjelf dela deras flykt. Fryxell Ber. 8: 7 (1838). Hans egen domprost Fogdonius delade och äggade förföljelsen (mot biskop Johannes Matthiæ). Därs. 14: 101 (1846). Douglas, Lilje, krigskamrater, / Hade delat samma tält, / Samma äfventyr och dater / På Germaniens segerfält. Snoilsky 2: 33 (1881); jfr d.
β) (†) vara närvarande vid (l. i), bevista, öfvervara, åskåda, se; stundom: upplefva. Du (Oden) som .. / Ej blygts berömma dig, att Gudars rådslag dela. Leopold 1: 64 (1790, 1814). Mig ovetande för han sina bägge damer dit (dvs. på teatern), letar upp mig, vi dela det så sköna, så ömhetsfulla spelet. C. C. Gjörwell (1793) i Sv. mem. o. bref 2: 97. O! huru värdigt .. skulle vi hafva delat den rörande högtidlighet, som denna dag framställer i vårt tempel, om ... Lehnberg Pred. 1: 187 (c. 1800). Han (hade) få stunder öfriga åt lifvets vanliga förströelser, och han behöfde dem ej. Delte han dem någongång, var det mer för andras, än eget nöje. Wallin Rel. 2: 114 (1820, 1827). Förlåt, Prinsessa! om jag vägra djerfs, / At vid din sida dessa fester dela. Beskow E. XIV 1: 52 (1827). Går det .. an, att jag delar sällskapet? Almqvist Am. H. 1: 135 (1840) [jfr t. eine gesellschaft teilen]. Rheinfärden skall säkert fullända deras belåtenhet, isynnerhet om de delat vår sköna eftersommar. J. V. Snellman (1843) i Förh. o. upps. 20: 119.
C)
13) [jfr ä. eng. these men are all divided, so many to each boat] (numera bl. mil. o. sjömil.) uttaga (ngn) o. skicka (honom till ngt visst ställe osv.); bestämma (ngn till en viss tjänst l. tjänstgöring osv.); afdela (se d. o. I 4 b), fördela; beordra l. kommendera (ngn till en tjänst l. tjänstgöring). Tu må dele them (dvs. knektarna) till våre slott och gårder ther i landett. G. I:s reg. 24: 266 (1554); jfr 14 b. Sände han een part aff the Fångar til Meden, een part til Persien, och deeladhe them hijt och tijt j the Landzändar. Lælius Res. 1: 154 (1588, 1595); jfr 14 b. Skole .. hwar annen dagh deles andre kneckter ibland dem som wacht holle för samme herrer (dvs. de fångna rådsherrarna). Carl IX (1599) i Hist. bibl. 2: 345. Sedan deltes the Danska Fångar til wissa Orter, sombliga til Präster, Bönder och Borgare til at arbeta. Girs E. XIV 67 (c. 1630); jfr 14 b. (Man) seer .. redelige Patrioter, the ther flera söner hafwa, huru the dela them: somliga til Civil; andra åter til Militair staten. Isogæus Segerskiöld 525 (c. 1700). Öfwer- och Under-Officerare ställa sig wid de Compagnier de äro delta till. Stadg. ang. landtmil. 4: 1607 (1717). Den Artillerie Under-Officeraren som blir delt Upbörds-Styckjunkaren til hjelp. Tj.-regl. f. fl. 1790, s. 50. Till hvarje mast delas så mycket folk, som är tillräckligt för godsets framhalande, påslående och upphissande. Boström Tackl. 25 (1840). (Vid genomgången af en defilé) kan det till och med vara rådligt att dela hela den främsta divisionens artilleri till avantgardet. Finsk mil. tidskr. 1901, s. 382.
D) fördela (en massa osv.) i flera smärre delar, samt i anv. som utgå från denna bet.
14) [jfr liknande anv. af t. teilen] om handlingen att af en massa (l. i allm. af ngt som är tänkt som förenadt o. bildande ett helt) göra flera smärre: upphäfva enheten l. sammanhanget hos (ngt) o. låta de särskilda delarna blifva fria o. komma på större l. mindre afstånd från hvarandra; fördela; stundom: uppdela. Honnörerna äro delade (dvs. sitta l. sutto under det gångna spelet jämnt fördelade mellan de spelande partierna). Resenäranar woro deladhe j twå hopar, på hwario sidhonne en. 1 Mack. 9: 11 (Bib. 1541). Hans Maij:tt hade dhelt armeen uti 4 läger. C. M. Posse (1708) i Karol. krig. dagb. 1: 317. Et Lotterie af en million Pund sterl. som deltes i 100000 Lotter. Dalin Arg. 1: 155 (1733, 1754). Polackarne brukan (näml. lansen) ännu, men til träfning dela the sig uti små Troppar af 25, eller 30. Man. Richardson Krigsv. 1: 300 (1738). Roms lagar hade vjsligen delt almänna Makten i många slags ämbeten, som bistodo, återhöllo och upvägde hvarandra. Dalin Montesquieu 84 (1755). Turkarne .. voro delte under åtskillige Sultaner. Därs. 212. Deras åkerjord på slätten, som i 3:ne vångar delad är. J. Barck (1759) i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 373. Om jordkokorne icke med plog eller trästock låta dela sig, bör sådant med andra redskap verkställas. Wallerius Åkerbr. 291 (1761, 1778). Då hundarne anländt till stället, delade de sig åt skilda håll öfver stenraset. Nilsson Dagb. 185 (1816, 1879); jfr 15 a. Vi beslöto dela oss, och resa i olika partier. Almqvist Tre fruar 2: 81 (1842). Man läste ett par akter af Maria Stuart med delade roller. U. v. Heland (1843) hos Dahlgren 1 Ransäter 288. Snultre-slägtet (Labrus), som nu mera blifvit deladt i flera (släkten). 1 Brehm III. 1: 256 (1876). Småstadssamhället hade icke ännu delat sig i olika grupper, utan bildade en kompakt enhet. Söderhjelm Runeberg 2: 10 (1906; om Borgå). Wilson Spelb. 362 (1888). — särsk.
