SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1912  
DIAZONIUM di1atsω4nium, stundom di1as-, äfv. 4nium, l. 10302, n.; i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[liksom eng. diazonium af t. diazonium, af diazo- (se DIAZO-) med anslutning till ammonium (se AMMONIUM); bildadt o. 1895 (Berichte d. d. chem. gesellsch. XXVIII. 2: 1735) infördt i den kemiska nomenklaturen af tysken A. Hantzsch]
kem. antagen radikal (af sammansättning analog med den hos ammonium) i diazo- l. diazoniumsalter. Dessa diazosalter uppfattar man .. numera såsom föreningar av den starkt positiva radikalen diazonium, analogt sammansatt med radikalen ammonium. Ekecrantz Org. kemi 168 (1906).
Ssgr: DIAZONIUM-FÖRENING10300~020. jfr DIAZO-FÖRENING. Genom Bamberger's och Hantzsch's epokgörande undersökningar framgick det, .. att de vanliga färglösa diazoföreningarne verkligen äro diazonium-föreningar, såsom Blomstrand antog. P. Klason i Sv. kem. tidskr. 1897, s. 155. 2 NF 6: 327 (1906).
-KLORID~02. jfr DIAZO-BENSOL-KLORID. 2 NF (1906).
-NITRAT~02. jfr DIAZO-BENSOL-NITRAT. 2 NF (1906).
-SALT~2, n. jfr DIAZO-SALT, DIAZO-BENSOL-SALT. Widman Org. kemi 101 (1901, 1910). Får salpetersyrlighet inverka på salter av primära aromatiska aminer, bildas s. k. diazoniumsalter. Ekecrantz Org. kemi 146 (1906).
-SULFAT~02. jfr DIAZO-BENSOL-SULFAT. 2 NF (1906).
Spoiler title
Spoiler content