DEMIBASTION dem1ibas1tiω4n l. de1-, stundom -bastjω4n (- -basstión Dalin), r. l. m.; best. -en, ä. o. hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. demibastion, eng. demibastion, af fr. demi-bastion, af demi, half, o. bastion (se BASTION)]
bef. benämning på ett företrädesvis vid bastionssystemet användt fästningsverk bestående af en fas o. en flank (o. sålunda ntgörande en half bastion) samt vanl. anlagdt ytterst på ett framskjutet utanverk (t. ex. ett hornverk l. ett kronverk); halfbastion. Facerna aff Demibastionerna. Rålamb 8: 174 (1691). NF (1879).