a) med prep. på. Mötet delade sig på två sektioner. Frammanföre gingo Kongl. Råden, och delte sig på ömsa sidor nedan för Thronen. Nordberg K. XII 1: 39 (1740). Då de (dvs. rättigheterna) äro delade på flere händer. Boëthius Nat. 58 (1799). Lärarens tillsyn är delad på för många för att kunna följa en hvar. Tegnér 3: 308 (1828). Försvarskrafterna .. (voro) ändamålsenligt delade på de starkare eller svagare punkterna. Rydberg Ath. 497 (1876; uppl. 1859 o. 1866: fördelade). Beväringen delas på hären och flottan. Nyström Svedelius Statsk. 1: 38 (1887). En menniska kan icke dela sig på många ställen. Hahnsson (1888). Riksdagen förblef delad på fyra kamrar. Hildebrand Statsförf. 613 (1896). Då bortåt 350 namn (under uppropet) anskaffas på ett par dagar, måste ju bestyret därmed delas på flera händer. SD(L) 1908, nr 267, s. 1. I anseende till dess (dvs. föredragets) längd måste vi dela det på flere nummer. PT 1908, nr 195 A, s. 3.
b) [jfr isl. hversu má keisarinn deila sér i tvá staði] i åtskilliga, numera knappast br. uttr. o. förb. The deladhe sigh j landet, så at the drogho thet igenom, Ahab drogh allena på en wägh, och Abdia teslikes allena på then andra wäghen. 1 Kon. 18: 6 (Bib. 1541). Hans Rike (skall) brista, och dela sigh j fyra himmelens wädher. Dan. 11: 4 (Därs.; öfv. 1904: blifva deladt efter himmelens fyra väderstreck). Konungen .. deladhe Elephanterna jbland hopanar. 1 Mack. 6: 35 (Bib. 1541). Jungfrur, öfvermåttan skön, / .. The ther suto i en ring / Delte bröllopsbordet kring. Rudeen Vitt. 255 (1686). Sijla Såppan och deela den i 2 Grytor. Rålamb 14: 75 (1690).
c) [jfr ä. fr. la fortune pour lors distribuait ses grâces] i uttr. dela sina gracer, visa uppmärksamhet åt flere än bl. en person; eg. om en dam (i sht) i förh. till hennes beundrare, sedan skämts. (ofta med ngt ironisk bibet.) om hvem som helst hvars umgänge är l. (af andra l. af vederbörande själf) förmenas vara eftertraktadt. jfr: Den sköna (dvs. koketten) .. delar sina gracer i oändligt små portioner. Rademine Knigge 2: 71 (1804, 1810).
d) gymn. om uppdelande af (sats l. stamp vid) hopp; i sht i p. pf. Sprången indelas .. i språng med samlad sats .. och språng med delad sats. Instr. i gymn. f. inf. 1872, s. 39. Delad sats, .. deladt språng framåt, i djup, i djup framåt. Hahnsson (1888). Delad stamp. Tidn. f. idr. 1896, s. 391 (i fråga om simhopp). Den enkla satsen är delad, då blott den ena foten utför densamma. Törngren Lärob. i gymn. 272 (1905, 1907).
e) [jfr it. divisi] mus. i fråga om uppdelning i två l. flere stämmor af instrument som tillsammans i regel unisont utföra en stämma). Drake Gollmick 39 (1842). Öfverstepresten Ramphis (i operan ’Aïda'), beledsagad af delade violonceller i kanonisk imitation. Norman Mus. upps. 5 (1880, 1888).
f) (†) närmande sig bet.: distrahera, afleda (uppmärksamheten o. d.); jfr DELNING 6 b. De Theater-stycken, som mäst biklappas, som i Paris väcka långt mera rörelse än alla Religionsceremonier, kunna knapt dela deras (dvs. fransmännens) upmärksamhet. Et smålöje af Kungen gör at de glömma Andromaques tårar. SP 1780, s. 154.
15) [jfr ä. eng. while she .. like Phœbus so divides her light] (i sht i högre stil, numera föga br.) sprida, utbreda; kringsprida; ofta med sakligt subj. Skogens prydnad börjar knoppas, / All ting hoppas, / Solen delar lif och saft. Nordenflycht QT 1744, s. 32. Din friska anda .., / Som mera ljuflig vällukt delar / Än morgonvädret. J. H. Kellgren (1778) i 1 Saml. 9: 372. Här möttes floderna, förmältes med hvaran, / Och delte välmågan kring systerliga trakter. Wallin Vitt. 1: 42 (1808). Redan belyses glädjen omkring af den sprakande brasan, / som åt sin lilla verld värmande delar sitt ljus. Ingelman 102 (1843). Aftonstjernan delade sitt ljus. C. F. Dahlgren 2: 274 (1843). Rosen läker, rosen helar / Med sin nektar smärtans sår. / Lif och helsa ömt hon delar / På den väg, der plågan går. C. G. Strandberg 15 (1855). — särsk.
a) [jfr isl. nú deilast fagnaðir þessar samkundu of allan heim] (numera knappast br.) refl. Itt folck är förströödt och haffuer delat sigh ibland all folck j all tijns Rikes land. Ester 3: 8 (Bib. 1541); jfr 14 b. Genom hwilken wäghen delar sigh liwset? Job 38: 24 (Därs.). Ty then (dvs. det blodet) som luttrat är igenom Hiertatz Degel / Han stjger sidst djt up (dvs. i hufvudet) så klaar som någon Spegel, / Och sedan delar sig i alla Kropsens Senor. Spegel Guds verk 253 (1685) [jfr fr. le sang se distribue du coeur dans les artères]. Rodgeirs Blod har .. delt sig til många Stora och Regerande Släkter i Europa. Dalin Hist. 1: 555 (1747). På det (salt-)lakan må så mycket bättre kunna dela sig ibland Strömmingen. Publ. handl. 6: 3870 (1755). Eder afsigt har varit, att det ljus I spriden, skulle dela sig äfven till de kretsar, der jag bör verka. Wallin Vitt. 2: 319 (1811). Visst har välsignelsen rikligt sig delat / Öfver den gröda, som tegarne burit. C. F. Dahlgren 2: 124 (1841). Hans blickars brand delade sig till hvarje hennes fiber. Carlén Bull. 1: 473 (1847, 1871).
b) (†) med afs. på ord, toner o. d.: låta flöda l. strömma. När Roms Virgil .. / Om Amaryllis täckhet spelar / Och sina herdevisor delar; / Så lyssnar jag uppmärksamt till. Thorild 1: 5 (c. 1777). Strömkarlen spelar, / Sorgerna delar / Vakan kring berg och dal. Nyberg 2: 167 (1832). Ack! hade jag i lika mått / Den lilla sångarns gåfva fått, / Att ljufva toner dela! Hedborn 1: 169 (1835).
