[af fr. désintégrer, af dés- med upphäfvande bet. (lat. dis-, itu, åtskils) o. intégrer (se INTEGRERA); jfr eng. disintegrate, disintegration]
(i sht i fackspr.) sönderdela, söndersmula, pulverisera; särsk. pulverisera på desintegrator. Då största delen af koksen förbrukas under ångans inverkan, blir slaggen till stor del disintegrerad till aska. Tekn. tidskr. 1898, K. s. 30. Superfosfatet (föres) på en torka, hvarpå den torkade varan direkt desintegreras. Därs. 1901, K. s. 36.— oeg. o. bildl. En sådan (förut omtalad) omgestaltning innebure familjens upplösning, en desintegration af hela det sociala systemet. Hirn Hearn Exot. 2: 67(1903).
