publicerad: 1909
DEMENTERA dem1ente4ra l. de1-, l. -än- l. -aŋ-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DEMENTI (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. dementieren, eng. dement, af fr. démentir, eg.: upphäfva l. undanröja (en lögn), af dé- (lat. dis, itu, åtskils) o. mentir, ljuga]
1) förklara (ngn) hafva talat osanning l. (ngt) vara osant, förneka sanningen af (ngt); särsk. om ett (mer l. mindre officiellt l. offentligt) förnekande l. bestridande från auktoritativt håll af riktigheten i ett (till offentligheten kommet) påstående l. yttrande l. en uppgift osv.
a) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] med personligt l. ss. personligt uppfattadt obj.: göra (ngn) till lögnare, beskylla (ngn) för lögn, förklara (ngn) vara l. hafva varit oriktigt underrättad; jfr DEMENTI 1 slutet. Då .. en tidning .. låter honom (dvs. Grévy) hysa en bestämd åsigt om förhållandena, blir den nästa dag tvungen att dementera sig sjelf. Kaufmann Frankr. 61 (1883). SD(L) 1905, nr 66, s. 4.
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] med sakobj. (Vi hade) sett oss föranlåtna att i Posttidningen till vissa delar dementera Halls uppgifter till danska riksdagen. De Geer Minnen 1: 255 (1892). Återigen en af dessa dementier, som ingenting dementera. Vi veta att det är fullkomligt faktiskt, att ... VL 1905, nr 269 A, s. 6. Att det .. genast dementerades i regeringens tidningar betyder som bekant icke någonting. Därs. 1906, nr 31, s. 2. — särsk.
α) i ngt utvidgad anv. En senare tids forskning har .. dementerat historien om tapeterna (dvs. Potemkins målade ”byar” på Krim). Söderhjelm Runeberg 2: 145 (1906).
β) (numera knappast br.) ss. refl., närmande sig intr. bet.: visa sig vara osanning. Alt sådant (som man sagt om fredsslut) dementerar sig genom sista Brefven i går från Finland. Man är der öfvertygad att kriget skall fortsättas. Kellgren Bref 117 (1790).
2) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (i ord l. handling l. gm sitt beteende l. sin beskaffenhet osv.) vederlägga l. jäfva, bringa på skam; äfv.: desavuera; jfr DEMENTI 2 (a). Intet eller nog, var i alla lifvets skiften mitt valspråk. Måtte likväl denna afhandling ej alltför mycket dementera det! H. Järta i LBÄ 33—35: 195 (1800). Är han för dyrbar, för helig, för att icke tåla att blifva dementerad af utgången? Vinterbladet 1853, nr 22, s. 4. Engelska regeringen .. måste dementera sin underhandlare. Forssell i 3 SAH 3: 199 (1889). Ingenting kan kraftigare än en återinvandring dementera den öfverdrifna misstron här hemma mot det egna landets möjligheter. A. Molin i Det nya Sv. 2: 138 (1908). — särsk. [jfr fr. sa bonté ne s'est jamais démentie] (numera knappast br.) ss. refl.: förneka sig (i realiteten). Hon hade de vackraste bruna ögon i verlden, i hvilka man läste ett ömt hjerta och en godhet, som ej dementerade sig. Kellgren Bref XXI (1783).
Spoiler title
Spoiler content