16) (†) intimt förena (ngt med ngt); (upp-) blanda (ngt med ngt). (Tiden) Fyller vårt mått med frögd och gör på sorgen sluth. / Så mänges godt med ondt, så delas frögd med sorg. Lindschöld Vitt. 174 (1685). I dag vill Himlens Herre taga / (mig) Till gäst vid sitt, vid nådens bord. / Sig Gud med stoftet dela vill, / Och mig väsendtligt höra till. Försl. t. kyrkosånger 1793, 426: 3; jfr: Sig Skaparn sjelf förena vill / Med stoftet. Ps. 1819, 355: 3.
17) [jfr t. den nebel theilt sie (dvs. Ceres) leise (Schiller)] (numera nästan bl. i högre stil) skingra, få att upplösa sig l. försvinna (åt skilda håll). Dela siukdomen medelst Svet-drycker eller på annat sätt. Bäckström Fr. spr. 218 (1729). I dessa vår själs högtidsstunder nedfaller en stråle af himmelen och delar det jordiska mörkret. Wallin 1 Pred. 2: 15 (c. 1830). De ljusstrimmor, som dela töcknen, äro uppenbarelser af den dolda ljuskälla, hvilken vederqvicker och pånyttföder. Sander i 3 SAH 6: 20 (1891). — jfr VÄDER-DELANDE. — särsk.
a) med afs. på en svulst o. d.: fördela. Thenna förnemde (”aposthema”, dvs. svullnad) giffuer sigh aldrigh til at vthbolna, vhtan han antingen dissolueres eller deler sigh igen ifrå hwart annat. B. Olavi 82 a (1578); jfr c. När .. bulorne dermed (dvs. med en viss dekokt) badas, dela de sig och gå bort. Trozelius Rosensten 62 (1752); jfr c.
b) (†) närmande sig l. öfvergående i bet.: förinta. Kom Död, och dela snart däd brända Mänskio-hiärta, / Som aldrig tänker dö og Askan gie sin Ort! Börk Dar. 239 (1688).
c) refl. Molnen dela sig, det blir vackert väder. Möller (1745; under découvrir). Omkring kl. 10 delade sig dimman för någon tid, och solen sken. Geijer II. 4: 251 (1836). Mellan skuggorna, som dela sig åt ömse sidor, nedblickar efterhand mången förut obemärkt stjerna. Wallin 2 Pred. 2: 102 (1838).
E) klyfva, söndra, splittra, förgrena.
18) [jfr motsv. anv. hos eng. divide] få (ngt) att skilja sig åt l. gå isär; klyfva. Aal .. är ganska nyttig hvar strömarna eljest utskära vallen, efter hon delar och utvidgar strömfåren. Serenius Eng. åkerm. 11 (1727). Hår, som kan delas fram vti pannan. Schenberg (1739; under divido). Det händer .. ganska naturligt, att lågan i ett oputsadt ljus delas för ett ögonblick. Ödmann Hågk. 23 (1801). Stångtyglarne (hållas), delade af lillfingret, tillsamman under tummen. Platen Handledn. f. rytt. 46 (1856) [jfr fr. partager les rênes]. En sömnögd kvinna med pannhåret deladt i två gardiner. Heidenstam Col di Tenda 81 (1888). SvD(L) 1907, nr 330, s. 10. — särsk.
a) [efter eng. divided skirt(s)] i förb. delad kjol l. (likaledes om ett enstaka plagg) delade kjolar, kjol som, utan att till utseendet nämnvärdt afvika från en vanlig kjol, är skuren ss. vida benkläder, för att (i sht vid vissa slags sport, ss. ridt, cykelåkning osv.) bereda större rörelsefrihet åt benen. Priskur. fr. K. M. Lundberg 1898, s. 60. 2 NF 6: 945 (1906). SvD(L) 1909, nr 97, s. 13. jfr: Några vackra ifrerskor för helsovården, hvilka på sitt banér skrifvit ”delade kjortlar”. Setterblad Mackenzie 2 (1887).
b) [jfr t. der adler, der die wolken theilt (Göthe), die wogen teilen, eng. he .. with strong flight did forcibly divyde the yielding ayre (Spenser)] (nästan bl. i högre stil; jfr dock β) med afs. på ngt kompakt som spärrar vägen o. d.: klyfva; i sht tränga l. bryta sig fram igenom. Tror du ej att Olof / Kunde dela höga böljan, / Fastän tyngd af sköld och brynja? Geijer I. 3: 282 (1815). Min suck, osäglig, innerlig, / Skall dela skyn och hinna dig. Ps. 1819, 113: 2. (Vågorna) delades så mycket lättare af stäfven, som deras anfall hufvudsakligen föll emot den skarpare delen af förskeppet. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 114 (1833). Måhända var det vid detta ställe som Elias delade vattnet, då han med Elisa gick öfver Jordan. Beskow Resem. 145 (1861, 1881); jfr första språkprofvet nedan under β. — särsk.
α) om ljusstråle o. d. som tränger gm mörker l. töcken osv.; i sht i poet. bilder. Den första stråle af ljus, som delade påfvemörkret. Leopold 3: 101 (1797, 1816). Dess (dvs. sanningsgudinnans) eldblick delte tidens natt, / Der, lik en nunna inom muren, / Den himmelska (dvs. religionen) i mörkret satt. Wallin Vitt. 2: 14 (1804). Beständigt öktes stormens ras / Och blixtrar molnen delte. Stiernstolpe Blumauer 4 (1813, 1825).
β) (fullt br., dock företrädesvis i högre stil) refl. Tå toogh Elia sin mantel .. och slogh j watnet, och thet deladhe sigh på bådha sidhor, så at the .. gingo torre ther igenom. 2 Kon. 2: 8 (Bib. 1541). Aff skenet för honom (dvs. Herren) deelde sigh skyyn. Psalt. 18: 13 (Därs.; öfv. 1904: veko molnen undan, Luther: trenneten sich die wolcken). Molnet delar sig, / Och dimman skingras öfver dal och stig. Wirsén Dikter 64 (1876). Hopen delade sig, för att släppa bärarna fram. Hallström Reseb. 172 (1898). — i p. pf. Stå opp, Virginia! Ditt anlets himmel / Låt blicka genom dödens delta skyar. Börjesson Statshvälfn. 62 (1866).
c) (†) i uttr. varda (blifva) delad, närmande sig bet.: öppna sig. Och som när Hedafiäll (fel för Hecla-fiäll) och Ætna warder deld, / Tå synes sky och luft alt samman stå i eld. Spegel Tilsl. par. 89 (1705).
