DEMISSIONERA dem1iʃωne4ra l. de1-, äfv. 01—, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DEMISSION.
Etymologi
[af fr. démissioner, afl. af démission (se DEMISSION)]
begära l. taga afsked (från ett, i sht högre, ämbete), nedlägga sitt ämbete, afgå; jfr DEMISSION 2. Mechelin demissionerade i juni 1890. Finland 110(1893). (Franska kabinettet) tvangs att i mars månad demissionera. Sv. alm. 1894, s. 41.