19) [jfr mnt. dorch maghescap willen most men ze delen, welk prester ein ketter were edder van der cristenheit gedeilt, ä. t. es ist nichts auf erden, das mich von dir theilen kan, meng. he deliþ þe day from niȝt, eng. the seven oceans which divide the seven continents of the world] (†) (af)skilja (ngt från ngt annat hvarmed det varit förenadt); skilja åt (hvad som är förenadt l. hör ihop). Thet hårda bliffuer qwart för sigh lijka som en steen, och thet miuka delar sig ther ifrå. B. Olavi 82 a (1578). Sedermeera stellte / Gud Sool och Måna fram, sampt Dag och Natten deelte. Spegel Guds verk 34 (1685). Döden hiärtat från sin ådrar hade delt. Börk Dar. 692 (1688). At (vid ett ords delande på två rader) .. inga Bokstäfwer dela, som til en stafwelse lyda. Cellarius Lat. gram. 112 (1703, 1730). De som beskrifva verlden, kunna förmedelst Mäte-konstens tilskyndan .. Dela Konunga-riken och Landskaper med vissa Gräntzor ifrån hvarandra. Agner Örtug. Föret. 4 b (1725). Se hafvet tusen holmar delar, / Der dagens stjerna svalkar sig. Creutz Vitt. 51 (1756). — jfr VATTEN-DELANDE.
20) [jfr motsv. anv. i t. samt eng. the marquess was much divided within himself o. motsv. anv. hos fr. partager o. diviser] åstadkomma söndring hos (ngt); upphäfva enheten l. likformigheten hos; söndra, splittra; numera nästan bl. i p. pf. o. ss. refl. (o. därmed likartade förb.; jfr dock b). Theras hierta är delat (näml. mellan Gud o. afgudarna), och the synda nu. Hos. 10: 2 (Bib. 1541; Luther: zertrennet); jfr 5. Riket suckade under et ömkeligt tilstånd: Hus och Släkter deltes och söndersletos. Dalin Hist. 2: 766 (1750). Den söndring, som hade delat de större Slägter, under den nyss afledne Konungens Regering. Schönberg Bref 2: 11 (1778); jfr d. Hur villigt de (dvs. dufvorna) hvarandra gifva / En tro, som aldrig delad var. Kellgren 2: 313 (c. 1785); jfr 5. Tvenne skiljaktiga förslag delade Senaten. Kolmodin Liv. 2: 194 (1832). Rösterna voro mycket delade. Dalin (1850) [jfr t. die stimmen sind geteilt]. Vilja vi med ett deladt, orent hjerta söka eller hyckla en gemenskap med .. Gud. Rudin 1 Evigh. 1: 461 (1868, 1878). Du måste vara ett, allenast ett, / Men detta helt; / Sjelf jättekraft blott dvergagerning gett, / När hon blef delt. Snoilsky Dikt. 1: 271 (1878, 1883); jfr 14. — särsk.
a) [jfr eng. divided between carelessness and care (Pope)] i förb. med prep. (e)mellan (jfr c slutet samt 5 b). Delad emellan hushålds bekymmer, tjenstgörring och margfaldige göromål, gaf jag .. eij ackt uppå, att ... Växiö domk. akt. 1792, nr 415. Enighet vanns om de andra utskotten, men i fråga om särskilda utskottet delade sig kammaren emellan två olika listor. De Geer Minnen 2: 257 (1892). Inom Kuusamo äro vattnen delade mellan Bottniska vikens och Hvita hafvets vattenområden. NF 18: 702 (1894). — särsk. [jfr t. geteilt zwischen i motsv. anv., fr. être partagé entre la crainte et l'espérance] (i högre stil) i fråga om en konflikt mellan stridiga makter l. sinnesstämningar i ngns inre; numera bl. i p. pf. ss. adj.: sliten (e)mellan; numera mindre br. om person: hysande än den ena, än den andra af (stridiga känslor o. d.). Alla mina tanckar voro delade mellan hopp och frucktan. Mörk Ad. 1: 366 (1743). Sveriges adel, delad emellan kärleken för deras Lära (dvs. för sin religion) och tillgifvenheten för sin lagliga Konung. Gustaf III 1: 31 (1786). Runeberg 2: 22 (1835, 1852). Hjärtat, mellan plikt och kärlek deladt, / glömde plikten. Lybeck Dikt. 1: 173 (1890). Konungen själf var tydligen från början delad emellan stridiga känslor. Odhner G. III 2: 12 (1896). jfr: De förändringar, som skedt uti Norden, delade hans sinne mellan åtskilliga tanckar. Mörk Ad. 1: 329 (1743).
b) [jfr motsv. anv. i t. samt eng. the fluxionary controversy had .. begun to divide the mathematical world o. fr. Rome en deux factions trop longtemps partagée (Corneille)] (fullt br. äfv. ss. tr. i akt., dock bl. med saksubj.) i fråga om splittring osv. i skilda partier o. d.; nästan bl. med prep. i. Europa kan anses at vara delt likasom i tvenne factioner, som anföras af tvenne hufvud-mackter, Franckrike och England. Höpken 2: 170 (1752). Nationen har, sedan längre tider tillbaka, varit skild genom tvenne partier, hvilka delt henne, så till sägandes, i tvenne folkslag. Gustaf III 1: 88 (1772). Geijer I. 1: 241 (1845). Denna fråga delade hela nationen i två partier. Dalin (1850). Den stora reigionsstrid, som länge delat Europa i två fiendtliga läger, det katolska och det protestantiska. Odhner Lärob. 174 (1869, 1876). De öfriga staterna delade sig i två läger kring de båda stormakterna. Nordensvan Mainfält. 2 (1894); jfr 14. jfr: De verldsåskådningar, i hvilka den civiliserade verlden är delad. Rydberg Ath. V (1859, 1866). — (föga br.) utan prep.-bestämning. Frågan om arbetsdagens maximilängd tillhör ännu de spörsmål som dela demokratien. DN 1890, nr 7706 A, s. 1.
c) [jfr d. meningerne vare delte, t. geteilte ansicht, meinung] i fråga om motsats l. olikhet i åsikter, tänkesätt, meningar, uppfattning osv., förr äfv. bruk o. vanor; numera bl. i p. pf. med adjektivisk bet.: skiljaktig, olika, motsatt, afvikande; särsk. i uttr. meningarna (osv.) äro (osv.) delade, vara af delade meningar (om l. beträffande ngt) o. ngn gg ss. refl. I ovisshet om ett ords rätta skrifsätt, då bruket är deladt eller ostadigt, länar man Analogice skäl af andra ord, som därmed hafva likhet. Botin Sv. spr. 40 (1777). Meningarne äro delade el(ler) olika. Björkegren (1784; under partager). Guiserna voro af delade meningar i fråga om de åtgärder, som styrelsen borde vidtaga. Cronholm Lig. 41 (1839). Meningarna äro ganska delade rörande denne herres karakter och egentliga politiska ståndpunkt. Sturzen-Becker Sv. skönlitt. 225 (1845). Meningarne delade sig om denna fråga. Dalin (1850). Tankarne voro delade både om mål och medel. Malmström Hist. 4: 192 (1874). Det var i fråga om den kyrkliga organisationen .., som meningarna förnämligast delade sig. Billing i 3 SAH 15: 39 (1901). jfr: Att de, ehuru någon gång till tänkesätten delade, likväl alltid varit ledde af ett gemensamt föremål. Heml. utsk. prot. 1812, s. 107. — (†) med prep. emellan (jfr a). Vi .. dela (ännu) våra gissningar om värmets natur, emellan dess kroppslighet, och dess icke kroppslighet. Berzelius i Årsber. t. VetA 1823, s. 62.
d) [jfr motsv. anv. i (ä.) t. samt fr. lorsque deux factions divisent un empire (Corneille)] (numera knappast br.) mer l. mindre pregnant, med en fullt utvecklad bet.: söndra, framkalla söndring l. oenighet l. split hos l. inom (ngn l. ngt). Ingen kan deela E. K. M:tz troo undersåteres hierta, den icke förtager E. K. M:tz Regemente sin kraftigeste styrkio. RARP 4: 494 (1650). Hvar och en rätt Svensk blir nästan rörd til tårar, då han ser, at et så Ädelt Folk, som det Svenska, skal vara så delt af gemena ensidiga fördelar (dvs. låga partiintressen). Dalin Arg. 2: 71 (1754). Uti min delta själ, hur många känslor rasa? Adlerbeth Poët. 1: 52 (1777). Ministrarne (hafva) delt Colonierna och skilgt dem från Moderlandet. De ha delt Irland, och ville sluta med at dela England för at upfylla ändamålet af favoritmaximen (näml.: ”divide et impera”). SP 1780, s. 420. Det gamla hat, som i femtie år delte Nationen. Gustaf III 1: 249 (1789). Glöm det hat, de tvister som oss delat! Leopold 1: 175 (1802, 1814). Förbinda delda land, förlika delda sinnen. Valerius 2: 163 (1818). De stora tvistefrågorna dela allas sinnen, de äro det gemensamma samtalsämnet, käbblet gå rigenom nationen, och äfven den fredligaste får ej vara i fred. Tegnér 3: 370 (1835). — med bestämning med prep. om, angifvande den sak som vållar oenighet. Stundom delta om ett rof, / Bragte dem (dvs. de tre bröderna) dock snart till sämja, / Hjertats ädlare behof. Franzén Skald. 1: 307 (1805, 1824). Då kamp om politiska företrädesrättigheter uppstår mellan Svearne och Göterna, och stammarne, tvedrägtiga, dela sig om konungaslägten. Strinnholm Hist. 4: 397 (1852).
21) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt fr. la route se partage en deux branches] refl. (i sht förr äfv. i pass. med intr. l. refl. bet.): grena sig, förgrena sig, vara förgrenad. Han (dvs. strömmen) deladhe sigh j fyra hoffuudh flodher. 1 Mos. 2: 10 (Bib. 1541). Ther deele sigh wägerne. Tegel G. I 2: 366 (1622). Dela sig i klynnor, såsom en gaffel. Möller (1745; under fourcher). Södra Åsen .. sträcker sig straxt ifrån kullen .. tvärt öfver Skåne, åt öster, afbrytes på åtskilliga ställen, blifver mildare och med löfskog mera beklädd och ändteligen delas. Linné Sk. IV (1751). (Upptill) delar sig svampen i 4 från hvarandra skilde toppar. O. Svartz i VetAH 1815, s. 123. Rhenströmmen .. delar sig vid början af Bataviska gebitet likasom i tvenne floder. Kolmodin Tac. 1: 108 (1833). Stängeln (hos vårlöken) delar sig ofvan midten i flera enkla blomskaft, som synas utgå från samma punkt. Andersson Inl. t. bot. 1: 4 (1859, 1863). Industriskolan (i Zürich) .. har första klassen gemensam för alla lärjungar, men delar sig från andra klassen i två parallela underafdelningar. F. Anderson i Redog. f. Halmstads h. el.-lärov. 1876—77, s. XXI. Andra (mikroliter) dela sig som en svalstjert. NF 10: 1563 (1886). Ett så vanligt uttryck som: ”Här börja våra meningar att divergera” — en metafor som för den inre synen ritar upp en väg, hvilken delar sig i två. Larsson Poes. log. 66 (1899). Havet delar sig i fjärdar och vikar och sund. Lagerlöf Holg. 1: 109 (1906). — särsk.
a) i bild o. i öfverförd anv. När ändtligt delte sig er stråt, / skildens I ifrån hvarandra, / som två vänner skiljas åt. Tegnér 2: 432 (1811). Här dela sig berättelserna. Drottningens försvarare säga, att ..; andra deremot, att ... Fryxell Ber. 10: 294 (1842).
b) [jfr liknande anv. af t. geteilt, eng. divided, nylat. divisus o. partitus] (i sht i naturvetenskapligt fackspr.) i p. pf. med adjektivisk bet.: klufven (på visst sätt l. till ett visst djup; jfr slutet); ofta motsatt ENKEL. Blomläppen (hos ifrågavarande Orchis) är mindre deld (än hos O. maculata), och mindre med sidorna tilbaka bögd. Linné Öl. 48 (1745). Stjärtfenan (hos ”blåstrimmiga blåstålen”), som är rundad och ej delad, har 10 strålar. Dens. Mus. reg. 72 (1754). Retzius Djurr. 184 (1772). Delad, delt, partita, som genast vid dess ursprung delas i flera tjocka grenar. Marklin Illiger 351 (1818; om rot). Delade (kallas taggarna på en växt) .., när hvarje tagg upplöser sig i två eller tre småtaggar. Arrhenius Term. 33 (1842). Kindtänderna (hos råttsläktet äro) .. försedda med delade rötter. Nilsson Fauna 1: 335 (1847). — jfr ODELAD samt GAFFEL-, KLYNNE-, TRE-, TVÅ-DELAD m. fl. — särsk. [jfr d. delt i samma anv.] bot. om vissa slags blad med hänsyn till formen o. kantens beskaffenhet, dels (numera knappast br.) i allm.: med inskärningar i kanten (motsatt HEL o. HELBRÄDDAD; jfr FLIKIG), dels speciellare: med inskärningar som gå öfver midten l. ända in till bladets bas l. midtnerv (motsatt FLIKIG, KLUFVEN). Partitum, (Delt) är delt alt in til Basin. Möller Princ. bot. 32 (1755). Arrhenius Term. 51, 53 (1842). Enkla bladformer med mer eller mindre delad bladskifva. Dens. El.-kurs i bot. 54 (1845, 1865). Delade (kallas de flikiga bladen), när de (dvs. inskärningarna) nå öfver bladets midt. Andersson Inl. t. bot. 1: 28 (1859, 1863). Almqvist Bot. 90 (1883, 1885). Djupt delad ..; nästan delad ..; helt och hållet delad. Hahnsson (1888). Rosendahl Bot. 26 (1903). jfr: Laciniatum, (Slarfvigt) som är delt i olika stora, och de åter igen i olika mindre delar. Möller Princ. bot. 32 (1755). — jfr FIN-, FINGER-, FOT-, HAND-, KLYNNE-, MÅNG-, PAR-, PINN-DELAD m. fl.
F)
a) [jfr sv. dial. delä (Roslagen), dielä (Upl.; E. Grip i Landsm. XVIII. 4: 18), diela (Dal.; Noreen Ordl. ö. dalm.) o. motsv. anv. i fsv., ä. d., isl. samt bet. ’kämpa, strida' i meng. o. ä. eng.] (numera knappast br.) intr.: tvista, ligga i delo (ofta reciprokt); särsk. i förb. dela med ngn. Helsingius (1587). När två om Arfftagande .. deela (osämias, tvista). Schroderus Comen. 656 (1640, 1647). Annat hade han inthet att deela med honom, uthan att han må nu få höra om han wore skyllig eller oskyllig. RARP 6: 124 (1657); jfr β. Gör du sådant siälf (dvs. löper med skvaller), giwer du tin nästa orsak at dela med tig. Hermelin Du Four E 6 b (1683). (Att) vij som förr varet goda vänner skolen nu så oanständigt dehla. Växiö rådstur. prot. 21 juni 1732. Dela män om börd; vare then närmare at lösa i börd, som närmare är at taga arf. JB 6: 3 (Lag 1734) [jfr fsv. (MELL) dela mæn vm byrþ]. Gud vet hvad min bror och han hade att dela; men vet ni, min svägerska, att jag tror att de ha slagits. Gustaf III 3: 319 (1788); jfr β. — jfr ODELAD. — särsk.
α) i förb. dela sins emellan. Nu deela the (dvs. redarna) sin emellan, .. stånde thå til Dommarens ransakan och vthslagh, hwilkenthera bäste skählen hafwa kan. Sjöl. Red. 9 (”11”) (1667). När en Mästare eller Gesäll har något at dela sins emellan för en öpen Låda (dvs. vid skråmöte), då skola klagomålen emot hvarandra framställas med all höflighet. Stiernman Com. 6: 377 (1717); jfr β.
β) [jfr t. mit jemand etwas zu teilen haben, eng. to deal with. Anv. utgår måhända från en bet.: hafva affärer med ngn o. ansluter sig i så fall närmast till 11] i uttr. hafva att dela med ngn, öfvergående i bet.: hafva att göra med. Döden (har) ingen ting haft att dela med Riderskapet och Adeln i detta Pastorat 1844 och 1845. Växiö domk. arkiv 25 mars 1846.
b) (†) tr., i lagspr.: väcka tvist om (ngt); särsk. i uttr. dela ngt till skiftes, yrka på skifte af ngt. Ingen må .. by till skifftes deela, uthan han äger en fierdepart i by. Lagförsl. 362 (c. 1606). Vil ey Odalby skipta by Allmänningen, så kan ey Afgiärdaby den til skiptes dela. Abrahamsson 519 (1726).
G)
23) [jfr motsv. anv. i ä. t.; jfr 1 c] (†) (in-) dela (ngt) i olikfärgade delar; måla (delarna af) ngt med skilda färger (dvs. så att det blir brokigt). Sedan leth Konungen deela Skieppet mäd allahandra färgor. Reenhjelm Olof Tr. 175 (1691; isl. steina). jfr: (Fr.) Parti .. (sv.) delad: hvad som har delar af åtskilliga färgor, såsom en skiöld i vapn. Möller (1745; under partir).
Särskilda förbindelser:
1) till 1, 2, 3.
a) = AFDELA II 1. Dela af et husrum, ein Gemach verschlagen. Lind (1749). Sahlstedt (1773). Tältstödens pelare .. delade af synkretsen i fält. Hallström Purpur 133 (1895).
c) (†) = AFDELA II 3. Beqvämligheten har, här inne, / Sjelf delat alla rummen af. Nordenflycht QT 1746—47, s. 43.
2) (föga br.) till 4 (o. 2); jfr AFDELA I 3. Ifing heter ån, som / mellan jättars söner / och de höge gudar / delar jorden af. Tegnér 3: 87 (1817).
3) (mindre br.) afskilja; jfr AFDELA I 2 samt DELA, v.1 19. Om man vill ur ägget frånskilja en del däraf (dvs. af hvitan), måste man med fingrets tryckning mot skalets kant dela af det önskade. Grafström Kond. 176 (1892).
DELA BORT10 4. (föga br.) till 4, 8, 10: (skifta o.) gifva bort, skänka bort. RARP 4: 428 (1650; se under DELA IFRÅN a). Deras afder, Bjargulf, hade delat bort allt sitt gods åt sin äldre son, Brynjulf. Svedelius Norge 20 (1866).
a) (skifta o.) afskilja, frånskilja (en del ifrån ett helt); jfr DELA, v.1 19. Riket delas inthet bort, och inthet delas något ifrån Riket. Drottningen gifwer honom (dvs. pfalzgrefven) Riket heelt att råda öfwer. RARP 4: 428 (1650; möjl. föreligger här prep.-förb.).
b) refl.: gm arfskifte skilja l. befria sig ifrån (en medarfvinge). Andra fruen extrème elak mot sine styfbarn, mot tienstfolk, man och barn. Änteligen dör han, hon delar sig från dem med många svep. Linné Nem. 46 (c. 1775).
1) [jfr motsv. anv. af mnt. van sik delen] (numera knappast br.) till 4 o. 7, = AFVITTRA, v.1 1. Möller (1790). Weste (1807). Schulthess (1885).
2) (numera föga br.) till 8: utdela (hvad l. af hvad man har), dela med sig af (hvad man har); jfr DELA MED (SIG). Dela ifrån sig, Partem cuique tribuere. Sahlstedt (1773). Dela ifrån sig, distribuer, repartir. Weste (1807). Dela ifrån sig, utdela af hvad man äger. Dalin (1850). Hahnsson (1888).
DELA IN10 4. (numera mindre br.) indela.
1) till 3. Huru delas Conjunctiones in? Giese Sprachm. 1: 322 (1730). Professoren delar in alla sin professions delar uti 3 à 4 grenar. Linné Bref I. 1: 224 (1768).
2) till 4: vid skifte fördela. Äro afgärda Hemman på Bolbysens Ägor, då delas de in på hvart och et Hemmans andel proportionaliter, at niuta deras afgärda-rätt til Skog- och Löf-gång. Agner Örtug. 122 (1725).
DELA ISÄR10 04. jfr SÄRDELA. — särsk. till 1, 3, 14, 17. Dela hjorden isär. Skyarna delade sig isär.
1) till 1 o. 2. Fast hiertat i tu till bägges (dvs. Iris' o. Cloris') tiänst blijr delt, / Så har dock hvar af dem det delta hiertat helt. Lindschöld Vitt. 199 (c. 1670). (Tiden efter Kristus) delas .. itu af en .. stor religiös tilldragelse, reformationen. Rudin 2 Evigh. 1: 163 (1879, 1887). — särsk.
a) (numera mindre br.) till 1 b. Herrans Ängel skal finna tigh, och dela tigh j tw. Sus. 55 (Bib. 1541; öfv. 1793: stycka tig i tu).
b) i förb. dela (ngt) midt itu. Och han toogh alt thetta (dvs. de uppräknade djuren) och deladhe thet mitt j tw jfrå hwart annat, och ladhe hwar delen twert emoot then andra. 1 Mos. 15: 10 (Bib. 1541; öfv. 1774: styckade them (dvs. djuren) midt i tu). En ridå af hvitt gaz, som delar det hela (dvs. hela salongen) midt itu. Almqvist Törnr. b. 2: 166 (1849).
2) till 18. Man hade en fornsägen, att om de (dvs. julljusen) brunno orörde, så skulle, vid det ögonblick, då Christus föddes, lågan dela sig i tu. Ödmann Hågk. 23 (1801). Sällhetens nu / Är deladt i tu; / Jag njuter blott halft! O mitt vif, hvar är du? Wennerberg 1: 9 (1881).
3) (†) till 19: åtskilja. Tvänne öar, som then igenomstrykande siö-arm i tu delte. Humbla 416 (1740; möjl. ssg).
DELA MED10 4. (knappast br.) = DELA MED SIG. Då till honom jag kom och begärde ett lindrande bistånd, / Gaf han det, broderligt delande med, hvad besparadt han hade. Runeberg 1: 96 (1832).
DELA MED SIG10 4 0. = DELA, v.1 7; jfr MEDDELA. Man snusar och man delar med sig. Dalin Arg. 2: 68 (1734, 1754). Som jag .. äger tvenne exemplar, så får jag lof at dehla med mig. Höpken 1: 454 (1772). Och ju mer du delar med dig, / desto mera har du qvar. Tegnér 1: 315 (c. 1805). Om gubben haft förstånd, han sjelf, att dela med sig af / Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utaf. Runeberg 2: 48 (1846). Den gamla aristokratien fick dela med sig af sin makt åt den uppväxande bourgeoisien. NF 15: 682 (1891). (Hon) har .. delat rundligt med sig åt de sina af den stora qvarlåtenskapen. Wirsén i PT 1907, nr 280 A, s. 3. — särsk. med saksubj.: meddela sig till andra, verka smittande, smitta (om känsla o. d.); jfr sista språkprofvet under DELA, v.1 15 a. (Gossens) trygghet delar med sig, / Man känner sig helt lättad. Snoilsky 5: 108 (1889, 1897).
DELA OMKRING10 04 l. (I)KRING(0)4.
1) (numera mindre br.) till 8. Thet han (dvs. Kristus) skulle hafwe taget sin lekamen vthi sine händer och sönderbrutet, och deelet honom omkring medh brödhet, .. kan man .. icke bewiise af samme instichtelse ordh. Carl IX Svar X 2 a (1606). När naturen bland all ting / Deelte sina gåfvor kring. Lagerlöf Vitt. 11 (1671). Ett enda litet Äple, hvilket .. som en stor raritet, skars i små tärningar och deltes omkring til några af gästerna. P. J. Bergius Præs. i VetA 1780, s. 25.
2) (numera föga br.) till 14. The (soldater) som mycket siuke woro, deelte han (dvs. Alexander Severus) kring hos godt folck i städer och på landet. Isogæus Segerskiöld 580 (c. 1700).
3) (†) till 15: kringsprida, utbreda. Magen försmelter och delar omkring then spis han anammat hafwer. Swedberg Sabb.-ro Förmäle § 10 (1710). — refl.: Snart sagdt otaliga bekymmer .. lemna mig .. ej mycken hvarken tid eller sinnes-ledighet öfrig, att dela mig långt omkring utom mitt eget fält. Bergklint Vitt. 294 (1784).
1) till 1. Lex. Linc. (1640). Detta (nyss anförda) recept är så litet, att det icke torde behöfva delas sönder. Grafström Kond. 173 (1892). — särsk. (mindre br.) om upplösande af ett sammansatt ämne i enkla beståndsdelar; jfr DELA, v.1 17. Zinober .. kan jag .. dela .. sönder till qvicksilfver och svafvel. Topelius Läseb. 1: 121 (1856, 1891).
2) (numera föga br.) till 17. Förströ, dela sönder. Möller (1745; under dissiper; sannol. med afs. på töcken, moln o. d.).
DELA TILL. (†) tilldela, förläna, skänka, gifva; jfr DELA, v.1 4, 5, 10. (Herren) äradhe Aaron än nu yterlighare, och gaff honom en arffuedeel, Nemligha, all förstling deladhe han honom til. Syr. 45: 25 (Bib. 1541; öfv. 1869: anslog Han åt). Hvad helst du vill / Oss dela till, / Så måste rätt / Dock varda rätt. Ps. 1819, 10: 4.
a) till 3. Man torde kunna .. dela upp människor i två partier, hänsynens folk och hänsynsfrihetens. G. Ullman i SD(L) 1908, nr 269, s. 6.
b) till 11. Ja, nu gå vi. Låt oss dela upp det här, afgjorde häradsskrifvare Troberg. Hedenstierna Marie 202 (1896; i fråga om betalandet af en kaféräkning).
c) till 14 o. 17: fördela, sönderdela, upplösa. (Gräset) växer .. fort och bildar inom kort tid en fördämning, som delar upp floden i små strömmar. Bovallius Resa 326 (1887). Teorien fordrade t. ex., att .. klornatrium, när det löses i vatten, .. delas upp, d. v. s. dissocieras, i sina elementära .. beståndsdelar. PT 1904, nr 289 A, s. 3. Att dela upp den (dvs. dikten) i mindre afdelningar och inlära dessa en efter en. Herrlin Minnet 119 (1909); jfr a. — refl. Adler Meyer 382 (1894). Plötsligt lyfter hela flocken (af änder) med ett väldigt dån, delar upp sig i mindre flockar som på snabba vingslag genombrassa luften i alla riktningar. SDS 1900, nr 12, s. 1.
1) (†) till 3 b: indela, afmäta. (Du, Gud) Delar ock, som dig behagar, / Efter egit råd och slut / Alles våra dagar ut. Brenner Dikt. 2: 14 (1730). Så göres et hvarf med furu-bielkar på muren .., sedan delas det hvarfvet ut til takstolar en och en half aln emellan hvart par takstolar. Lundberg Träg. 51 (1754, 1780).
2) till 4. Hon .. måste dela ut lotterna mellan dem. Lagerlöf Holg. 2: 91 (1907; i fråga om ett arf).
3) till 7. Eenfalleligha haffuer iagh lärdt henne (dvs. visheten), mildeligha delar iagh henne vth. Vish. 7: 13 (Bib. 1541; öfv. 1869: dela med mig). Den ena delar ut och honom fattas ingenting, den andra är nisker .. och blifver likväl fattigare. Lagerström Bunyan 2: 158 (1727).
4) till 8; stundom: utportionera, utminutera. Leuiternar .. giorde brenneoffer ther aff, at the skulle dela thet vth ibland fädhers hwsen vthi theras menigha hoop, til at offrat Herranom. 2 Krön. 35: 12 (Bib. 1541). Så må j, her Torsten, .. ware förtänckt vdhi (dvs. betänkt på), att deele samme tijend vt, så att någet får hwar. G. I:s reg. 16: 230 (1544). Vij bekomma nu een stor quantität brödh och drika .., hvarföre vij och i dagh ståm stilla at kunna taga emotet och delat til regementerne uht. Carl XII Bref 229 (1702). Nog har här deltz vt slängar / I desza el'fwa åhr / Deraf mång tappra drängar / Ha fådt sit bane-sår / Lät delas nu vt kyszar / Och annat liufligt mer / Så botas hwad the Ryszar / I slächtren rifwit ner. Runius Dud. 2: 26 (1711). (Han) befalte .., at en viss Summa penningar skulle delas ut til hvar och en af dem. Ågren Gellert 24 (1757). Desse premier delas ut med mycken ståt uti Junii månad, af den regerande Syndicus uti Rådets närvaro. Björnståhl Resa 1: 134 (1770). Dela ut almosor. Widegren (1788). Den som gifver .. delar ut dem (dvs. korten) från höger till vänster med 3 kort i sänder. Düben Lyck. talisman 2: 3 (1817). Dela ut .. slag .. dela ut brev .. dela ut nattvarden .. dela ut bröd bland mängden .. dela ut penningar bland de fattiga. Auerbach o. Blomqvist (1908). — särsk.
a) i numera obr. förb. Så hafver jag i dag lathett dela uth på dem (dvs. de finska ryttarna) pistoler. A. Oxenstierna 2: 486 (1622).
b) med afs. på befallningar o. d.; jfr DELA, v.1 8 e. H. K. M:tt hafwer för beqwämast judicerat, att .. wara så myckett nermare widh handhen, att deela uth dess ordres så till Holsteniske, Juthlandske och Bremiske .. wäsendett. RARP 6: 318 (1658). Med lugn jag stod och delte ut befälen. Geijer I. 3: 212 (1812). Jag genast delar ut / Befallning, att en salamander-tropp / Beväpnas. Atterbom LÖ 1: 179 (1824, 1854). Auerbach o. Blomqvist (1908).
c) (†) = DELA, v.1 8 f. Skall du och deela vth, bland Folcket Lagh och Rätt, / Så laga at din Wicht (dvs. ditt sätt att handhafva rättvisans vågskål), beprijsa alla slätt. Achrelius Mor. B 2 b (c. 1690).
5) (†) till 15; refl.: sprida sig. Thesse woro nampnkunnighe Förstar vthi theras ätter och j theras fädhers hws, och deladhe sigh vth effter thet the woro monge. 1 Krön. 4 (”5”): 38 (Bib. 1541; öfv. 1790: utbredde sig i talrika efterkommande, öfv. 1904: utbredde sig och blefvo talrika). Då dela Skotten konsteligen sig så ut, at nästan intet dera utan effect aflöper, eller slår felt. Agner Örtug. 141 (1725; i fråga om gevärssalva).
6) (†) till 21: klyfva l. skilja (ngt) i grenar, få (ngt) att förgrena sig. Serenius (1734; under branch).
Spoiler title
Spoiler content